Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?

Det har nog mindre att göra med att man är rik och mer att göra med hur och varför man är rik. 

Haha! Fortsätt leva i ditt socialistfängelse bäst du vill. Det gör inte mig något att du sitter och surar för att du inte vill ta ansvar och ägarskap. Jag tror ni älskar att tycka synd om er själva. 

Jag bör tillägga att jag är varken borgare eller socialist. Spelar ingen roll vad du röstar på i Sverige. Du röstar socialistiskt i vilket fall. Skulle jag få bestämma skulle jag slopa all välfärd och införa en konstitution liknande USA's. Freedom baby!

Vi är ett folk i fångenskap, likt burfåglar. I buren är man trygg, har alltid mat och får allt serverat utan att lyfta ett finger men det finns inte frihet. Den kan de endast skåda genom gallet. Socialism är svenskarnas bur. Vi vet inte ens hur riktig frihet smakar och fortsätter dåraktigt att håna USA. Ack du Sverige! Du sköna land som inte vill se.

Vem som helst i Sverige kan vara framgångsrik genom att jobba hårt. Men som sagt, förblindade och fångade, svenskarna äro.

Men varför måste vi umgås med alla? Om jag är en människa som tar mycket ansvar kommer jag att umgås med andra människor som tar mycket ansvar. Folk som inte gör det förstår inte hur tungt och mycket arbete som ligger bakom att axla det. De är oftast kritiska och ytliga.

Jag umgås med människor som är steget under mig och steget över mig. Då kan jag både insprera och bli inspirerad. Det handlar om mognad och beror på hur långt man kommit. Har jag slutat dricka alkohol och leva krogliivet kommer jag ha föga gemensamt med någon som fortfarande befinner sig där. 

Rikedom räknas inte i matriella tillgångar. Jag kan vara fattig externt men rik internt och gå från noll till miljonen på grund av att jag vet hur jag ska gå tillväga. Medan vissa går hela livet och underhåller sin fattigdom och expanderar aldrig sina gränser.

Jag umgås med folk som vill framåt och inte tycker synd om sig själva. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Man blir som de man umgås med. Det handlar inte om att jag tycker illa om dem bara det att jag inte längre har något gemensamt. Vill jag gå vidare i livet måste jag  ibland lämna tröga vänner bakom mig.

Alla människor är lika mycket värda men alla är inte lika. Alla människor i Sverige har samma förutsättningar att mogna och växa till internt det har föga att göra med externa omständigheter. Du väljer själv vilken attityd du bemöter problem med. Du kan fortsätta vara ett offer eller besluta dig för att gå igenom svårigheterna. 

Vill jag genom de kan jag inte fortsätta att omge mig med människor som hindrar mig.

Jag vill inte umgås över vissa gränser. Inte på grund av människorna i sig men på grund av deras inställning.

Jag har behövt lämna vänner jag tycker väldigt mycket om. Jag önskar de hade velat följa mig dit jag gick men de vill hellre underhålla sina ungkarlsliv än att avancera i livet. Vill de fortsätta vara ungkarlar är det deras val. Jag tänker inte vara ortens Piff och Puff när jag är 45.

Det är sällan en alkoholist mår bra av att hänga med andra alkoholister om han vill bli nykter. Spelar ingen roll hur mycket han tycker om dom. 

Jag säger inte upp gemenskapen. Jag har bara valt en väg som gjort att vi inte hittar de gemensamma nämnarna. Har fortfarande mycket minnen tillsammans och äter gärna en pizza när vi ses men det är så långt man kommer. Kan dock inte påstå att det skulle gjort något om jag försvunnit från din vänkrets. Förstår inte riktigt varför du nämner det? Skulle jag ha lidit av det eller vad menar du?

Jag har både rika och fattiga vänner som hjälpt mig. Tycker det har saknat betydelse i frågan. Rikedom har lite att göra med matriella tillgångar.

Jag brukar hänga med de som är på stegen undere och över mig. Då kan jag både inspireras och inspirera. Och man har tillräckligt mycket gemensamt för att förstå varandra. 

Känner igen det där med att betala för kompisar som alltid är fattiga. Man vill att de ska vara med men tröttnar när de aldrig blir någon förändring och de förväntar sig att bli bjudna. Det är okej en kortare period men när det gått 1,5 år och de inte skaffatt jobb eller har råd med en hamburgare är det fan nog.

Är inte heller vare sig rik eller fattig. Dock är man ju ensam så jag har lite utgifter.

Ja, alltså jag menar ju inte bottensteget och toppensteget. Jag menar ju naturligtvis en stege med många steg. Då funkar det bra att umgås med folk på steget just över och steget just under ens egna. Lagomt stora avstånd.

Ja, alltså jag menar ju inte bottensteget och toppensteget. Jag menar ju naturligtvis en stege med många steg. Då funkar det bra att umgås med folk på steget just över och steget just under ens egna. Lagomt stora avstånd.