LillaFågelSvart skrev 2019-08-10 09:46:52 följande:
Hoppar gärna in här.
Oförklarligt barnlösa, påbörjade IVF innan sommaren med korta protokollet. Blev dock överstimulerad så blev totalfrys. Så besviken när man har ställt in sig på att få något tillbaka, men fick iaf 6 fina blastocyster till frysen.
Gjorde FET i ostimulerad cykel denna veckan och ruvar alltså just nu - så spännande! Vid återförandet utbrast embryologen "nämen titta, den har börjat kläckas också, SÅ FINT!" Känner mig hoppfull men samtidigt går man runt med en konstant oro som många av er beskriver. Inte kan det väl gå, det kommer inte bli något, varför skulle det funka på första försöket, osv...
Det som är allra jobbigast för mig är dock jobbet. Har en chef som beter sig riktigt illa och hon får mig att må så dåligt i allt det här. Hon fick mig att berätta när vi höll på med utredningen för då hade jag en rejäl dipp och blev sjukskriven för stress. I början var hon jättestöttande och ville veta allt (och jag berättade såklart, dum som jag var). Men nästan på dagen när jag började med sprutorna började hon bete sig annorlunda. Ifrågasatte mina leveranser, la mer uppgifter på mitt bord trots att vi kommit överens om ett par uppgifter jag skulle hålla mig till efter sjukskrivningen.
När jag blev överstimulerad och knappt kunde röra på mig för jag var så svullen ifrågasatte hon mina sjukdagar och tyckte jag skulle vara på kontoret för "det är bra om du syns, folk frågar efter dig". Jag blev helt knäckt, samtidigt som jag var fullpumpad med hormoner. Tog mod till mig och frågade om något har hänt, och berättade att hon får mig att må dåligt och varför. Då svarar hon - och jag citerar - "ja men jag vill ju trycka till och testa dig för att se vad du klarar av".
??? Om man vet att ens medarbetare går igenom något av det svåraste man kan gå igenom som människa, inte fan väljer man att pressa dom lite extra under en sådan period?? Känner mig helt nedbruten. Som om man inte går igenom tillräckligt redan...
Sorry för långt inlägg, ser det som någon typ av ventil att få skriva av mig. Någon som har varit i en liknande situation? Hur hanterar man en chef som beter sig såhär i samband med IVF? Känner ju att allt förtroende är borta och vill inte yttra ett ord till för henne om hur det går för oss.
Hej o välkommen :)
Hoppas
verkligen att det tar sig för er, det vore ju fantastiskt! Det är många som lyckas på första försöket. Men som du säger vågar man ju aldrig hoppas för mycket. Jag tror att alla som är i ivf-svängen har lärt sig det. Men försök att inte ta ut några sorger i förskott, utan njut av att du ruvar och att embryologen kom med så fina ord!
Jag blir helt bedrövad av att läsa om din chef - FY FAN! Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan bete sig så som hon gör. Jag kan förstå att en chef vill "testa" en anställd som är lat och gärna jobbar så lite som möjligt. Men vad fan, man testar inte en person som varit sjukskriven för stress och som dessutom berättat vilket helvete man går igenom. Verkligen inte OK!!!
Vad svarade du på hennes idiotiska kommentar? Förstår att du känner dig nedbruten.
Jag har tyvärr inga egna erfarenheter av en chef som beter sig på det där sättet i samband med ivf, vi har inte dragit igång än. Men jag gruvar mig för att ta upp det med min chef. Inte för att han är elak på något sätt, men för att det är så otroligt privat och jag är rädd att han kommer att tycka att situationen är lite jobbig. Typ att han bara kommer att säga "okej, vi löser det" men sen inget mer. Och så är det en elefant i rummet som ingen pratar om. Typ så.
Varm kram till dig. Försök att njuta av det faktum att du ruvar och skit i din korkade chef. Låt inte henne förstöra din dag! (Vet att det är lättare sagt än gjort, men försök)
Han är så go och snäll. Det är en bichon havanais.
Då står man ju där o känner sig som en clown. 
och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu. 