Otrohet - gått ett år nu..
Många säger att det bara är att lämna men jag vet att det inte är så enkelt. Min tjej var otrogen mot mig i 6 månader, fick reda på det för snart ett år sedan och vi går i parterapi. Jag fick sådan jävla ångest, vaknade mitt i nätterna och ältar fortfarande varje dag. Vi har två barn och varit ihop i 19 år. Jag älskar henne och är attraherad av henne, tycker också om att vara med henne men blir inte klok på om jag ska känna mig förnedrad osv.. Jag har så svårt att landa i känslan om huruvida jag ska kunna definiera henne som mitt livs kärlek. Jag tycker inte att man kan göra så mot den som är sitt livs kärlek, ett "snedsteg" tror jag att jag hade kunnat förlika mig med på ett annat sätt men när det har hållit så länge med så många lögner och jag vet inte vad fan hon tänkte göra med mig heller. Det var jag som grävde fram hela historien och har även fått gräva fram hur det egentligen var efter hand då hon inte velat berätta hur det var..
Det jag har gjort är att jag stack ut och tränade varje gång jag fick ångest vilket var varje natt/dag. Bygger mig själv så gott jag kan och gör allt som vi jobbar på i parterapin vilket gjort att vi har ett väldigt bra förhållande på ett sätt men inuti pågår hela tiden en kamp med mig själv om jag gör rätt eller inte. Sex och intimitet blir en blandning av njutning och smärta men jag säger nej ibland för att känna att jag har kontrollen över mig själv och mina gränser. Det är jättesvårt verkligen, lider med dig och bredvid dig.
Jag tänker att jag gör det här för barnen, den fina gemenskap och trygghet vi ändå alltid givit dem, tiden är nu och kommer inte igen men kanske kommer jag fram till att jag inte vill eller så gör hon om samma sak.. Kanske träffar jag någon annan, något jag inte tänkt nästan är möjligt förr men iom att jag inte känner mig hundra procent i förhållandet längre kanske det är en risk.. Kanske inte mycket till svar på din fråga men att du ska göra och bete dig på ett sätt som du kan vara stolt över är nog viktigt! All kraft till dig!