Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

    Sharper skrev 2019-07-14 12:15:12 följande:

    Då har du missförstått en hel del.

    Exet har du rätt i men i dagsläget kan vi inte göra så mycket åt det mer än att se till att barnen är trygganär de är hos oss.

    Äktenskapsförord finns då jag fick halva gården och han vill inte behöva köpa ut mig med halva beloppet om vi skiljer oss om tex 5 år. Varför skulle det ens vara fel med äktenskapsförord?

    Vi delar ej säng då vi anser att sömnen är viktigare just nu men så fort det lugnat sig med situationen med hans barn ska han söka hjälp för sina problem. Däremot sover jag i en säng och inte soffa längre.

    Barnen har inte krävt att få sova hos oss på flera månader nu.

    Min man har pratat med mitt ex om att eventuellt ha gemensamt kalas nästa år så vet intr varför du skriver så....

    Min man går upp klockan 04 så nej han kräver verkligen ingen avsugning då. Däremot önskar han få på kvällen, och oftast får han, om jag vill. Men inget jag tvingas till, det är du som missförstått isåfall.

    Han har tittat på 2 gånger när jag haft sex med andra tjejer. Han har fått del av det också men den person som fick ut mest av att ha en tjej med var jag, inte han.

    Kom hem till oss så kan du minsann se att vi är en lycklig familj och enhet. Det hade varit ännu bättre om hans exfru skippar sin avundsjuka och förstör på så vis deras barn och gör dom otrygga genom att prata illa om deras pappa.


    Det är fullt förståeligt att hans ex är orolig över sina barns välbefinnande och omsorg hos sin pappa. En pappa som släpar hem en okänd kvinna med en bebis och en unge till och låter dem flytta in efter typ en kvart har inte alla hästar hemma. Han ÄR inte en förståndig och bra far och detsamma gäller såklart dig. Barnen får dessvärre växa upp i en dysfunktionell familj om inte era ex tar över dem på heltid så kan ni träffa era ungar dagtid varannan helg eller nåt. Så se till barnens bästa för en gångs skull och lämna barnen till de föräldrar som KAN ta hand om dem på ett bra sätt och ge dem den kärlek och trygghet de behöver och förtjänar!
  • Anonym (Mamma)
    Sharper skrev 2019-07-15 11:25:29 följande:

    Fast nu är du inte rättvis. Hur skulle sambon kunna veta att exet i princip säger upp sitt ansvar som förälder och lägger över allt på denne? Av just denna anledningen har jag och min man valt att inte skaffa fler barn, hans ex tar för mycket energi pga rykten som sprids, pratar illa om min man inför barnen och med dom vilket gör att de mår väldigt dåligt i denna situation som uppstått. Hade hans ex agerat som en normal människa och inte blandat in barnen i sådant som bara angår henne och min man hade vi säkerligen orkat med en liten till.


    Exet har all rätt att vara orolig över sina barns välbefinnande och omsorg. Om hon pratar med vänner i byn om sin oro och berättar varför så är det inga rykten utan sanningen, även om den svider för er. Jättebra att ni inte skaffar fler ungar! Exet är garanterat mer "normal människa" än ni, iaf när det gäller ett gott omdöme och trygghet för barnen.
  • Anonym (Mamma)
    BDN skrev 2019-07-15 22:59:41 följande:

    Jag tolkar dig som att H fått vara hemma med två barn? Rätta mig om jag har fel, men om "problem"barnet ifråga är i dagisålder så förlorar väl hen inte delar av sin dagisplats för att H är hemma med spädis? Hade pappan varit föräldraledig är väl reglerna annorlunda, men detta barn kan väl gå på dagis som vanligt. Och om "problem"barnet är i skolåldern så är det ju skolplikt så.. H kan väl vara hemma med sin spädis som vanligt och pappa kommer hem på eftermiddagen och får sköta om alla sina barn. Mycket lär väl inte nämnvärt hamna på H.


    Eftersom H inte hade varken ork eller lust att ta hand om det tidigare barnet så måste de såklart prioritera om. H får börja jobba, sluta amma (om hon gjorde det) eller så får de tyvärr separera. De gjorde inget av detta utan kramade om offerkoftan lite hårdare.... Tragiskt...
Svar på tråden Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?