Behöver lugnande ord från hundvana personer!

Hej!

Vi har en staffeblandning på snart ett år som är hela familjens kelgris. 

Jag har haft hundar tidigare, men ingen ras som är i så pass stort behov av aktivering och stimulering, något som leder till att jag väldigt ofta får dåligt samvete. 

Detta trots att:

- Hon tack vare corona väldigt sällan är ensam
- Vi har trädgård där hon får spring fritt och leta efter godis som vi gömmer
- Vi tränar dagligen tricks och lite lydnad
- Vi går flera promenader om dagen, och varierar promenaderna så det inte ska bli enformigt
- Hon har flera hundkompisar i området som också har trädgårdar och som hon leker med flera gånger i veckan
- Vi har henne även till hundrastgård ett par gånger i veckan eftersom hon älskar att leka med andra hundar
- Jag har ett helt skåp fyllt med aktivitetsleksaker hon får leta godis i
- Hon får nästan alltid följa med på våra små utflykter, till lekparker med barnen osv. Hon är helt enkelt nästan alltid med. 

Men ändå, ibland blir det ju 'tråkigare' dagar. Vi kanske har tidsbrist och det blir bara de vanliga promenaderna och hon får hänga med oss i huset, men något roligare händer inte.

Och genast slår det dåliga samvetet till. Jag får då för mig att hon är uttråkad och olycklig osv, även fast jag förstår att hon egentligen har ett jättebra liv.

Så från er hundvana, kan ni snälla lugna mig med era kunskaper. Är det ok för hundar att få ha det lite lugnt och tråkigt ibland, och man kanske till och med kan hoppas att de ibland behöver det..?

(Har såklart googlat men hittar otroligt nog ingen bra information)

Tack på förhand.