Återuppbygga förhållande efter otrohet

Jag kämpar också. Försöker få min man att inse att vi måste kämpa mer tillsammans än var och en för sig.

För mig handlade det så mycket om att till en början kunna leva vidare. Att vardagen funkade. Sen bröt jag ihop med jämna mellanrum ändå.

Vi har haft och har fortfarande olika syn på receptet på framgång och har lite svårt att hitta en bra balans. Jag är inte riktigt villig att ge upp. (Har snart gått fem år). Även fast jag ännu inte vet om det är värt det. Men det tänker jag att jag aldrig kommer veta.

Hade jag lämnat direkt hade jag förmodligen haft färre saker att ångra men jag hade varit bitter som tusan på varannan vecka. Att han inte bara svek mig utan att han även tog min barn ifrån mig. Och jag har ännu inte kunnat säga att det är bättre att sluta kämpa. Men jag är uppgiven ganska ofta, arg och ledsen men har även stunder av lycka.

Kommunikation och gärna utomstående hjälp tror jag är den bästa lösningen. Och låt samtalen ta tid. Det gör inget om det går år. Det handlar i slutändan om att om ni skiljs åt. Så ska det vara på ett bra sätt. Även fast orsaken är sveket.

Det jag menar är att det går i faser. Det kommer inte vara lätt. Och det kommer ta tid.

Vi har haft väldigt långa faser av bra relation. Men när vi går in i en sämre fas är det ofta djupare än vad det var innan otroheten.

Jag vet att jag kämpar som tusan och gjort det länge. Men det är värt det än så länge. Vi utvärderar även läget med jämna mellanrum.

Blir dock förvånad att du ber om tankar kring det och sen är nedvärderande mot min kamp. Finns tyvärr ingen Quick fix om man vill stanna. Quick fix är att lämna och inte se sig om. Annars är det en helvetes lång kamp.