BF september 2020

Hej! Jag är i v. 4+1, bf är runt 20 september. Tröttheten har verkligen kommit över mig nu,haft likadant i tidigare graviditeter. Väntar mitt 3dje barn nu. Det var första tecknet på förra graviditeten som inte var 100 planerad och anledningen till att jag testade då.

Känner lite illamående, har kräkts i v 6 båda graviditeterna innan så bara räknar ner nu också haha. Brösten börjar också ömma nu mer och mer.

Hur ser ni på träning och graviditet? Tror konstigt nog att jag känt av lite foglossning bak i rumpan när jag lyft tyngre senaste veckan. Har haft en del problem med det tidigare graviditeter men har inte tränat lika tungt då. Tränar cross fit 4-5 gånger i veckan nu.

Hur är era magar?

Jag är så extremt svullen, kan inte ens ha mina vanliga byxor längre. Har fått ta på mig mina "tjockis" byxor. Har gått ner en del i vikt tidigare så har kvar kläder som är för stora fortfarande. Men även dom känns tajta på kvällen. Kan inte minnas att det kommit så tidigt i mina tidigare graviditeter, väntar 3dje barnet nu. Känns svårt att dölja om det ska fortsätta såhär.

Sen känns det rätt jobbigt att vågen redan börjar ticka uppåt. 1 kg plus redan.

Var på hälsosamtal under veckan. Tycker det känns lite jobbigt att dom lämnar information till mammor om vad som är en hälsosam viktuppgång. Tänker att som gravid mår man redan dåligt över att lägga på sig vikt och sen kanske vissa lägger på sig mer än vad rekommendationen säger. Det lär ju inte göra att man mår bättre. Jag gick upp ca 30 kg med första och ca 25 kg med andra. Med andra ord alldeles för mycket enligt rekommendationen. Huvudsaken är väl att man i såna fall efter förlossning till slut går ner dom extra kilona om det behövs för hälsans/måendets skull.

Får ni också sådan information?

Fick iallafall veta att jag antagligen kommer ha en riskgraviditet igen med massor av kontroller och att jag kommer behöva äta trombyl. En remiss är skickad till specialist mödravården. Detta för att jag i första graviditeten fick havandeskapsförgiftning redan i v 32.

Jag har redan gått upp 1,5 kg och äter 1800 kcal om dagen plus tränat cross fit 4 ggr i veckan. Vilket inte borde resultera i viktökning, men barnmorskan sa till mig att mycket är hormonellt vid en graviditet och man kan inte göra så mycket åt det.

Jag tänker på en person som har högt bmi från början får gå upp 7-11 kg vilket är mindre än vad en graviditet ens väger med bebis o moderkaka m.m. Der innebär ju att dom i princip ska gå ner i vikt under en graviditet.

Tycker det är bra att dom informerar om hälsa o kost vad som är bra. Men att ange hur många kilon som är ok att gå upp känns inte rimligt för mig. Dom flesta i min närhet har gått upp mer än vad rekommendationen har sagt och tycker det är ångestladdat.

Jag har tidigare graviditeter ätit omeprazol för min magmun blir påverkad. Mår illa konstant o kräks varje dag och när jag äter blir illamåendet värre. Blir som en ond cirkel av allt. Postafen har inte hjälpt mig. Första graviditeten tänkte jag hela tiden att det är så man ska må första tiden och höll ut till v 17. Träffade då en läkare som konstaterade att det är magmunnen som är problemet. Andra graviditeten började jag äta så fort jag hade kräkts första gången och det hjälpte mig då också. Är idag i v 5+5 och känner att illamåendet blir värre för varje dag så tror jag snart ska börja äta innan jag börjar kräkas för att slippa det. Det är ju en mardröm.

När tänker ni berätta om graviditet för andra? Ni som har barn sen tidigare, när berättar ni för barnen?

Just nu mår jag så illa att jag bara vill ligga i fosterställning och inte röra mig. Barnen blir frågande om varför jag inte orkar leka eller vara som vanligt. Men berättar vi för barnen vet alla om det sen.

Jag önskar att vi kunde vänta till efter kub-testet för att se att allt ser ok ut. Men tycker synd om barnen som är ovetande om varför jag inte är mig själv.