Min man är deprimerad

Glömde tillägga att han sa att jag förtjänar någon mycket bättre än honom.

Det låter allvarligt. Och varför så plötsligt allting? Det har nog byggts upp. Det han borde göra är ju att gå till läkare, kolla att han är helt frisk - man vet ju aldrig, det kan också vara något fysiskt som ger psykiska symptom. Och man han är frisk - prova en antidepressiv medicin. Det underlättar att ta tag i saker. När man är deprimerad orkar man ju inte ta i det. Sedan kan man ju sluta igen med medicinen efter något år eller så, men det hjälper att vända på det här. 

Det där med att gå till Tyskland - varför? Det är en flykt, men det är ju bara svårare att börja om helt på nytt med allt. Och det lär inte vara lättare med jobb där. Det vore bättre att han fick en ordentlig studierådgivning/yrkesrådgivning. Han behöver komma ut i arbetslivet snart, så att han känner att han kan något. Försök få med honom till läkare och till arbetsförmedling eller till någon rådgivning om jobb och studier. Och han bör satsa på något där han kommer ut i arbetslivet snart.  

Tack snälla för ditt svar!

Jag fick han att gå till psykolog och läkare men han fick ångest att gå dit. Jag är även bildad inom psykologiska området så jag försökte ge stöd men han fick bara ångest av mig då han känner att han skadar mig och att han inte lyckas med något i livet.

Dessvärre är han redan i Tyskland och han vill inte ha någon kontakt då han inte klarar av att prata mer med mig då han bara blir mer stressad. Han vill inte komma in till sitt inre utan precis som du nämner flyr. Jag vet inte om han blir lyckligare där när det är en själv man flyr från. Han menar på ångesten kommer avta genom att bli av med mig. Det är lite konstigt då han säger att jag är så fantastiskt och underbar person. Det har inte hänt något speciellt i relationen som är avvikande. Känns som han bara intalar sig att det inte kommer funka och att han får ångest för framtiden utan rimlig orsak. Han säger att han inte känner sig som en människa längre och säger att han hatar vem han är. Han är verkligen världens finaste människa innan och så varm . Nu är han som förbytt.

Han säger bara att han inte orkar när jag ger förslag till förändring. Även vad jag kan göra som partner.. Han är helt uppgiven kring allt. Ser svart på allt.

Han säger bara att han inte orkar när jag ger förslag till förändring. Även vad jag kan göra som partner.. Han är helt uppgiven kring allt. Ser svart på allt.

Han menar på att han skulle begå självmord om han fortsatte va hemma.. men han gör ingenting för att bli frisk.

Obs han har aldrig varit ordentligt psykiskt sjuk tidigare, och han vet inte varför han får ångest.

Han säger bara att han inte orkar när jag ger förslag till förändring. Även vad jag kan göra som partner.. Han är helt uppgiven kring allt. Ser svart på allt.

Han menar på att han skulle begå självmord om han fortsatte va hemma.. men han gör ingenting för att bli frisk.

Obs han har aldrig varit ordentligt psykiskt sjuk tidigare, och han vet inte varför han får ångest.

Han säger bara att han inte orkar när jag ger förslag. Helt uppgiven kring allt. Ser svart på allt.

VAR han hos psykolog och läkare eller fegade han ur redan innan? 

Om han nu inte vill prata med dig så kan du ju inte göra så mycket. Har han släkt eller vänner i Tyskland? I så fall skulle du kunna höra med dem, om de kan prata med honom, få honom att söka hjälp och höra av sig till dig när han mår lite bättre. Det är det enda jag kan tänka mig. Ärligt sagt, när det gäller såna plötsliga förändringar så skulle jag nog tycka att det bästa vore att kolla honom noggrant medicinskt. Det låter konstigt. Men det kan också vara depression. Som sagt, enda vägen är genom andra människor. Kanske känner du ju några som han har kontakt med?

Det är inte helt ovanligt att människor som får en depressiv period, ett skov av depression,  tycker att de inte är värda något och att andra skulle ha det bättre utan dem. Det är ganska typisk för depression. Medicinering skulle ju kunna få ut honom ur dessa tankar. T.o.m. något ångestdämpande under kortare tid kan ju vara bra. 

Han gick hos psykolog en gång och kände att han blev pressad. Sedan fega han ur.

Han är rädd för psykiska sjukdomar och säger att han inte kan komma ur det.

Han säger att han gick hos läkare men vet inte om det verkligen va så.

Han har i hela sitt liv flytt sina egna problem då han under hela sitt liv hatat sig själv.. men det va endast med mig som han fick ur sin fina sida.. enligt honom.

Tyvärr så vill han inte vara öppen med att han mår dåligt det är endast jag som vet hur pass dåligt han mår. Han åker dit för att han tror att ett nytt liv ska ge han riktig lycka. Därför förkastar han vår relation och tror blint på sina inre svarta bilder om livet.

Han har dålig kontakt med sina föräldrar som bara skrattar och inte förstår att man har olika måenden.

Jag får väldigt sorgliga egna tankar då vi har sett fram emot ett liv tillsammans men nu är det inte värt någonting i hans ögon.

Han pratar endast med mig om problemet och nu vill han inte prata med mig längre.. O han har ingen annan som kan hjälpa honom heller

Det är knepigt. Som jag ser det är ju det enda du kan göra att ligga lågt ett tag. Det är inte så osannolikt att han ändå hör av sig igen till dig, då du har haft så stor plats i hans liv. Har du försökt påpeka för honom att det är så himla vanligt med depression - jag tror det är en fjärdedel av befolkningen som får depression nån gång. Man kan ju kolla upp den siffran. Och säg också att det kan bli kroniskt om man INTE medicinerar. Det är inte helt säkert att det är så, men man misstänker det. 

Det han är rädd för är att de klassiska mentalsjukdomarna så som schizofreni. Folk som har depression - så fort det inte bara en lätt depression, allt som är lite svårare, då kan man få symptom där man tänker: Är det här bara depression, eller är det något värre? Min ex-man hade depression i flera år. Han vägrade också behandling just för att han var rädd för det där med psykiskt sjukdom (hans mamma har något som aldrig diagnosticerades). Och han var lite paranoid, han fick tvång, även kontrolltvång och dåligt omdöme. Då kan man ju tro att det är något värre. Jag ringde till psyk för att få råd. Och de sa till mig att det är vanligt vid depression.

Men din man tror säkert också att det är något värre, att han håller på att bli galen och vill därför dölja det så länge som möjligt. Så det bästa vore ju, om du någon gång får tillfälle att prata med honom igen, att övertyga honom att depression är något som är vanligt och som man lätt kan medicinera, och som inte behöver komma tillbaka ens om man tar itu med det direkt. Och att eventuella andra symptom också kommer ifrån depressionen och försvinner igen när han har behandling. 

Du måste också förstå att en person som är inne i detta inte förstår att det är hans egna depressiva tankar som gör att allt verkar så hopplöst. Han tror att det ÄR så. Man kan förklara det för personen , men det är inte säker han tror det. Min ex-man blev ju övertalad av en psykiater (vår sons psykiater, sonen har ADHD). Hon sa till honom att folk som har depression ofta inte kan föreställa sig hur mycket bättre de kan må med medicinering. Så hon lovade honom i princip: Prova med medicin, så kommer du att må bättre än vad du kan föreställa dig! 
Det bästa vore att också hitta en läkare som förklarar för honom att han kan må bra med medicin. Glöm psykolog, det är mycket mer läskigt!  Här kan man ju få antidepressiv medicin av husläkaren, jag tror att det är så i Tyskland också, men jag är inte helt säker.