Cis skrev 2019-06-30 18:04:47 följande:
Själv så mår man förjävligt. Vet pga en tidigare graviditet för ett par år sedan där jag gjorde abort i v12+0 (pga tråkiga omständigheter) där jag mådde skit från v 6+0 till abortdagen kontra mitt missfall i höstas i v 8+0 där jag inte mådde särskilt dåligt. Lite trött runt 5+0 men inte mer. Så vet med mig att jag måste nog må dåligt för att det ska ha chans att gå vägen.
Önskar jag var sån som inte behöver må så här dåligt och vet ni inte att inga symtom för er = inte bra så hoppas ist att ni slipper ha det som mig och de andra som mår pyton med sängläge. Årets finaste varmaste dag idag och jag ligger raklång i soffan. Typ fången i mitt hus för klarar inte att åka bil. Och tro mig, man är inte mindre orolig ändå, ändå om missfallsstatistiken är något längre så inträffar det ändå. Och att få missfall i tex v 10,11,12 eller 16, eller dåliga resultat på kubb eller nipt efter att varit sängliggandes en månad eller två, och inte vet hur man ska orka med illamåendet en dag till, liksom usch! Vet inte hur jag skulle orka det faktiskt. Så jag håller verkligen tummarna för att ni tillhör de där lyckligt lottade som mår rätt okej första månaderna och att mitt illamående slutar runt v 12 :D
Jag har två graviditeter och två missfall i bagaget. Speciellt andra grav var tuff! Mycket illamående och utslagen av trötthet. Med missfallen mådde jag bra men därav min oro nu. Mår skapligt - lätt illamående men väldigt trött. Men med mina missfall i åtanke, ett väldigt sent plus och för litet foster vid vul så hade jag gärna haft starkare symtom i förhoppning om att det skulle tyda på "starkare" graviditet. Inte för att det behöver vara så men ju mer hormoner i omlopp ju säkrare skulle det kännas i mitt fall :O
Men jobbigt för dig att du mår så dåligt men hoppas det tyder på att bebis mår bra och att det vänder snart för dig med :)