Provoceras av kejsarsnitt!
Anonym (Provocerad) skrev 2019-07-08 12:46:08 följande:
Jag provoceras ihjäl av dessa bekväma primadonnor (som verkar öka i antal) som vill kräva ett snitt för att de inte orkar eller vågar föda barn. Finns inga medicinska orsaker och man inte har en komplicerad förlossning bakom sig borde alka dessa bortskämda fegisar betala sina snitt själva. En frisk förstföderska med en normal graviditet och ett barn som ligger rätt har absolut ingen anledning eller rättighet att kräva att läkare ska lägga sin tid på att genomföra en öppen bukoperation. Alla vet hur barn föds fram. Svälj bekvämligheten och tramset och föd ditt barn. Annars kan man låta bli att skaffa några.
Låg i 3 dygn och försökte få ut mitt barn, med bedövning som inte tog, blev akut kejsarsnitt.
Att få en slang uppkörd i urinröret utan bedövning, få en lång spruta i ryggen, ligga och darra som ett asplöv på ett operationsbord med vetskapen om att man blir uppskuren i flera lager i magen, att dom springer iväg med din bebis först för att den inte skriker, sen äntligen få se sin älskade bebis men inte ha möjlighet att hålla, att få ligga kvar på operationsbordet och bli igensydd utan att få ha sin bebis nära dig, att bli körd ensam genom korridoren av personer du aldrig träffat tidigare, du ska bli flyttat till en annan brits, flera helt okända personer får lyfta dig över naken, bedövad i kroppen med slanglar överallt, sen behöva ligga kvar på BB i 3 dygn för att du inte kan stå på benen, inte kan resa dig utan hjälp, knappt värktabletter får du, när bedövningen börjar släppa blir allt svårare, det börjar klia i hela kroppen, inte tala om eftervärkarna man får när man legat med värkar i 3 dygn och ha ett snitt i magen som känns som det ska sprätta upp, inte tala om hur ett kejsarsnitt kan göra det svårare för amningen att komma igång. Inte tala om förnedringen att barnmorskor få komma in stup i kvarten och tömma din kateter på kiss medans du försöker amma. Jag kan fortsätta!
Tänker aldrig låta någon tala om för mig att jag inte haft en riktigt förlossning. Det har jag talat om för mig själv alldeles för mycket hos förlossnings psykologen.
Jag födde visst mitt barn.
Vill jag ha ett kejsarsnitt med nästa, är det inte för bekvämligheten. Tro mig, jag har hellre ont i underlivet ett tag än att ha ont i magen i månader. Jag kommer hellre hem utan att behöva be min sambo om hjälp att resa mig eller lägga mitt barn tillrätta. Jag vill gärna kunna skratta, hosta och nysa utan att känna att snittet dras upp. Jag vill också gärna slippa ta sprutor på mig själv i 12 dagar när jag kommer hem.
Nu valde jag inte kejsarsnitt, men bekvämt, så fan heller.