Hur reagerar du när folk uttrycker en stark önskan om ett visst kön på barnet?

Är det första barnet så känns det lite fånigt.

Och jag tänker också att man kanske inte har någon i närheten som haft problem med sin fertilitet, för om man själv haft missfall eller sett hur jobbigt det är för en nära vän önskar man sig vanligen bara en normalstörd unge och blir glad för det.

Men å andra sidan om man som en släkting fått tre av ena sorten redan så kan det ju vara roligt med en av den andra, det förstår jag.

Att ha en diskret önskan om kön är väl inte fel. Att sjukskriva sig i förtvivlan efter UL och skriva på nätet att man aldrig kommer att älska ett barn av "fel" kön är överdrivet och direkt sjukligt.