Jag är så nyfiken hur de som har gott ställt verkligen kan umgås med de som har mindre? Ser man ner på de? Det gäller förstås inte alla, men tex de högutbildade inom vården som träffar olika människor borde ju ha en förståelse för andra människors situationer?
Vet ni några som umgås över klass-skillnader?
Det där är inte sant för fem öre. Många rika har varit pecis där du beskriver att du är. Skillnaden är bara att de inte stannade kvar där. Frågan är också VARFÖR du är arbetslös. Alla människor kan vara framgångsrika.
Jag har aldrig tjänat över 14000kr/månaden. Min bror är civilingenjör och tjänar omkring 45000kr/månad. Vi umgås men att vi tjänar så olika märks knappt.
Jag hade en kompis som har stora skulder, extremt lite pengar och aldrig råd med kläder. Vi hade stundvis kul ihop men den vänskapen höll inte en det berodde på andra orsaker än ekonomi.
Jag och min man har 2 vänner i USA och de tjänar väldigt mycket pengar, de är höginkomsttagare. Det enda bekymret i vår relation är att de vill besöka fina, dyra restauranger men där har vi egentligen bara råd med förrätt. De vet om det och vi väljer någon restaurang med en prisnivå som passar alla.
Vi har sett deras hus, det är som ett Mansion med enorm trädgård och pool.
De har inte sett vår lägenhet (2 rum) på 65 kvadrat och jag känner en viss skam över att vi bor så enkelt när de bor som de gör men samtidigt är jag säker på att det kvittar egentligen. Vi är ju vänner!
Visst har alla fördomar, mer eller mindre!
Men det är härligt att se möten som kan förändra människors liv.
Roligt att läsa att det är ganska vanligt ändå.
Tycker att det är bra att det finns serier på tv som belyser att de rika är vanliga människor, tex Solsidan. Alla är olika, ingen är perfekt ovsett lön eller ersättning.
Herregud, det är väl personligheten man går efter, och inte bankkontot! Jag tjänar massor och är god vän med ett par systrar som jobbar som städerskor och en av dem bor här illegalt. Känner också brorsan, hans fru och systrarnas mamma. Alla jobbar som städare, hälften har inte uppehållstillstånd och ingen är rik. Är inte så förtjust i systrarnas män (pga personligheterna) som är bagare/hantverkare, dom är ok, men övriga är fantastiska människor. Det är klart, pga deras brist på utbildning kan jag väl inte diskutera allt med dem, men jag behöver inte diskutera allt med alla vänner. Dessutom har jag nog ett antal släktingar, grannar och barndomsvänner som tjänar typ en tredjedel av vad jag gör, men det är oväsentligt. Förvånar mig att TS tror att man beaktar inkomsten när man väljer vänner.
Sen finns det ju fler " konton".
Kärlek. Ödmjukhet. Empati.
För en gångs skull en intressant tråd, som dock redan ballat ut (lite). För att kunna få till ett bra underlag till vidare samtal, för jag tror denna tråden har mycket att ge. Tänker jag att det kan vara bra att dela upp lite i olika grupper, annars blir det bara grötigt.
- Men jo, fattiga och rika kan umgås under vissa omständigheter. Det kan till och med bli riktigt bra vänskap. Något som är mycket ovanligt idag.
Men i alla fall;
I Sverige tillhör väldigt mpnga svenskar den s.k. medelklassen. Den innefattar i praktiken alla som har vanliga arbeten. Allt från bussförarer till pilot och sjuksköterska till läkare.
Sköter man sig och ör noggrann med pengarna kan alla tillslut köpa ett radhus osv.
"
Däremot finns det flera fack i medelklassen. Det finns oxå medelklass som tangerar uppåt till att vara rika och nedåt för att vara fatting.
Begrepp som underklass oxh överklass har med annat att göra så det lämnar vi därhän.
Några hypotetiska exempel med tillhörande.
1
Kan familjen överläkare umgås med grannfamiljen taxichaufförer. Ja, sannolikt hälsa och prata över staketet.
Det beror på att klasskilnaderna i Sverige inte kommer av vad du åstakommit i första hand, utan vad du fick med dig. Taxifamiljen fick sitt hus oxh stuga i arv, läkarfamiljen fick låna till allt.
Därför ar de ganska lika situation.
2
En man, knappt 40 år. Började som buse men lyckades ta sig fram genom livet. Skaffade utbildning och företag. En ovanlig profil i de bättre bostadsområdena. Kan han fungera i det normala ytliga umgänget vid parmiddagar, jobbfest med respektive osv.
NEJ, det kan han inte.
Busen har tagit sig in i och lyckats bättre än de medelklassare han möter. Ryktet går att han förr var just buse. Han är lite försiktig med vilka han gillar och trots att han har casj ses han som nått man inte vill beblanda sig med.
Däremot fungerar han klockrent med riktigt framgångsrika X och förmögna, liksom med de som har det svårt oxh inte får ihop vardagen.
3
Den riktigt rika/ och framgångsrika i exemplet x ovan då. Han har lärt sig att vara selektiv, han är rik, alla vill hänga med honom och lyssnar på hans resonemang. Men han är kräsen pga ork om inte annat.
Han har någon kompis av samma kaliber, en umgänge som frun sköter men som han i bästa fall kan tänka sig att stå ut med.
Han gillar den där lite skumma men intressanta och prestigelösa killen i ex 2.
4
Familjen inköpare och högskoleingenjör. (Familjen yta)
Mamma 38 år, pappa 42. Tjejen alltid yngre :)
De bor med två barn i nybyggda villan. De tjänar bra, jobbar heltid båda två. Har mycket lån och är mycket noga med ytan.
De skulle aldrig umgås med taxifamiljen, busen som inte längre är buse jtan en hyffsat bra företagare har de hört rykten om. Honom vill de absolut inte synas med. De vänder bort blicken.
Läkarfamiljen är de som de känner sig ha mest gemensamt med.
Samma inkomster, samma livsstilsfrågor. Yta och prestige är bärande moment. Det kommer fungera om än utan att bli nätt givande.
Däremot går familjen yta inte alls hem med den lyckade ocg rika familjen. De vill gärna bonda men den rmrika familjen är 0 intresse i familjen yta som är tråkiga och normativa.
*****
Går att utveckla hur mycket som helst. Men de som är riktigt rika och avslappnade kan umgås med den de gillar på individnivå just för att de gillar just den personen, oavsett övrigt.
Men de som är i mitten av samhället, de som tjänar mycket men vill ha fasaden fin lägger mer vikt vid umgängets yta.
Så ja, riktigt rika kan umgås med vilka som om det är prestigelösa och pålitliga kompisar.
Men de som har dett bra ställt i mittfacket hpller sig till de sina, de skulle vilja umgås finare men är för ointressant och ytliga.
*
Jo, tror nog att det är enklast att umgås med människor med samma värderingar, det tror jag att det är viktigast.
Men varför måste vi umgås med alla? Om jag är en människa som tar mycket ansvar kommer jag att umgås med andra människor som tar mycket ansvar. Folk som inte gör det förstår inte hur tungt och mycket arbete som ligger bakom att axla det. De är oftast kritiska och ytliga.
Jag umgås med människor som är steget under mig och steget över mig. Då kan jag både insprera och bli inspirerad. Det handlar om mognad och beror på hur långt man kommit. Har jag slutat dricka alkohol och leva krogliivet kommer jag ha föga gemensamt med någon som fortfarande befinner sig där.
Rikedom räknas inte i matriella tillgångar. Jag kan vara fattig externt men rik internt och gå från noll till miljonen på grund av att jag vet hur jag ska gå tillväga. Medan vissa går hela livet och underhåller sin fattigdom och expanderar aldrig sina gränser.
Jag umgås med folk som vill framåt och inte tycker synd om sig själva. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Man blir som de man umgås med. Det handlar inte om att jag tycker illa om dem bara det att jag inte längre har något gemensamt. Vill jag gå vidare i livet måste jag ibland lämna tröga vänner bakom mig.
Alla människor är lika mycket värda men alla är inte lika. Alla människor i Sverige har samma förutsättningar att mogna och växa till internt det har föga att göra med externa omständigheter. Du väljer själv vilken attityd du bemöter problem med. Du kan fortsätta vara ett offer eller besluta dig för att gå igenom svårigheterna.
Vill jag genom de kan jag inte fortsätta att omge mig med människor som hindrar mig.
Jag vill inte umgås över vissa gränser. Inte på grund av människorna i sig men på grund av deras inställning.
Hörni, nu har jag läst igenom era tankar här och känner att man kanske kan sammanfatta det lite såhär (för ni är i princip överens).
Det blir svårt att umgås över klassgränserna om:
- man har olika spenderar-vanor som förhindrar att man gör saker tillsammans (pga att den ena inte har råd och den andra kan känna sig utnyttjad).
- den rika saknar förståelse för den mindre rikas situation.
- den rika/påvägattbli-rika eftersträvar status och är rädd om sin image, och därför väljer bort de som inte passar in i deras föreställda umgängeskrets .
Det går bra om:
- man har saker gemensamt och relationen kretsar kring det.
- man ställer upp för varandra och är generös utifrån sina förutsättningar.
Tydligen för dig! Jag har bara svarat konkret och koncist, så kanske inte bara fördomsmössa som ska av utan även nattmössan!
Att sitta hemma hos någon och dricka kaffe varje gång man umgås blir enformigt, förstår du mitt svar nu?
Jag brukar hänga med de som är på stegen undere och över mig. Då kan jag både inspireras och inspirera. Och man har tillräckligt mycket gemensamt för att förstå varandra.
Känner igen det där med att betala för kompisar som alltid är fattiga. Man vill att de ska vara med men tröttnar när de aldrig blir någon förändring och de förväntar sig att bli bjudna. Det är okej en kortare period men när det gått 1,5 år och de inte skaffatt jobb eller har råd med en hamburgare är det fan nog.
Är inte heller vare sig rik eller fattig. Dock är man ju ensam så jag har lite utgifter.
Som jag tidigare har nämnt så finns det andra "konton" som är viktigare, och det är förtroende.
Kan man lita på sina vänner att de inte sviker för att man inte kan göra samma saker?
Var kreativ och va den vän som du skulle vilja ha att umgås med!