Jo jag kan ju ringa min "pappa" och fråga om det är min FULHET som gjort att han alltid hatat mig och få svaret "jag vet inte". I min fantasivärld skulle han sagt..-"Men lilla hjärtat du är ju jättefin....Jag visste inte bättre på den tiden".....*typ*...men det sa han inte....
Om vi pratar ägg- eller spermiedonation genom svenska landstinget och svenska privatkliniker, så får barnet vid 18-års ålder veta identiteten på donatorn. Om vi begränsar oss till officiella kanaler i Sverige (även Finland) så är donationer aldrig anonyma
På dig låter det som mer regel än undantag.
De har tagit emot donationen i ett land som tillåter anonym donation, t ex Danmark. Om de behövde uppsöka klinik måste de varit utanför Sverige, om de utförde insemination hemma kan de exempelvis ha beställt från Danmark.
När ivf diskuterades började du prata om att barnet ska veta vem som är pappan. Hur många sätt kan det tolkas på?
Men det är ok, alla vet inte vad ivf är. Det är bra att du är villig att lära om.
Hur kan du garantera att det är 100% frivilligt och att personen inte känner press från omgivningen att göra detta? Det finns personer som gifts bort med sina kusiner i Sverige under påtryckningar från familjen. Hur ska det kontrolleras att det inte betalas under bordet?
Jo, i tanken låter det jättefint. Men en kvinna som riskerar att dödas av sin familj om hon har ett förhållande med fel man kan väl tvingas att skriva in sig i ett register likaväl. Sedan tror jag inte att det myllrar av frivilliga i Sverige så den kommersiella ?handeln? med barn skulle ändå behövas.
Jag hittar bara källa om en död donator. Du får gärna länka källa.
En till fråga. Skulle alla prosurrogat hurra om deras syster, mamma, bästa vän ville vara surrogater? Inga funderingar om säkerhet, hälsa, ekonomi eller annat? Att din mamma vill vara surrogat till okända Vilda och Gideon är helt ok? och om vi tänker att det är pengar inblandat. Skulle det vara helt ok om din mamma fick säg, 30 000.-?
Tack för ditt svar, o intellektuella gigant! Är du korkad eller vill du bara provocera?
Det är tillåtet att vara surrogat; du kommer inte bli slängd i fängelse för att du bär och föder någon annans barn som du sedan adopterar bort. Ingenting kommer att hända. Det är lagligt.
Däremot får vården inte hjälpa till, nej. Och det är det mest rimliga alternativet, eftersom insatserna är så otroligt höga. Vad händer om surrogaten får men för livet av förlossningen/graviditeten? Vem ska bekosta det? Vad händer om parets ägg och spermier använts, men surrogaten sedan ångrar sig och vill behålla barnet själv? Flyttar tvärsöver landet medan hon fortfarande har ensam vårdnad, eller innan barnet ens är fött? Vad händer om barnet är svårt sjukt och paret inte vill ta hand om det längre? Vad händer om surrogaten plötsligt inte vill fullfölja graviditeten längre?
Hur hemskt det än är för alla barnlösa par tycker jag inte att staten kan eller ska lägga sig i detta, och framförallt inte samtycka till det. Risken för problem är alldeles för stora, och insatserna för höga. Att hålla all statlig inblandning utanför (och överlåta alla rättigheter till mamman, dvs den som bär barnet oavsett vems ägg det är, till dess att hon adopterar bort det) är i mina ögon det närmaste vi kommer för att kunna säkerhetsställa att surrogatskapet är frivilligt. Som det verkar fungera i utlandet så skriver ju surrogatmödrarna ifrån sig alla rättigheter till barnet långt innan det är fött - dvs långt innan hon vet vilken anknytning hon kommer att få till barnet. Jag har själv genomgått två graviditeter och har nog en relativt (mycket) låg anknytning till barnet i magen; jag lever mitt liv som vanligt, känner inte av graviditeten, det syns knappt på mig, känner kanske nån spark om dagen även de sista veckorna, tänker knappt på det osv... men sekunden barnet är ute väller en extreeeemt stark kärlek över mig och jag som under första graviditeten trodde att jag förmodligen skulle vara en utmärkt surrogatmamma tack vare min förmåga att distansera mig insåg OMEDELBART att jag ALDRIG skulle kunna lämna bort ett barn. Blotta tanken på att bli tvingad till det pga en uppgörelse man hade innan barnet kom till finner jag hårresande, för du kan inte veta! Även om du har fött barn tidigare kan du inte veta!
Alltså måste alla rättigheter ligga hos kvinnan som bar barnet, och de lämnar det väntande paret i en sån jävla kass sits att staten inte kan stå bakom detta. Det har ju hänt att barnlösa par som efter flera års försök och besparingar själva bekostat att kvinnans ägg överförts till en svensk surrogatmamma på en klinik utomlands, fått veta att det tagit, jublandes följt graviditeten och sedan halvvägs igenom fått veta att surrogatmamman ändrat sig och tänker behålla barnet själv... då har de alltså förlorat tio(hundra?)tusentals kronor, alla förväntningar och förhoppningar är raserade, och ett barn som är en produkt av deras egna genetiska uppsättningar kommer växa upp kanske utan att någonsin ens träffa dem. Vilken soppa, och vilken hjärtesorg! Samtidigt som det alternativet - hur fruktansvärt det än är - ändå är bättre än att någon som har burit och fött barnet ska tvingas lämna ifrån sig det mot sin vilja.
Det enda alternativet är att kvinnor som verkligen vill bära någon annans barn av helt altruistiska skäl också får göra det och sen adoptera bort det, utan några rättsliga påföljder. Där får det stanna.
En stor anledning till att surrogat inte funkar i Sverige är pga av vår aborträtt. Surrogatmödrar måste avtala bort rätten till abort. Där krockar det. Alla kvinnor i Sverige har rätt till abort.
Sen tror jag att det skulle vara katastrofalt för fattiga kvinnor och familjer om fler länder (däribland Sverige) tillät surrogat. På samma sätt som trafficking fick motsatt effekt i länder såsom Holland, Tyskland och Danmark där man har laglig prostitution. Tanken var god. Låt oss bara ha kontrollerade lagliga bordeller. Men vad som hände var att kriminella aktörer såg en öppen marknad, gick in och pressade priserna genom att erbjuda billiga sexslavar. Varför betala högt pris, registrera dig och ha schysst sex med en prostituerad när du kan ha vilket sex du vill till ett lägre pris utan att behöva ange vem du är?
Samma effekt kommer det bli med laglig surrogat. Tanken är god. En syster, en vän eller släkting ställer upp för en närstående att uppfylla sin barndröm. Surrogat blir därmed selektiv. Bara någon vissa har rätt till.
Men alla andra då som inte har en nära syster som kan ställa upp? Ja de kommer ju tycka detta är super orättvist! Varför har hon rätt till surrogat men inte jag?! De kommer titta på alternativ och vid det laget kommer utländska organisationer redan uppmärksammat den svenska efterfrågan och erbjuda alternativ. Och detta alternativ innebär att man marknadsför en fattig kvinnas kropp (för nej det är inte överklass damer som är surrogatet i Georgien eller Vitryssland) och därmed kommer företag som tjänar multum på att förmedla fattiga kvinnor att gynnas samtidigt som de fina och goda altruistisk surrogatmödrarna råder i Sverige. Sen så kommer man, såklart, uppmärksamma baksidan av den altruistisk surrogatskalet, dvs skuggmarknaden som ökat i fattiga länder till följ av den ökade efterfrågan. Och politiker kommer slå sig för bröstet och säga att den här effekten kunde vi aldrig ha förutsett! .......
Vad händer om paret säger nej till fosterskador/handikapp? Vems ansvar är barnet då? Eller är de automatiskt uteslutna då?
Vad händer om paret säger ja till handikapp men ändå ångrar sig när barnet väl är fött?
Vad händer om mamman ångrar sig och vill ta bort ett friskt foster?
Vad händer om mamman ångrar sig och vill behålla barnet själv? Blir ju extra känsligt i ett altruistiskt mödraskap eftersom de inblandade sannolikt är släkt/nära vänner.
Vad händer om mamman ångrar sig och det blir delad vårdnad om pappans spermier använts? Då står ju den andra mamman helt laglös?
Vad händer om ena parten i förhållandet dör under graviditeten, och den andra hanterar sorgen genom att falla ner i ett missbruk?
Vad händer om paret går isär och verkligen hatar varandra och gör allt för att förstöra för den andra, så att barnet inte alls kan få en trygg uppväxt?
Vad händer om surrogaten får permanenta skador av graviditeten/förlossningen?
Du vägrar fortfarande konsekvent att svara på alla obekväma, men fortfarande högst aktuella, frågor... sedan tror jag inte att så många skulle vilja ställa upp och hjälpa en helt främmande familj, speciellt inte om det inte är några pengar inblandade. Jag tror man kan räkna antal frivilliga på en hand i princip, och då är det ändå ingen idé.
Vad betyder det egentligen? Tycker du att hon ska få göra abort eller inte?
Du skriver ingenting om risken att surrogatmamman ångrar sig under graviditeten eller efter förlossningen. Hur tycker du att den risken ska hanteras?
Vem ska bestämma om abort vid exempelvis fosterskador?
Tolkar dessa stycken som att hon då inte heller kan ta beslut om abort även om du skriver lika vakt som företagen som förmedlar surrogatet gör,
Du går även längre än vad som gäller för utländska surrogater. (Enligt andra i tråden i vart fall) har dessa surrogater rätten att ångra sig, men det ska alltså inte gälla svenska kvinnor?
Allt faller ju på att kvinnan inte skulle få behålla barnet om hon ångrar sig. Tycker du verkligen att det är mer omänskligt att det väntade paret blir fortsatt utan barn än att rycka barnet ur famnen på en mamma som burit och fött barnet (och känt varenda spark) och nu vill behålla det? Det är ju FULLSTÄNDIGT omänskligt och jag är ledsen, men inga professionella samtal i världen kan förbereda någon på den omedelbara anknytningen till barnet efter födseln. Visst, det finns säkert de som klarar av det, SPECIELLT som barnet kommer växa upp inom familjen/hos den närmaste vännen, men det finns också många som inte klarar av det. Och det kan vi inte lagstifta bort, utan det måste alltid vara mammans beslut. Därför är det inte möjligt för staten att gå in och sätta reglerna, för risken finns alltid att det ändras med en ny regering. Och mimosa tar också upp en mängd viktiga aspekter.
Ja fast på samma sätt är det väntande paret medvetna om att de så att säga ?hyr? en mänsklig kropp och inte en robot/statisk pryl, och att det finns en stor risk att människan ändrar sig och vill behålla barnet.