När slutar de kämpa emot sömn?

Förlåt mig, men varför har ni bestämda sovtider på dagen (vilket det låter som)?

Varför inte låta tösen bestämma sovtider?

Hon är så liten att ni knappast kan bestämma sovtider oavsett.

Hej, nej det har vi inte. När hon verkar trött/visar tecken på trötthet så försöker vi få henne att sova.

Okej, då är jag med.

Vad gör ni för att få henne att somna då?

Låt henne bara somna självmant. Det spelar ju ingen roll om hon somnar medan hon äter, leker, ligger i famnen eller i affären.

Kämpa inte för att få henne att sova utan låt henne somna själv. Är hon trött så somnar hon ju ändå oavsett.

Detta kan absolut vara ett bra råd. Men vill lägga in perspektivet att vissa barn inte somnar.

Alltså vår dotter somnar inte självmant oavsett hur trött hon är.

Ts. Detta med att barnet vaknar efter 30 minuter. Sover hen själv i sängen då? Isf är mitt råd att ni ligger kvar tillsammans med barnet

Det enda som egentligen fungerar är att bära henne i famnen och guppa, gärna med lite white noise i bakgrunden. I vagnen eller sängen är hon hysterisk. Det går liksom inte klappa lite på rumpan så somnar hon. Hon tar inte napp heller vilket gör det extra svårt.

Hon blir hysterisk. Hon somnar liksom inte utan kamp. Det skulle säkert bli 1.5h gallskrik innan hon skulle somna av ren utmattning.

Lägger ni ner henne efter att hon somnat? Om ni göt det så testa att låte henne sova på er.
Om inte, har ni testat att sova i sele? 

Ja jösses livet som föräldraledig är verkligen evigt nattande eller matande. Första månaderna är det sömnen. Sen kommer maten. Min dotter är 14 månader nu och jag kan knappt förstå hur många timmar per dag jag ägnar åt mat. Förbereda, mata, lära äta, diska.

Med sömnen var det klurigt. Upplevde också att hon var hysterisk vid nattningarna i början. Efter ett tag insåg vi att hon var övertrött. Hon behövde mycket mer sömn än vi trodde. Nu vet jag inte exakt hur gammal hon var med länge körde vi 1 timme vaken-1 timme sömn från morgon till kväll. Då var hon nöjd när hon var vaken och somnade lätt inför sovpassen.

Läste tipset om att låta henne bestämma helt själv, somna i leken osv. Det hade aldrig fungerar för oss. Hon behövde hjälp att komma till ro.

Jag vet inte var du kan göra riktigt men tänkt så här:

Detta kämpande är du som är en bra förälder. En mamma som hjälper sitt barn med dennes behov. Jag vet att det hänger över er just nu men denna tiden är snart förbi och då kan du minnas med stolthet hur du kämpade.

Jag försöker tänka så med mina eviga matningar. Att här sitter jag och är en bra mamma. Jag har inget bättre för mig. Detta är min viktigaste uppgift. Och den har jag bara en begränsad tid.

Kämpa på och fortsätt hjälpa barnet!

Och du! Nu kom jag på en sak som funkade för oss! När dottern var så där liten vägrade hon också vagn. Tills vi la en kudde längst bak i vagnen så hon halvsatt. Då blev hon hur nöjd som helst! Hon ville bara inte ligga ner. Sen var det bara att köra vagnen fram och tillbaka över lämplig tröskel i hemmet tills hon somnade. Det har varit vår räddning otaliga dagar och nötter!

Lycka till :)

Nu har vi inte haft det problemet med våra pojkar annat än en kort period med yngsta när han var ungefär i ditt barns ålder. Han vaknade då flera gånger varje natt och ville bli underhållen av mig, lade jag honom mer blev han helt hysterisk och jag höll på att dö av sömnbrist eftersom jag har en son till som jag var tvungen att vara uppe på morgonen med och ta hand om (tack gode Gud för Monsterdricka!). Min man testade en natt att ge honom en napp doppad i jordgubbssylt (han tycker annars inte om napp) och DET funkade! Han somnade som en stock. Visst, det är lite fusk, men vad ska man göra när man håller på att dö av sömnbrist.

Låter väldigt likt hur vi har det med vår pojke som blir 5 månader på onsdag. Det som faktiskt hjälpt oss de senaste tre veckorna är att hålla honom vaken lite längre mellan sovningarna på dagen. Innan började han gäspa/gnugga ögonen/bli stirrig efter 1-1,5 h, så då tolkade jag det som att han var trött och försökte söva honom. För oss har det alltid varit bära/guppa i famnen som gäller vid sovning, han har hatat vagnen, och det har tagit mellan 20-40 minuter av missnöje/gråt/skrik att få honom att somna varje gång. På kvällarna timmar. Men då läste jag på rullavagn.se om hur barn i den åldern ska sova (haha (!), 15-18 h/dygn sägs det, vår pojke ligger på 11-13 h/dygn), och hur man kan styra sovtiderna på dagen. Så jag började helt enkelt försöka följa det dagtid, istället för att han bara är vaken 1-1,5 h så är det bara så kort på morgonen, sen är det 2-2,5 h som gäller. Och faktiskt så har det hjälpt! Då är han ju riktigt, riktigt trött så nu somnar han på 5 minuter utan kamp i vagnen. Kvällarna och nätterna har också blivit bättre, så mitt tips är helt enkelt att hålla ut lite längre mellan sovningarna.

Vår dotter var likadan - alltid kämpat emot att somna (man kan ju missa nåt då!) och sovit kort. Jag har så småningom insett att hon behöver läggas tidigare än hon visar trötthetstecken - när hon gjorde det, så var hon redan övertrött och hade svårt att somna. Så ett tag sov hon 30 min varje 1-1,5 tim (ni måste prova er fram vad som funkar just för ert barn, såklart). Vi kom tom fram till tiden då vi kunde bara lägga henne i spjälsängen och gå och hon somnade (varade inte så länge tyvärr - hon blev sjuk och opererades och efter sjukhusvistelsen försvann alla rutiner och vi fick börja om från början).
Det var en tid då kunde sova nästan hur länge som helst bara om jag höll henne i famnen (det gick då inte att lägga henne i vagnen eller sängen).