Hur fan får man tiden till att städa med barn hemma?

Jag lever med en pedant, alltså EXTREM pedant. Allt har sin plats, det möbleras om i kylskåp och på andra ställen eftersom det inte får se ut hur som helst.
Men han har fått dra ner på sin standard något och vi har (efter 20+ år tillsammans) lyckats hitta en variant som funkar.
Och framför allt så är detta inte underlag för konflikt längre. Utan vi har en "lägstanivå" som båda är ok med och sen får han mer än gärna gå runt och göra det som han känner att han måste göra eller "det lilla extra" när jag inte är hemma. 

Men dammsugaren åker fram varje dag. Vi har ganska öppet mellan hall/kök och vardagsrum och i hall + kök är det dessutom klinkers så grus och annat skit sprider sig snabbt från hallen (trots matta). Sen moppar vi golv var 10e dag ungefär. Det är min man som dammtorkar och moppar så jag vet faktiskt inte.
Badrummen tar jag varje fredag, det är enkelt att komma ihåg

Och sen är det allt detta plock. Plock plock plock. Men vi försöker lära barnen att lägga tillbaka leksaker, spel och pyssel när de är klara. Och vi har bra förvaring i hallen samt en bra ruljans på kläder från tvätt > tork > in i respektive garderob och byrå så det rullar på bra.

Men som sagts redan, man tar med sig saker mellan våningarna när man ändå är på väg. Har jag kommit från jobbet och bytt ut jeans mot mjukisbyxor så hänger jag dem bakom dörren direkt istället för att slänga över köksstolen och göra maken irriterad. 

Ja såklart, det gör man också. Min yngsta är tre år och får ju antingen roa sig själv med bilar eller nåt medan jag städar. Alternativt hjälpa till. Just att dammsuga tycker han är rätt kul eftersom det rasslar på bra i röret när man kör entreplanet
Vi har också en tonåring som bäddar sin säng, byter sängkläder när vi påminner, dammar och dammsuger och håller allmän ordning på sitt rum. Men det är ju lite i hans intresse att ha rent omkring sig, annars är det han själv som får skämmas om han tar hem kompisar. Han hjälper till med middagen en dag per vecka.

När våra barn var yngre och inte direkt hjälpte till så var det enklare om en av oss tog dem och gick ut en timme så hann man med att göra saker och ting ordentligt. Bara att hinna avsluta något 100% ibland känns som högsta vinsten. Och det är svårt med barn som kan hinna med att hitta på bus bara man försöker leta fram en ny dammsugarpåse eller medan man sätter på tvättmaskinen. Plus att vid de tillfällena försöker jag se det som egentid. Jag sätter på bra musik eller ännu hellre en podd eller en ljudbok och sen kör jag järnet den timmen. Då känns det inte så mycket som jobb utan just som en timme egentid. Och sen har man energi att gå ut till familjen eller så löser man av varandra och så får den andra gå in och göra klart det som behöver göras. 

Innan corona kunde vi också be farmor och farfar att ha hand om barnen en stund och typ gå till parken med dem så att vi kunde röja. Då får man ju ännu mer gjort när båda kan vara inne och fixa samtidigt.