Inlägg från: Anonym (ej lekman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ej lekman)

    Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?

    För en gångs skull en intressant tråd, som dock redan ballat ut (lite). För att kunna få till ett bra underlag till vidare samtal, för jag tror denna tråden har mycket att ge. Tänker jag att det kan vara bra att dela upp lite i olika grupper, annars blir det bara grötigt.

    - Men jo, fattiga och rika kan umgås under vissa omständigheter. Det kan till och med bli riktigt bra vänskap. Något som är mycket ovanligt idag.

    Men i alla fall;

    I Sverige tillhör väldigt mpnga svenskar den s.k. medelklassen. Den innefattar i praktiken alla som har vanliga arbeten. Allt från bussförarer till pilot och sjuksköterska till läkare.

    Sköter man sig och ör noggrann med pengarna kan alla tillslut köpa ett radhus osv.

    "

    Däremot finns det flera fack i medelklassen. Det finns oxå medelklass som tangerar uppåt till att vara rika och nedåt för att vara fatting.

    Begrepp som underklass oxh överklass har med annat att göra så det lämnar vi därhän.

    Några hypotetiska exempel med tillhörande.

    1

    Kan familjen överläkare umgås med grannfamiljen taxichaufförer. Ja, sannolikt hälsa och prata över staketet.

    Det beror på att klasskilnaderna i Sverige inte kommer av vad du åstakommit i första hand, utan vad du fick med dig. Taxifamiljen fick sitt hus oxh stuga i arv, läkarfamiljen fick låna till allt.

    Därför ar de ganska lika situation.

    2

    En man, knappt 40 år. Började som buse men lyckades ta sig fram genom livet. Skaffade utbildning och företag. En ovanlig profil i de bättre bostadsområdena. Kan han fungera i det normala ytliga umgänget vid parmiddagar, jobbfest med respektive osv.

    NEJ, det kan han inte.

    Busen har tagit sig in i och lyckats bättre än de medelklassare han möter. Ryktet går att han förr var just buse. Han är lite försiktig med vilka han gillar och trots att han har casj ses han som nått man inte vill beblanda sig med.

    Däremot fungerar han klockrent med riktigt framgångsrika X och förmögna, liksom med de som har det svårt oxh inte får ihop vardagen.

    3

    Den riktigt rika/ och framgångsrika i exemplet x ovan då. Han har lärt sig att vara selektiv, han är rik, alla vill hänga med honom och lyssnar på hans resonemang. Men han är kräsen pga ork om inte annat.

    Han har någon kompis av samma kaliber, en umgänge som frun sköter men som han i bästa fall kan tänka sig att stå ut med.

    Han gillar den där lite skumma men intressanta och prestigelösa killen i ex 2.

    4

    Familjen inköpare och högskoleingenjör. (Familjen yta)

    Mamma 38 år, pappa 42. Tjejen alltid yngre :)

    De bor med två barn i nybyggda villan. De tjänar bra, jobbar heltid båda två. Har mycket lån och är mycket noga med ytan.

    De skulle aldrig umgås med taxifamiljen, busen som inte längre är buse jtan en hyffsat bra företagare har de hört rykten om. Honom vill de absolut inte synas med. De vänder bort blicken.

    Läkarfamiljen är de som de känner sig ha mest gemensamt med.

    Samma inkomster, samma livsstilsfrågor. Yta och prestige är bärande moment. Det kommer fungera om än utan att bli nätt givande.

    Däremot går familjen yta inte alls hem med den lyckade ocg rika familjen. De vill gärna bonda men den rmrika familjen är 0 intresse i familjen yta som är tråkiga och normativa.

    *****

    Går att utveckla hur mycket som helst. Men de som är riktigt rika och avslappnade kan umgås med den de gillar på individnivå just för att de gillar just den personen, oavsett övrigt.

    Men de som är i mitten av samhället, de som tjänar mycket men vill ha fasaden fin lägger mer vikt vid umgängets yta.

    Så ja, riktigt rika kan umgås med vilka som om det är prestigelösa och pålitliga kompisar.

    Men de som har dett bra ställt i mittfacket hpller sig till de sina, de skulle vilja umgås finare men är för ointressant och ytliga.

    *

  • Anonym (ej lekman)

    Visst kan värderingar vara viktigt, på ytan i alla fall.

    "Såna" som vill uppåt och väljer umgänge eller i vart fall försöker välja umgänge efter vad som ser fint ut. De har de värderingar som är PK.

    Är ddu loffare eller rik kan du tycka och känna lite hur du vill. Du har rätt till det och din omgivning har inget annat val än att acceptera det. Men de som vill vara lite finare än vad de är har inte det utrymmet.

    Högt belånade tjänstemän t.e.x. de vare sig kan eller vill ha några värderingar utanför korridoren.

    Alltid lika tragiskt att höra högavlönade/högbelånade som vill vara lite finare än vad de är. När de pratar om vikten av mångkultur och mångfald.

    Det är den grupp som mest driver den politiska agendan, fast de inte känner eller ens har träffat en enda förorts-Hassan.

    Taxi-familjen liksom den som redan är rik och trygg i det, kan däremot ha lite alla möjliga kontakter.

    Bland de familjer jag skriver om i tidigare post är det bara "familjen inköpare" som garanterat inte har några "Hassan" bland favoriterna i telefonboken.

    :)

  • Anonym (ej lekman)
    Mandel skrev 2019-05-30 08:17:53 följande:

    Pengar är inte det avgörande för hur man är som människa och hur man får mig att må.

    Däremot om man hela tiden ska älta och gnälla över sin dåliga ekonomi blir det tröttsamt, men det är tröttsamt med alla människor som gnäller oavsett vad de gnäller om


    Det är socialt stigmatiserande att nämna eller ens prata om saker som man stör sig på, tycker är jobbigt eller är allmänt emot.

    Det då skriver är typiskt i familjen "inköpare". Att prata om annat än lycka och framgång är "The big no-no".

    Man ska absolut hävda att pengar saknar betydelse. Samtidigt vet alla att anledningen till att du måste ha barnen på dagis till 17 är just cashen.
  • Anonym (ej lekman)
    Anonym (NEJ) skrev 2019-05-30 09:05:52 följande:

    Det är min erfarenhet också. Avundsjukan som uppstår i de ojämlika förhållandena blir för stor. Att vara den fattiga med problem som kanske har inflammationer i munnen som de inte har råd att åtgärda och ingen aning hur de ska få ihop pengar till de nödvändigaste, medan den välbärgade kompisen sitter där och ser så hälsosam ut, pratar om resor och saker de ska investera i, renovera kök osv och slösar mer pengar på en lunch än vad du själv skulle göra på en hel veckas matinköp, det funkar bara inte. Även om de erbjudit sig att hjälpa vilket nästan aldrig sker blir det en obalans och en vänskap baserad på tacksamhetsskuld. Tror det är ohållbart med ojämställdhet överlag. Jag klarar bara människor som är som jag personligen. Rika människor är för bekymmerslösa och ofta tråkiga. Att ha det för bekvämt gör en ointressant att umgås med.


    Två riktigs kompisar, såna man känner sedan "förr" och såna som är vänner på riktigt ställer sånlart upp för varandra.

    Är man två riktiga vänner, alltså inte såna som känner varandra via partners, jobb eller barnens skola. Så hjälper man varandra.

    Är det sån att två bästa kompisar har gått olika vägar i livet hjälper de ändå varandra.

    Men ytliga vänner snarare njuter lite i smyg.

    Samtidigt beror detta på hur man är vänner, det finns ytliga vänner, vilket är vanligast, då hjälper ma inte varandra, sen finns det riktiga vänner. De är det ingen som har ruttna tänder medans den andra är rik.
  • Anonym (ej lekman)
    eraldahl skrev 2019-05-30 18:50:52 följande:

    Men varför måste vi umgås med alla? Om jag är en människa som tar mycket ansvar kommer jag att umgås med andra människor som tar mycket ansvar. Folk som inte gör det förstår inte hur tungt och mycket arbete som ligger bakom att axla det. De är oftast kritiska och ytliga.

    Jag umgås med människor som är steget under mig och steget över mig. Då kan jag både insprera och bli inspirerad. Det handlar om mognad och beror på hur långt man kommit. Har jag slutat dricka alkohol och leva krogliivet kommer jag ha föga gemensamt med någon som fortfarande befinner sig där. 

    Rikedom räknas inte i matriella tillgångar. Jag kan vara fattig externt men rik internt och gå från noll till miljonen på grund av att jag vet hur jag ska gå tillväga. Medan vissa går hela livet och underhåller sin fattigdom och expanderar aldrig sina gränser.

    Jag umgås med folk som vill framåt och inte tycker synd om sig själva. Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Man blir som de man umgås med. Det handlar inte om att jag tycker illa om dem bara det att jag inte längre har något gemensamt. Vill jag gå vidare i livet måste jag  ibland lämna tröga vänner bakom mig.

    Alla människor är lika mycket värda men alla är inte lika. Alla människor i Sverige har samma förutsättningar att mogna och växa till internt det har föga att göra med externa omständigheter. Du väljer själv vilken attityd du bemöter problem med. Du kan fortsätta vara ett offer eller besluta dig för att gå igenom svårigheterna. 

    Vill jag genom de kan jag inte fortsätta att omge mig med människor som hindrar mig.

    Jag vill inte umgås över vissa gränser. Inte på grund av människorna i sig men på grund av deras inställning.


    Ditt resonemang är klockrent för "familjen inköpare".

    Lite bättre och högre lån kombinerat med två höga inkomster gör att du känner att du minsann tagit ansvar.

    Men för vaddå?

    Den f.d. busen har pengar sedan tiden "på banan" och den löpande verksamheten.

    De rika sedan de var små och familjen läkare har bra lön efter många år i skolan.

    Vad menar du med att ta ansvar?

    Att jobba 44h/veckan och ha barnen på dagis till 17 eller att ha höga lån att amortera på?

    Eller att tyckt och tänkt rätt och fått ett lägre chefsjobb?

    Ansvar kan betyda hur många olika saker som helst.

    Att vara objektivt sett misslyckad eller lyckad kan absolut ha med långsiktighet och ansvarsförmåga att göra.

    Min bild är dock att de som pratar om ansvar har haft det rätt förspännt!.
Svar på tråden Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?