Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Hans barn. Han ska ta hand om sitt barn. 100%. Förstår inte problemet, fine att du tycker att det är orättvist men vem ska ta hand om barnet om varken barnets mamma eller pappa har lust att var föräldrar på heltid? Om man utgår från att föräldrar är föräldrar till 100% av tiden så blir man inte besviken om det av en eller annan anledning blir så.

Man kan va irriterad över mammans beteende, men det har inget med barnet att göra. 

Jag tolkar dig som att H fått vara hemma med två barn? Rätta mig om jag har fel, men om "problem"barnet ifråga är i dagisålder så förlorar väl hen inte delar av sin dagisplats för att H är hemma med spädis? Hade pappan varit föräldraledig är väl reglerna annorlunda, men detta barn kan väl gå på dagis som vanligt. Och om "problem"barnet är i skolåldern så är det ju skolplikt så.. H kan väl vara hemma med sin spädis som vanligt och pappa kommer hem på eftermiddagen och får sköta om alla sina barn. Mycket lär väl inte nämnvärt hamna på H.

Även om det är lite overkill att föreslå abort på ett barn som redan är fött, men jag kan hålla med i sak om att alla föräldrar måste förstå att de är föräldrar 24/7 oavsett var livet för dem. Vilket inbegriper att ta 100% av ansvaret om den andra föräldern av någon anledning skiter i att ta sitt ansvar, oavsett om man värderar det som en legitim eller icke legitim anledning.

Nej, men H är del av en familj med barn sedan tidigare och livet är inte förutsägbart. Det är ju inte H som lämnats själv med sambons barn sedan tidigare, utan det är familjen som utökats med ett till barn på heltid (istället för halvtid eller vad de nu hade innan). Man får räkna med att barnet kan komma att bo på heltid. Pallar man inte, så har man inget i en sån familj att göra. Stackars detta barn som hamnar i kläm över någon jäkla "rättvise"diskussion. Kul att vara föremål för en konflikt där ingen vill ha med en som litet, oskyldigt barn att göra. Städer säkert självkänslan för barnet ännu mer och barnet blir nog oerhört lätthanterligt framöver... 

På vilket sätt "drabbas" Hs barn av att få leva med sitt helsyskon? Vilket inhumant sätt att se på barn och familj. Så kärlekslöst och ovälkomnande.

Halvsyskon mena jag.

Så oerhört ledsamt sätt att se på andra människor. Barnen tillhör samma familj och delar DNA. Har man så oerhört stora problem med det som ny partner till en person som har barn sedan tidigare, så ska man hålla sig undan, ditt förhållningssätt kan ju förstöra barnens liv. 

Även om de växer upp i din närvaro och ni lever i samma hushåll så struntar du i hur de mår och deltar inte i deras liv på något sätt? Du struntar även i om din avsky inför dem påverkar dem negativt både nu och i framtiden? Totalt inhumant, varför är du i deras liv? Jag brukar avsky "barnen var där först",  "barnen kommer alltid först", "du visste vad du gav dig in på" och så vidare.. men i detta fall är ju de totalt maktlösa inför din närvaro, och du resonerar som du gör? Så hemskt.

Eftersom det finns saker som inte går att påverka får man hoppas och anta att två vuxna människor som lever tillsammans med barn kan vara de vuxna i situationen och lägga sitt rättvisetänkt åt sidan. Det gäller barn!! Som vuxna valt att sätta till världen och som alla inblandade känt till sedan tidigare. Vi ställer upp för varandra i denna värld och bryr oss om andras välmående - inte minst dem vi har närmst. Barnet är högst troligt, precis som alla andra barn, i extremt stort behov av kärlek, inte minst när ALLA vuxna omkring barnet väljer bort barnet av egoistiska skäl såsom för att förverkliga sig själv eller för att deras egna barn "påverkas negativt" av sitt syskons närvaro eftersom de vuxna måste ta hand om syskonet också är därmed får MINDRE energi till att ta hand om sina EGNA barn. 

Jag accepterar inte "men det är inte Hs problem, det är föräldrarnas ansvar". Så länge H väljer att leva under samma tak som sambon och hans barn sedan tidigare så är det Hs och sambons gemensamma och förbannade plikt att ta hand om och älska barnet. Om det inte går bör socialtjänsten kontaktas där en ansökan om placering på grund av bristande föräldraförmåga bör göras.

Betänk att du hör anonyma skräckhistorier här och att varje situation är individuell. Jag skulle inte säga att detta är normalt och även om det tidvis kan vara tålamodskrävande, frustrerande och skitjobbigt så finns det massa bra saker också. Du får dela ett eller flera extra barns liv med allt vad det innebär. Ta vara på det och du kan troligtvis utvecklas på ett sätt och få perspektiv och erfarenheter som du aldrig kunnat få annars. Att välja en partner med liknande värderingar som du, tar dig långt i detta.

Jag menar att man själv gör en ansökan om placering om ingen av barnets föräldrar orkar/kan/vill ta hand om barnet. Inte att någon ska anmäla H för att inte älska barnet..

Skilnaden mellan dig och H verkar ju, enligt H, vara att ingen i barnets närhet verkar vilja eller orka ta hand om barnet.

Man kan ansöka om stöd hos socialtjänsten och så bedömer socialtjänsten vilket behov som finns. Jag öser inte galla utan är realistisk och anser att framförallt Hs partner ska step up, oavsett vad han tycker om sin medförälders agerande. I partnerns liv ingår även H så givetvis har H en plats i detta också - men såklart inte det så kallade huvudansvaret. 

Skillnaden är ju givetvis markant beroende på om det är barn i förskole- eller skolålder eller vuxna barn.

Hur lägger du upp det rent praktiskt i ditt hem gällande detta? För mig veterligen är det extremt svårt att ha 0 ansvar för ett barn som man lever tillsammans med. Och högst troligt extremt dålig stämning i hemmet som ingen mår bra av.

Lever du ens i en bonusfamilj? Och om du gör det så låter det helt osannolikt att era vägar aldrig korsas.

Är du nöjd att ha det på det sättet och inte ha någon som helst relation till barnen du lever med?

Så de var/är inte hos er så mycket? Det kan i och för sig förklara en del. 

Det kan jag absolut förstå, så hade jag nog kanske också gjort om barnet hade varit här så pass lite. Finns ju tid till egentid för egen del då.

Jo, det är klart.