IVF hösten 2019

Hej, hänger på tråden med mitt första inlägg här:

Kom just hem från IVF-besöket, intro med läkare, sprutgenomgång osv inför första IVF-omgången.

Något oklart på blodprovet om hepatit (som jag vaccinerat mig mot) gör att de vill ta kompletterande blodprov, så hoppas att inte försöket blir försenat, annars borde jag kunna börja med sprutor näsa vecka när mensen kommer. Någon som varit med om att de reagerar på blodprov ang. hepatit?

Vi har försökt 24 månader nu (är 29 år). Blandade känslor kring IVF:en - skulle vi försökt längre eller inte? "Bara någon gång till så kanske det gått på egen hand..." Hopplöst velande men nu är vi i alla fall i läkarnas händer, trots att vi till synes är friska enl. utredningen. Håller tummarna för oss och er alla.

... och för att lägga till lite ångest ska jag börja nytt jobb nästa vecka. Allt på en gång, puh.

Så intressant. Boken vill jag gärna läsa.

Imorgon är det dags. Hade önskat det hade redan varit idag. Och känns hemskt att jag inte har berättat till jobbet. Har mycket inbokat imorgon på jobbet och det är 5 personer som kommer hit imorgon på morgonen för att träffa mig. Men jag orkar inte berätta till chefen, kollegor osv.

Jag får verkligen tänka: hade jag varit riktig sjuk hade jag inte heller kunnat komma.

Så jag stannar hemma torsdag och fredag. Men vad ska jag ha för nåt? Med migrän stannar man inte hemma 2 dagar (dessutom har jag aldrig haft migrän). Magsjuka i augusti? Konstigt. Förkylning är inte borta på måndag i så fall. Ortopediska skador skulle inte heller försvinna helt tills måndag. Behöver era idéer.

Hur mår ni alla av progrestoronet? Det spökar rätt rejält hos mig och har varit det värsta med behandlingen hittills. (korta protokollet) Sjukt ömma bröst, mensliknande värk, det drar och sticker i livmodern, trött och så otroligt ledsen hela tiden..

Hej, 

Jag är ny här och tänkte att jag skulle försöka hänga med i tråden.Vill börja med att säga tack till alla som delar med sig av all nyttig information!

I september är det dags för mig och min sambo för vår första FET. Vi haft en ganska så lång resa hit. När jag var 17 fick jag reda på att jag aldrig skulle kunna bli gravid. Men tack vare ett fantastiskt läkarteam och forskare som vågar tro på sin forskning står vi här nu med drygt en månad kvar till vårt första försök och har faktiskt oddsen på vår sida för en gångs skull!

Vi har redan gjort 3st ÄP och har 8st 5dagars blastocyster i frysen.

På grund av allt annat runtomkring så har både jag och min sambo varit så fokuserade på allt annat som varit tvunget för att gå vägen för att nå till denna punkt, och så helt plötsligt närmar det sig! Och jag känner mig sjukt oförberedd! Ingen av oss har någon aning om vad som väntar och jag har knapp hunnit läst på något alls. Vad ska man göra för att optimera sina chanser? Har ni fått några råd?

I mitten av september gäller det!

Tack! 

Jag föddes utan livmoder men med alla annat så som äggstockar, äggledare mm. vilket upptäcktes när jag var 17. Så jag har ingått i ett forskningsprojekt om livmodertransplantation och under förra hösten genomförde jag en transplantation som (peppar, peppar) gått väldigt bra. Innan operationen genomfördes allt med hormonbehandling,  ÄP, befruktning och infrysning, så nu i september är det dags för nästa steg med insättning. Oddsen är med oss dåd det är 86% av de som varit med i tidigare studie som fått barn. Dessutom har 3 st i projektet blivit gravida på första försöket. Jag har bestämt att jag ska bli den 4e att lyckas med det :)

Okej, jag får redan nu försöka boka in aktiviteter då! Jag tycker redan nu att väntan är olidlig! Så kan nog inte föreställa mig den oändliga väntan som kommer vara sen!

Finns det något som man inte bör göra nu innan insättningen eller efter insättningen?

Är det någon som hört något om restriktioner om mat och dryck? Jag vet att jag läste någonstans inför hormonbehandlingen att för mycket koffein inte är något bra.

Tack!!! Förra gången blev jag så glad för att vi fick så många fina och allt gick så bra till en början, så det var snopet att det inte gick vägen. Nu bryr jag mig nog inte lika mycket om antalet för det betyder inte så mycket... Men klart man vill ha lite att ta av iaf :) Jag mår bra, har haft lite huvudvärk bara. Får ont i mina nipples också, haha. Men ska bli skönt när sprutperioden är över, trött på orgalutran!

Det blir inga fler försök där :( Fick veta idag att dom tycker att eftersom vi gjort sammanlagt fyra återföringar så anser dom att vi fått tillräckligt mycket hjälp trots att första gick åt skogen. Känns skönt att ha fått svar men såklart tråkigt att det blev ett nej.. Ska till Falun på måndag för startmöte sen kör vi igång med nässpray på CD 21, är på 10 idag! Hoppas tiden går fort nu!

Nej. Det blev inget. Inget av de 4 befruktades trots ICSI. Jag är tom, vi är tomma. Inget svar vad anledningen kan vara. 

Vi borde försöka igen säger läkaren, vi har ju tre gratis försök (när vi nu blir kallade). Det känns meningslöst och för smärtsamt. Vi hade gärna velat gå över till donation nu. Eller vad kan man mer göra för att veta: Varför går det inte? Varför har ingen någon förklaring? 

Ååh har det gått bra? När har du testdag?