Läskigt att föda?

Ibland läser man om kvinnor som minsann tänker vägra föda vaginalt. Vilket är urlöjligt, får de inte snitt så finns helt enkelt inte något annat alternativ.

De som uttrycker sig så är troligtvis fruktansvärt rädda. Det finns de som är beredda att åka utomlands, under pågående pandemi, för att betala privat för snitt. Alternativt ta livet av sig.

Med det sagt. Man måste förstå att detta inte bara handlar om att vara LITE rädd.

Vad som även bör sägas är att OMFÖDERSKOR med tidigare traumatiska förlossningar står för majoriteten av snitten utan medicinsk grund i Sverige. Alltså personer som redan upplevt en vaginal förlossning och av förklarliga skäl inte vill uppleva samma sak en gång till.

Men självklart har du rätt. Blir man nekad blir man så illa tvungen att föda vaginalt, åka utomlands och betala privat, alternativt som sagt ta livet av sig

Du har ingen aning vad som är orsaken till varje snitt av humana skäl, din kommentar är baserad på okunskap om något.

Tror du på riktigt att förlossningsrädsla är inbillning är du ju tappad bakom en vagn. Prova läsa på lite.

Tack, men det behövs inte.

Uppenbarligen finns det behov för det.

Uppenbarligen finns det behov för det.

Till TS: snitt ger inte arr pa magen idag, endast ett litet snitt nedanfor bikinilinjen gors. Det var nog 30 ar sen det var ett stort snitt pa magen som gallde.

Ja precis. Själva ärret är det nog inte många som lägger särskilt stor vikt vid

Kan inte annat än hålla med dig

Har du svårt med läsförståelsen?

Inte , hen utan du.

www.vardfokus.se/webbnyheter/2016/juni/outforskad-kroppsdel/

Tur att vi bor i ett land där man kan besluta själv om man vill skaffa barn och hur man önskar föda barnet.Alla kvinnor klarar inte av vaginal förlossning .

Läskigt och läskigt, mest utdraget och eländigt. Själv valde jag snitt och det var en fantastisk upplevelse, kan varmt rekommendera det. Jag upplevde det inte som särskilt smärtsamt efteråt heller, fast det är nog väldigt individuellt.

Jag tyckte det var en otroligt obehaglig känsla iallafall

Kändes som att alla inälvor ramlade / skulle ramla ur fittan på mig (fast det bara var bebisen).

Det beror nog på vad man har för erfarenheter. Jag fick barn som rätt ung (18, 20, 24 och 29) och hade liksom inte hunnit tänka på och arbeta upp någon förlossningsnoja innan jag väl befann mig i situationen. Och första förlossningen gick bra så jag var aldrig rädd för kommande.

Att vara gravid å genomgå förlossning vaginalt är nog det värsta jag gjort . Samtidigt fick jag min lilla tjej som jag skulle offra mitt liv för om det krävdes.

Gick med hemska förvärkar nästan en hel vecka, sedan vid själva aktiva kryssningsfasen trodde jag att jag skulle dö av en hjärnblödning och även spricka hela vägen.

Jag sprack men grad ett bara lyckligtvis. Dagarna efteråt kunde jag inte sitta eller gå, sveda vid toabesök, åt ständigt värktabletter en vecka efteråt.

Men samtidigt är den glädje att få vara mamma är så otroligt stor