När slutar de kämpa emot sömn?

Ja jösses livet som föräldraledig är verkligen evigt nattande eller matande. Första månaderna är det sömnen. Sen kommer maten. Min dotter är 14 månader nu och jag kan knappt förstå hur många timmar per dag jag ägnar åt mat. Förbereda, mata, lära äta, diska.

Med sömnen var det klurigt. Upplevde också att hon var hysterisk vid nattningarna i början. Efter ett tag insåg vi att hon var övertrött. Hon behövde mycket mer sömn än vi trodde. Nu vet jag inte exakt hur gammal hon var med länge körde vi 1 timme vaken-1 timme sömn från morgon till kväll. Då var hon nöjd när hon var vaken och somnade lätt inför sovpassen.

Läste tipset om att låta henne bestämma helt själv, somna i leken osv. Det hade aldrig fungerar för oss. Hon behövde hjälp att komma till ro.

Jag vet inte var du kan göra riktigt men tänkt så här:

Detta kämpande är du som är en bra förälder. En mamma som hjälper sitt barn med dennes behov. Jag vet att det hänger över er just nu men denna tiden är snart förbi och då kan du minnas med stolthet hur du kämpade.

Jag försöker tänka så med mina eviga matningar. Att här sitter jag och är en bra mamma. Jag har inget bättre för mig. Detta är min viktigaste uppgift. Och den har jag bara en begränsad tid.

Kämpa på och fortsätt hjälpa barnet!

Och du! Nu kom jag på en sak som funkade för oss! När dottern var så där liten vägrade hon också vagn. Tills vi la en kudde längst bak i vagnen så hon halvsatt. Då blev hon hur nöjd som helst! Hon ville bara inte ligga ner. Sen var det bara att köra vagnen fram och tillbaka över lämplig tröskel i hemmet tills hon somnade. Det har varit vår räddning otaliga dagar och nötter!

Lycka till :)