Inlägg från: Anonym (Barn2020) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Barn2020)

    Barnuppfostran för slapp

    Dagens barn är lite i ett vacuum där barnuppfostran är ett fult ord. Helst ska barnet vara ens like och ha lika bestämmanderätt. Det är fult att vara auktoritär och det är fult att vara curlande. Dagens föräldrar vet inte var dem står.

    Vad tycker ni är rätt? Hur mycket hänsyn ska man ge barnet?

    Personligen tycker jag att det är självklart att jag bestämmer det allra mesta men framförallt:

    Sovtider, läxläsning, om och när man äter samt vad, om barnet ska uppsöka vård eller inte. Om man går till skolan eller inte.

    Självklarheter kan tyckas men jag har märkt att inte alla tänker likadant. Måhända är jag auktoritär men jag tror bara att jag vet mer vad som är bäst än vad mina minderåriga barn vet.

  • Svar på tråden Barnuppfostran för slapp
  • Anonym (Barn2020)

    Ja det är viktigt att inte förstärka dåliga beteenden utan ignorera dessa och ge cred till bra beteenden. Sen tror jagbinte att det är fel att visa att man blir arg eller ledsen heller för den delen

  • Anonym (Barn2020)

    Jag känner till barn som får bra hemma för att den inte vill gå, dessutom väldigt ofta så att frånvaro blir hög

    Samma barn vägrar exvis tandläkare och läkarbesök. Så det förekommer definitivt

  • Anonym (Barn2020)
    Anonym (Madde) skrev 2020-01-05 09:09:55 följande:

    Jo det har man gjort när han var mindre, men oftast hjälper ju inte det att bara ta ett sådant explosivt barn under armen. Det är enorm styrka! Det är i princip omöjligt att ta sig någonstans. Det är ju inte så att ett barn med trotssyndrom eller liknande att det bara försvinner med åldern. Det är en del av deras personlighet. Sen har det blivit bättre vissa områden. Men det är en kamp med att komma till skolan. Han vill bara inte, och så får han ångest, antagligen mest av våra bråk.


    Jo jag vet mycket väl vad det innebär eftersom jag har barn med ASD!

    Vet det vill säga mycket väl vad som kan krävas av föräldrar till ?besvärliga? barn. Men jag vet oxå hur hårt vårt samhälle är och hur lite hänsyn det kommer tas För svårigheter när de blir vuxna. Hur marginaliserade de kan bli och hur fattigdom och följddiagnoser kan uppstå!
  • Anonym (Barn2020)

    Många kloka funderingar!

    Jag tror att huvudansvaret som förälder är att se till att de växer upp till vuxna som fungerar i samhället. Som kan umgås med andra, som kan reflektera och är villiga att förändra sig själva, som är produktiva och envisa Utifrån egna förutsättningar och som har en grundtrygghet.

    Om man är för slapp så berövar man barnen på det eftersom barnen tror att alla kommer rätta sig efter dennes behov och vilja.

    Om man är för hård så skadas grundtryggheten och barnet blir självkritiskt och dömande mot sig själv och andra.

    Medelvägen är alltid den svåraste

  • Anonym (Barn2020)
    minna eliasson skrev 2020-01-06 02:21:57 följande:

    Många föräldrar skyller också på sina barns "hittepå" diagnoser när ett barn beter sig illa. T.ex Kalle slår på sin mamma och skriker "jag vill haaaa" och hon säger bara "Nej Kalle" och han slår sin mamma igen och sparkar och hon gör ingenting. Sen när ngn ser det, så kommer det "ja det är inte lätt med barn.. Sen haaar han ju också ADHD/ADD, är inom AUTISM SPECTUM/Aspberger".. man ba.. mmm


    Ja det är vanligt och JA det är klart att det är mer krävande med dessa barn och JA de behöver mer vägledning och uppfostran samt stöd. Jag har barn med diagnos och jag ser det som en förklaring till dåligt beteende men ingen ursäkt!

    Om hen slår sitt Syskon så får den en utskällning, för att håls är helt förkastligt oavsett diagnos eller inte!

    Hur ska barn kunna hantera vuxenlivet om de tror att hela världen cirkulerar kring dem???!!
  • Anonym (Barn2020)
    Anonym (S) skrev 2020-01-06 10:04:20 följande:

    Intressant. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga att ett sådant beteende är ytterst ovanligt, utifrån mina egna erfarenheter. Jag har aldrig stött på ett sådant beteende, från någon förälder. Men du menar att det är vanligt?


    Jag skulle nog vilja påstå att föräldrar är rädda för att verka auktoritära eller för hårda. Föräldrar till barn med diagnoser är ännu ängsligare för det
  • Anonym (Barn2020)
    Anonym (T) skrev 2020-01-06 13:12:09 följande:

    Din halmgubbe tänker jag inte svara på,

    Jag skrev att föräldrar gör så gott dom kan.

    Även dåliga föräldrar gör så gott dom kan. 

    Problemet är att dom kan inte bättre än så och dom blir inte bättre av att vi andra hackar på dom.

    Däremot med stöttning kan människor växa och lära sig. 


    Jag tror att alla mår bra av att diskutera, reflektera samt att inse att de varit fel ute eller t.o.m. haft väldigt fel.

    Ja de gör så gott de kan de flesta utifrån deras förutsättningar.

    Problemet är ju att man ofta inte ser resultatet av uppfostran hos barnen förtjäna dem börjar bli vuxna. Sen är inte hela ansvaret på föräldern för dåligt beteende hos en ung vuxen men en hel del. Om man inte är självkritisk om man får ett barn som blir kriminell, missbrukare eller har kraftig psykisk ohälsa som inte är kopplade till medförda diagnoser så är det konstigt.
Svar på tråden Barnuppfostran för slapp