Sofieelises skrev 2020-01-30 13:48:23 följande:
Känner ni också att "alla andra" blir gravida men inte ni?
Detta är mitt 6e eller 7e försök. Vet att det inte är någonting i sammanhanget men för mig är det en evighet. Har barn sedan innan och är med i några Facebookgrupper (mammagrupper) där flera andra också försöker bli gravida. Och SJÄLVKLART tar det sig på första eller andra försöket och själv står man där månad efter månad medans de droppar av. Och nu fick jag veta att två av mina väninnor ska ha barn, båda två på FÖRSTA försöket ofc.
Jag har barn sedan innan och jag vet att jag inte ska gnälla men den här resan är inte rolig, känner mig urdeppig idag.
ÄL idag men känner redan på mig att det inte blev något denna månaden, varför vet jag inte. Varit "hälsosam" alla dessa månader för att främja graviditet men nu skiter jag i det känner jag så nu åkte energidrycken fram (dragit ner på koffeinet innan t ex) och i helgen ska jag unna mig ett glas vin.
Ursäkta gnäll, men är verkligen låg idag. Om det finns NÅGON som känner som mig så hojta gärna.
Och vill absolut inte trampa någon på tårna med inlägget, vet att mina försök är futtiga i jämförelse med många andras. Ni som försökt länge - fan vilka kämpar ni är.
Här är (tyvärr) en till som emellanåt tappar hoppet. Har många i min "närhet" som blivit gravida. Den ena efter den andra. Några kollegor. Då har man såklart andra kollegor som plumpt frågar när det är dags för mig, "vill inte du ha barn snart" etc. Vi har försökt ett år, påbörjade utredning där vi kollade hormoner, spermakvalitet, gjorde en äggledarspolning på mig osv. Allt normalt. Vilket känns jätteskönt. Men VARFÖR tar det sig inte?!
Jag har varit superdeppig, började bli det efter försök 6-7. Har hållit mig över ytan men känns som att jag tyvärr är på väg ner igen. :( Gråter väldigt lätt. Gråter alltid när mensen kommer. Känner mig värdelös som aldrig blir gravid. Har så mycket negativitet och vet fan inte hur jag ska bryta det. Och jag känner helt ärligt - hur mycket mer orkar jag försöka?
Jag och min sambo planerar ett giftermål detta år, tänkte att detta blir perfekt avledning. Är jätteglad att vi börjar planerar men funkar sådär med att tänka på annat. Vill ju bara bli gravid...
Man ska vara ödmjuk med allt gällande att försöka bli gravid, men tycker man har all rätt att uttrycka sina känslor/tankar. Allas resa ser olika ut och hur man upplever saker och ting är ju också individuellt.
Och håller med det här med att vara hälsosam och i sin "bästa form" för att gynna en graviditet.
Unna dig ett glas vin. Unna dig något gott. Osv. Jag har börjat släppa lite och tänker att det löser sig ändå. Man blir så jäkla lätt för sträng mot sig själv!