Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Jag väljer att stanna för våra gemensamma (numera vuxna) barns skull. Jag älskar dem över allt annat. Deras välmående är alltid och kommer alltid vara min prioritet. De kämpar med sina problem och jag skulle aldrig belasta dem med mina. Halvsyskonet kommer alltid att vara en del av deras familj p.g.a mitt livsval. Det är något jag aldrig kan förändra. Men jag önskar att jag för många år sedan följt min hjärna och inte mitt hjärta.

Du har svåra problem med meningsuppbyggnad.