5-månaders skriker vid besök/besökare

Det kan vara svårt och bekanta sig, lära känna sig vid erat barn om ni i familjen bara umgås.?

Det låter som barnet styr er istället för ni styr/ bestämmer och visar vem som är förälder?

Det är tragiskt att det är så.

Men annat fel vet jag inte. Kanske kommer mer idéer i denna tråd

Precis som allt annat är det väl bra om man vänjer sig gradvis vid nya saker, så kanske inte så långa besök i början och sedan utöka när han lärt känna vissa personer mer.

Oj så jobbig situation ni har. För mig låter det som om er son behöver en trygg och hemvan miljö, med mamma och pappa. Jag lever efter filosofin att ge barnet det den behöver när det gäller trygghet. Så jag hade respekterat detta och stannat hemma och bara tagit emot korta besök.

Det kommer att gå över, finns det en trygghet i grunden så behöver ni inte oroa även om det kan vara lite trist för er egen skull. Bebisar utvecklas så fort och ibland ändras från dag till dag. Så fortsätt prova men lyssna på hans signaler.

Lycka till och glöm inte att ni är de bästa föräldrarna för ert barn!

Det skulle inte fungera att ta en promenad med tex mormor innan besöket så kan han ligga och spana på henne från behörigt avstånd innan ni går in?

Hur beteer sig de vuxna som han träffar? Envisas dem för att ta upp honom? Är för nära? För mycket uppmärksamhet? Barn är ju individer precis som vi vuxna - vi alla vissa saker medan vi inte gillar andra, och det måste man respektera. Och särskillt hos barn som inte kan uttrycka sig på ett annat sätt än att skrika och gråta.
Vi har också haft en sån period med vår dotter - hon gillade inte andra människor, tyckte helt enkelt att de var för jobbiga och för nära. Vi började med att folk som skulle prata med oss skulle just prata med oss och ignorera henne helt, så att hon hade tid för att studera dem i sin takt, titta på dem utan att behöva känna sig trängt. Och det gick bra så småningom. Hon blev så pass van vid människor att vi kunde gå på café/restauranger med henne när hon var 8-9 mån och hon tyckte att det var kul (det gör hon fortfarande och hon är 10 år nu )
Promenera med folk som ni träffar men som sagt - säg åt dem att inte vara på barnet utan umgås just med er.

Känner igen det du skriver. Vår son var (och kan fortfarande vara) precis så!

Det började när han var 5 månader gammal, han skrek så fort vi fick besök, så fort någon annan än jag eller hans pappa ens kollade på honom och så fort han hörde ett annat barn gråta.

Men jag försökte inte begränsa oss utan jag åkte på mammaträffar, tog med honom på restauranger, i gallerior och sedan utomlands. Jag vande honom försiktigt och korta stunder och var lugn inför honom och han tyckte snart det var jättekul. Sen var det inte lika jobbigt, inte med vuxna iallafall (om de inte kom för nära förstås).

Han är idag 2 år och han blir fortfarande precis så MEN bara när vi har besök av eller när vi besöker någon med barn. Då måste han panikskrika en 30-45 min men sen går det över och han leker hur bra som helst. Även fast vi är hos hans jämnåriga kusin som han träffar ofta. Har aldrig förstått vad det handlar om men det verkar vara någon grej han har med andra barn.

På förskolan går det däremot bra, där är han kung.

Så mitt tips, vänj in han försiktigt men begränsa dig inte - träffa de du vill och gör vad du vill men lite i hans takt.. Lycka till!