Provoceras av kejsarsnitt!

Hade något frågat mig inför första barnet om jag ville snittas hade jag förmodligen tackat ja...

När jag fick frågan inför tredje barnet tackade jag nej...

Skulle tro att majoriteten av alla kvinnor ser det som djäkligt läskigt och skräckinjagande att klämma ut en hel unge ur underlivet och har man inte provat känns det helt omöjligt. Är det för enkelt att få igenom snitt ökar snitten och därmed tycker jag det ska vara ganska svårt (men inte omöjligt) att få snitt som förstföderska utan medicinska orsaker (annat än rädslan då).

Däremot ser jag ingen anledning att bråka med omföderskor som haft förskräckliga förlossningar. De jag känner som haft drägliga vaginal förlossningar skulle aldrig frivilligt byta. Men de som verkligen haft hemska förlossningar tycker jag borde lyssnas på. Vet t ex en som fick kriga hela sin fjärde förlossning för snitt och har man gjort det tre gånger och fortfarande upplever det som fruktansvärt då känner jag att det inte behöver ifrågasättas allt för hårt.