Syskon?

Min sambo fick panikattacker och var deprimerad året innan hon blev gravid. Hon mådde bra under graviditeten men under första året med vår dotter mådde hon sämre och sämre. Vi tror det kan varit nån förlossningsdepression. När dottern är 14 månader får min sambo svårt att sova och får ångest, efter några besök hos psykakuten blir det värre och hon hamnar i en pyskos där hon känner sig övervakad och är rädd. De låser in henne på ett psykhem där hon får medicin och får åka hem efter fyra veckor. Medicinering fortsätter och hon blir långsamt bättre men har kvar en ganska kraftig ångest. Hon försöker börja jobba men blir åter sjukskriven gång på gång. Det är nu ca två och ett halvt år sen hon fick psykosen och hon har mått skapligt bra i ett par månader och jobbar halvtid tre dagar i veckan. Hon kan förstå att jag är osäker inför fler barn men hon känner att livet blir helt meningslöst utan fler barn. Jag vågar helt enkelt inte med risk för om hon kommer att bli sjuk på samma sätt då och då genom livet. Det är ganska jobbigt att leva med nån som har ångest och det svänger fort fram och tillbaka. Nån som har nån åsikt i frågan hur jag ska tänka?