BF februari 2021 (stannar på FL)

Hej!

Jag är 36 år och väntar mig att första barn. Är just nu 16+4 och beräknad till 6/2.

Starten på min graviditet var minst sagt speciell!

Min man och jag hade försökt bli gravida i nästan ett år så i maj bestämde vi oss för att göra en fertilitetsutredning. Sista undersökningen var 1/6 (direkt efter avslutad mens) där läkaren konstaterade att jag verkar ha blockerade äggledare och det troligtvis är därför jag inte blivit gravid. Vi bestämde oss direkt för IVF! Då det är lång väntetid genom landstinget så bestämde vi oss för att göra det privat. Första läkarbesöket för att planera IVF?en bokades in till 24/6.

Någon vecka efter undersökningen på kliniken där vi gjorde utredningen började jag bli allt tröttare om dagarna. Jag var säker på att något var fel och var till och med och tog blodprover för att kolla mina järnvärden. Men allt såg bra ut.

Min nästa mens var beräknad till 17/6 och då hade min bröst varit superömma i flera dagar! De kan ju vara lite spända innan mens men de var ovanligt ömma. 20/6 hade min mens fortfarande inte kommit och jag trodde seriöst att något var fel. Jag googlade till och med efter tecken på klimakteriet. Att plötsligt mensen uteblev var ju inte bra alls för mig som skulle genomgå en IVF. Samtidigt kollade jag närmare på symptom på graviditet och insåg att jag checkade all boxar. Jag sa till min man att hade jag inte vetat att jag inte kan bli gravid hade jag ju trott att jag var det! Då kom jag på att jag hade ett graviditetstest liggande. Och det visade PLUS!!! Whaaaat?!

Total förvirring... Glad men extremt skeptisk.

Dagen efter åkte jag och köpte två test till som också visade plus. Så det var bara att ringa och avboka IVF?en!

Men det blir ännu konstigare... Vi bestämde oss för att göra ett vaginalt ultraljud i vecka 9+0 för att se om det verkligen fanns något där. Och ja visst, där fanns ett litet hjärta som slog! Dessutom fick jag veta att jag var minst två veckor längre än jag själv beräknat från senaste mens. Det betyder att jag redan var gravid vid tiden av fertilitetsutredningen. Mensen jag hade i slutet av maj var inte en riktig mens även om den yttrade sig precis som det.

Jag erbjöds KUB genom min BMM eftersom jag är över 35 år. 95% säkerhet kändes dock inte tillräckligt för oss så vi valde att parallellt göra NIPT privat. Och tur var väl det för vid ultraljudet för KUB visade det sig att jag var några dagar för långt gången så KUB kunde inte göras. Vi fick iallafall svar från vårt NIPT att allt såg bra ut och det ska bli en pojke

Och min beräknade förlossningsdag har flyttats från 24/2 (enligt vad jag trodde från min senaste mens) till 6/2. Om 2,5 vecka är det dags för rutinultraljud, får se vad de säger då!

Grattis grattis!

Men för sent att göra kub, kan det ens bli det? :o

Vi gjorde också nipt då vi inte trodde vi skulle få kub i dagens läge men det fick vi också. :)

Är i vecka 17 (16+6)

Hej!

Jag är 36 år och väntar mig att första barn. Är just nu 16+4 och beräknad till 6/2.

Starten på min graviditet var minst sagt speciell!

Min man och jag hade försökt bli gravida i nästan ett år så i maj bestämde vi oss för att göra en fertilitetsutredning. Sista undersökningen var 1/6 (direkt efter avslutad mens) där läkaren konstaterade att jag verkar ha blockerade äggledare och det troligtvis är därför jag inte blivit gravid. Vi bestämde oss direkt för IVF! Då det är lång väntetid genom landstinget så bestämde vi oss för att göra det privat. Första läkarbesöket för att planera IVF?en bokades in till 24/6.

Någon vecka efter undersökningen på kliniken där vi gjorde utredningen började jag bli allt tröttare om dagarna. Jag var säker på att något var fel och var till och med och tog blodprover för att kolla mina järnvärden. Men allt såg bra ut.

Min nästa mens var beräknad till 17/6 och då hade min bröst varit superömma i flera dagar! De kan ju vara lite spända innan mens men de var ovanligt ömma. 20/6 hade min mens fortfarande inte kommit och jag trodde seriöst att något var fel. Jag googlade till och med efter tecken på klimakteriet. Att plötsligt mensen uteblev var ju inte bra alls för mig som skulle genomgå en IVF. Samtidigt kollade jag närmare på symptom på graviditet och insåg att jag checkade all boxar. Jag sa till min man att hade jag inte vetat att jag inte kan bli gravid hade jag ju trott att jag var det! Då kom jag på att jag hade ett graviditetstest liggande. Och det visade PLUS!!! Whaaaat?!

Total förvirring... Glad men extremt skeptisk.

Dagen efter åkte jag och köpte två test till som också visade plus. Så det var bara att ringa och avboka IVF?en!

Men det blir ännu konstigare... Vi bestämde oss för att göra ett vaginalt ultraljud i vecka 9+0 för att se om det verkligen fanns något där. Och ja visst, där fanns ett litet hjärta som slog! Dessutom fick jag veta att jag var minst två veckor längre än jag själv beräknat från senaste mens. Det betyder att jag redan var gravid vid tiden av fertilitetsutredningen. Mensen jag hade i slutet av maj var inte en riktig mens även om den yttrade sig precis som det.

Jag erbjöds KUB genom min BMM eftersom jag är över 35 år. 95% säkerhet kändes dock inte tillräckligt för oss så vi valde att parallellt göra NIPT privat. Och tur var väl det för vid ultraljudet för KUB visade det sig att jag var några dagar för långt gången så KUB kunde inte göras. Vi fick iallafall svar från vårt NIPT att allt såg bra ut och det ska bli en pojke

Och min beräknade förlossningsdag har flyttats från 24/2 (enligt vad jag trodde från min senaste mens) till 6/2. Om 2,5 vecka är det dags för rutinultraljud, får se vad de säger då!

Hur går det för alla? Har ni berättat för familj/jobb?

Vi har berättat för familj men jag har inte sagt ngt på jobbet förutom min närmsta vän.

Hoppas det går fort till rutin ultraljudet nu så man sen kan släppa magen fri ;)

Mår illa på kvällarna, foglossning som spökar och vaknar 5 miljoner gånger på nätterna samt drömmer knasiga drömmar haha

Hej allesammans,

Kul att det finns en grupp som ska stanna här!

Är gravid i v 15+2, bf 22/2, med andra barnet, är 28 år och har en 1,5 årig dotter. Är rätt säker på att detta blir en lillasyster!

Är nervös för helt plötsligt att ha två barn men det ska nog gå bra ..

Grattis! Då ligger vi väldigt nära, är i 15 +4 :)

Kan förstår nervositeten. Det är nog en sån sak som man bara får låta falla på plats när bebisen har kommit. Kommer säkert vara lite avundsjuka från storasyster till och från men sånt brukar ju lägga sig.

Min syster har två barn som det är tätt emellan och hon var också orolig för hur hennes dotter skulle reagera när lillebror kom till världen. Men det gick hur bra som helst och de gör ALLT tillsammans nu, verkligen bästa vänner. Med lite syskonbråk på köpet såklart :)