Nej, jag har aldrig önskat att jag var bonusdotterns förälder. DOCK har jag otaliga gånger kännt att livet vore oändligt mkt lättare om mamman inte funnits med i bilden. Lättare o bättre
Hade jag separerat idag hade jag valt bort män med barn i en ny relation, pga att jag inte vill rätta mitt liv efter en utomstående part igen.
Jag väljer att stanna för våra gemensamma (numera vuxna) barns skull. Jag älskar dem över allt annat. Deras välmående är alltid och kommer alltid vara min prioritet. De kämpar med sina problem och jag skulle aldrig belasta dem med mina. Halvsyskonet kommer alltid att vara en del av deras familj p.g.a mitt livsval. Det är något jag aldrig kan förändra. Men jag önskar att jag för många år sedan följt min hjärna och inte mitt hjärta.
Men folk, ni är ju inte livegna. Kanske tillskriver ni ett barn eller en vuxen människa på annan plats lite för stor betydelse i ert liv. Kanske är det snarare lite bortförklaringar för att slippa agera själv, folk har så mycket påverkan på ens liv som man låter dem ha. Känns ditt liv hopplöst och meningslöst - förändra din situation eller din attityd..
Går det inte att förändra situationen eller andra människors beteende så får man försöka förändra sitt eget förhållningssätt kring det så att man själv mår bättre.
Du behöver nog träna lite läsförståelse också.