cosinus skrev 2019-07-09 15:56:54 följande:
Hade något frågat mig inför första barnet om jag ville snittas hade jag förmodligen tackat ja...
När jag fick frågan inför tredje barnet tackade jag nej...
Skulle tro att majoriteten av alla kvinnor ser det som djäkligt läskigt och skräckinjagande att klämma ut en hel unge ur underlivet och har man inte provat känns det helt omöjligt. Är det för enkelt att få igenom snitt ökar snitten och därmed tycker jag det ska vara ganska svårt (men inte omöjligt) att få snitt som förstföderska utan medicinska orsaker (annat än rädslan då).
Däremot ser jag ingen anledning att bråka med omföderskor som haft förskräckliga förlossningar. De jag känner som haft drägliga vaginal förlossningar skulle aldrig frivilligt byta. Men de som verkligen haft hemska förlossningar tycker jag borde lyssnas på. Vet t ex en som fick kriga hela sin fjärde förlossning för snitt och har man gjort det tre gånger och fortfarande upplever det som fruktansvärt då känner jag att det inte behöver ifrågasättas allt för hårt.
Håller jag helt med om. Tidigare erfarenheter ska alltid beaktas och lyssnas på. Stor skillnad på dessa och på förstföderskor som tror det är läskigt. Jag är också genuint nyfiken på uppfattningsförmågan och allmänbildningen hos de förstföderskor som säger: det finns inget alternativ för mig, jag kan inte föda vaginalt.
Tror de på fullaste allvar att deras anatomi är annorlunda mot andra kvinnors då? För de verkar ju inte tycka det är konstigt att andra klarar det som de själva anser att deras kroppar inte kan. Måste vara bra märkliga läkare de har gått till, som ställt sådana diagnoser...:)