Jag hatar barnvecka

Herregud.... han kan tänka sig att vara snäll och skjutsa dig om du BEHÖVER komma någonstans?!! Gud så snällt! (Ironi)

Ts, hur gör du om du, eller din dotter inte behöver, utan VILL ta er någonstans? Inser du inte att du är totalt beroende av hans välvilja att köra dig, och att de enda gånger du kan komma iväg är när HAN bedömer att det är nödvändigt. Vad tror du det sänder för signaler till din dotter? Att du alltid måste svara att ni måste fråga pappa om hon vill ta sig någonstans? Förlåt, men det låter som ett mentalt fängelse.

Bonus blir det aldrig, du kan gott välja en man med barn men välj bort förväntningarna. Och genomskåda lata/okunniga mansföräldrar i god tid. Alternativt, ställ högra krav om att de faktiskt föräldrar sina egna barn.

Grattis till att du tog dig därifrån. Allt för många kvinnor ifrågasätter sig själva så till den grad att de står ut med mer än vad som borde vara tillåtet.

Kram och god fortsättning:)

Jag gillar barn "generellt". Men att bli ihop med en man med barn sen tidigare har varit det mest utmanande för mitt psyke. Främst för det totala oförståendet och fördomarn från omgivningen. Tack och lov inte från mina syskon och föräldrar, jag är tack och lov uppväxt i en förstående familj med perspektiv.

Jag hade absolut inget emot hans son men det förväntade motståndet från hans barn och mamma, om än så litet, allra mest pappans rädsla för deras reaktioner. Och där stod jag och trodde att bara jag ville väl så var det allt som räcker...

Hans barn var inte någon jag var likgiltig inför när vi träffades. Jag tyckte att det var fint att han hade barn och såg inget problem med det. Jag hade inga barn själv. Kanske var min syn på att han hade barn väldigt romantisk. Vi har gemensamma barn idag. Om jag tänker mig att vi går isär, och jag träffar någon ny... helst någon med barn men om den personen inte tar sitt ansvar så... Men första gången man går in i det, och utan andra som delar med sig av den erfarenheten... så lätt att tro att mam är den som det är fel på...

Jaha. Men varför väljer du att skriva med kvinnor och män som gjort det valet? Du befinner dig i "känsliga rummet", för "styvförälder", vad ger det dig att skriva här?