Min sjuåring lyssnar inte

Treplustvå86 skrev 2020-04-30 15:27:19 följande:

Nej, detta är inte en händelse. Det händer titt som tätt, men inte särskilt ofta. Det händer inte bara hos mig utan även hos t.ex. hennes mormor och morfar, som de förövrigt har haft regelbunden tät kontakt med hela livet. De är där minst varannan helg och typ alla lov osv. Detta är inget nytt beteende. Och inget som är knutet till just mig.

Självklart ser jag / vi till hennes behov. Men oavsett så måste hon kunna lära sig att lyssna på mig. Att acceptera att livet inte alltid är exakt just på hennes villkor. Det finns saker i livet man som både barn och vuxen måste göra. Som att gå till skolan, jobba, passa bussen osv.

Bara för att de är på väg att flytta hem nu så är det inte okej att bete sig hur man vill. Finns det inga gråa byxor så får man ta några andra. Jag kan inte trolla fram ett par gråa byxor.

Och min sambo håller sig ifrån för det mesta. Men de måste ju alla tre kunna lära känna honom också, och han dem. De måste kunna lyssna på och respektera honom också. Det fungerar ju inte att bo tillsammans men inte kunna ta hand om varandras barn som bor i samma hushåll.

Jag har fortfarande bara fått svar som debatterar anledningen till hennes beteende, och huruvida de bör flytta hem eller ej.

Jag bad inte om detta, utan om konkreta tips och råd på hur jag kan hantera det när det blir såhär.

Självklart är anledningen till det också viktig, men, det är något som är omöjligt att veta. Speciellt utan att man känner henne och vet allt om henne, mig och vår situation i stort.

I den situationen hade jag sagt "Åh vad dumt att vi inte har några gråa byxor! Du som ju bara vill ha gråa byxor (Identifiera problemet). Jag ser en tjej som är besviken och ledsen (Se hennes känslor). Jag kan också känna mig besviken när det inte blir som jag ville (validera hennes känslor och relatera till henne). Men vad ska vi göra? Hur ska vi lösa det här problemet? Vad kan jag göra för att hjälpa dig?(öppna upp för gemensam problemlösning)."

Barn får utbrott. Vissa är större än andra och vissa barn får fler utbrott än andra. Det som i min erfarenhet fungerar bäst är att lyckas hålla sig lugn tills barnet själv lugnar ner sig. Lite tid (vilket man inte alltid har när man har bråttom på morgonen) tar udden av de mesta av raseriet. Tala tystare än vanligt så att barnet måste anstränga sig lite för att höra. Ha ett öppet och vänligt kroppsspråk.

Kan man förebygga så är det betydligt effektivare, särskilt när man har bråttom. Det verkar som om ni redan hade gjort lite grundarbete med att välja ut kläder kvällen före, men jag tänker mer på när du ser att hon håller på att börja sätta sig på tvären. Charma henne lite, lirka lite innan det går åt fanderns. Berätta en saga medan ni klär på henne eller berätta om grannens nya kattungar. Låt henne fibbla med din telefon medan ni sätter så byxorna.

Treplustvå86 skrev 2020-05-01 00:34:50 följande:

Anonym (Inte konstigt) skrev 2020-04-30 18:56:51 följande:

Men va?! Din dotter har blivit flyttad från tryggheten hon har haft de senaste fem åren för att flytta tillbaka till ett hem hon inte kommer ihåg. Det är väl helt naturligt att hon beter sig som hon gör. Tvång, skäll och ilska i en sådan situation är totalt fel. Har inte Soc erbjudit föräldrakurser och stöd?

Nope. Ingenting. Mer än att "du kan ju alltid höra av dig om du behöver prata". Och i nästa andetag "det är tre barn med stora behov, är du säker på att du klarar detta?" Vilket gör att jag känner att minsta lilla jag visar osäkerhet eller så, så kommer de blåsa upp det till att jag inte kan ta hand om mina barn alls.

Jag vet att det är mycket jobb, mycket att lära oss, mycket att reda ut osv. Ja, de är barn med stora behov. Men jag måste väl också få lov att vara osäker ibland, vi måste väl kunna ha konflikter, få en möjlighet att lära oss "as we go" ?? Det är väl orimligt av dem att tro eller förvänta sig att allt ska gå klockrent hela tiden eller att allt bara ska funka direkt?? ????

Ja precis. Du borde få ett starkt nätverk av folk som stöder och hjälper er genom den här tiden. Alla borde vi ha det för att bli de bästa föräldrar som vi kan bli. Ingen är perfekt och alla har vi gjort misstag - och det är ingen ursäkt för att barn ska leva under dåliga förhållanden. Att be om hjälp är ett tecken på styrka och det är en travesti om man inte kan vända sig till soc för att få det.

Min sjuåring lyssnar inte

INNEHÅLL