Ni som har bonusbarn (och kanske även barn tillsammans med er partner också), känner ni en sorg över att inte ALLA barnen är era? Alltså önskar ni att ni var den egentliga föräldern till barnet?
Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.
Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.
Det finns alltid ett eller flera barn som sätter en utomstående part framför några av dom som bor i familjen. En eller flera föräldrar har alltid band till en utomstående och familjen kan aldrig flytta var dom vill och aldrig planera sin tid utan att ta hänsyn till ex. Föräldrarna har alltid redan upplevt dom mest magiska och intima sakerna ihop med någon annan.
Min poäng är att mycket kommer naturligt i en kärnfamilj. Saker som är fullt naturligt och självklart för oss kräver arbete och kompromisser för en särkullsfamilj. Relationerna människorna mellan är inte naturliga och självklara för er. Ni älskar inte alla varandra mest av allt utan har olika lojaliteten.
Då kommer du ju inte från en perfekt kärnfamilj. Er familj saknade ju någon otroligt grundläggande.
Även om vi statistiskt sett har extremt liten risk för separation så kan det självklart alltid ske.
Forskningen är tydlig med att barn i särkullsfamiljer mår sämre psykiskt och fysiskt än dom i kärnfamiljer. MEN man vet också att barn i kärnfamiljer där det sker misshandel mår sämre än barn i särkullsfamiljer. Så kärnfamiljen är inte alltid det bästa.
En frisk, lycklig kärnfamilj är väl de dom flesta hade valt för sina barn?
Nu frågar ts om hon aktivt ska välja en särkullsfamilj. Jag svarar utifrån mina erfarenheter, forskning och det jag ser i denna tråden.
Fattar inte hur svårt det ska vara att älska någon annans barn. Ett barn är ett barn oavsett vem som fött det. Hade jag haft en man med barn från sitt tidigare förhållande hade jag lagt ned mitt liv på att försöka bli insläppt och accepterad av de barnen, och att älska dom som om de vore mina egna. Camilla Läckberg är ett bra exempel på detta med bonusbarn. Fantastiskt mindset. Mamma är alltid mamma, MEN ju fler mammor i ett barns liv, desto rikare på trygghet är barnet. Förutsatt att dessa mammor och pappor (riktiga och bonus) är bra och stabila människor med mycket kärlek att ge. Dessutom kan en bonuspappa/mamma vara en oerhörd gåva om den riktiga biologiska visar sig vara olämplig. Det substitutet kan göra under. Skulle själv ALDRIG kunna skilja på mitt egna och någon annans. Är gärna mamma till en extra eller några till om JAG får ÄRAN. Att biologiska föräldern har något emot det etc - det är en annan kamp/fråga som man får lösa och hantera vuxna emellan.
Jo så kan det vara, kan man inte/vill man inte så kan inte någon annan heller ta sig rätten att tvinga fram en kärlek som inte finns. Jag är bara lite nyfiken (inte alls dömande eller så, utan bara nyfiken) hur hanterar man då ett barn som är sambons, men som haft en dålig mamma och vill se dig som mamma och söker värme, kärlek, omsorg och en mamma hos dig? Avvisar man? Markerar man gränsen? Hur gör man?
Jag tycker för övrigt att allt som funkar är bra, är barnen med på tåget och du och alla i familjen, så får man väl plocka russinen ur kakan! Man behöver inte ha en Läckberg familj (kanske var otydlig med det i inlägget innan), om det finns andra alternativ som leder till samma lycka för de inblandade! Även fast jag ?förespråkar? Camillas sätt så är det för att det förmodligen skulle passa MIG bäst, men alla är olika! Och det har jag FULL förståelse och acceptans för! Alla barn vill inte heller släppa in fler vuxna särskilt djupt, för alla har inte det behovet.... så då passar ju andra lösningar!
Bara att läsa de senaste sidorna för att se hur splittrade och problemfyllda många särkullsfamiljer är.
Föräldrar som anser att man inte behöver ta hand om sina egna barn varje dag, särkullbarn som ses som tillfälliga ovälkomna gäster, syskon som inte anses tillhöra familjen och familjer som får psykisk ohälsa pga särkullsfamiljer.
Spring TS! Skapa en kärnfamilj istället.