Hej ni med ett barn!
Hr kommer det sig att ni inte skaffade fler? Var detta ett val eller blev det bara så? Vilka anser ni är fördelarna?
Efterfrågar bara från er som har ett barn o vet att ni inte kommer eller kan skaffa fler! Svar från er andra undabedes o jag vill vara höra det positiva med ett barn, inte det negativa tack
Kan du inte bara kalla tråden "bekräfta mitt val"?
Vi har inte helt gett upp hoppet, men nioåringen ser ut att bli den enda. Jag själv är tyvärr också ensambarn.
Det positiva jag kan komma på är att det var enkelt att byta ner oss till vår lilla smidiga bil.
Fick barn sent och sambon ville absolut inte ha fler barn. Nu är jag för gammal för fler barn.
Fördelen är att man har mycket tid och ork för sitt barn.
Hej ni med ett barn!
Hr kommer det sig att ni inte skaffade fler? Var detta ett val eller blev det bara så? Vilka anser ni är fördelarna?
Efterfrågar bara från er som har ett barn o vet att ni inte kommer eller kan skaffa fler! Svar från er andra undabedes o jag vill vara höra det positiva med ett barn, inte det negativa tack
Nu undanbad du dig kommentarer från barn med fler barn.
Men jag ville bara kommentera att med ett barn slipper man syskongräl (det är inte säkert syskon är något positivt i livet). Har man ett syskon med mentala diagnoser som inte fungerar socialt eller är speciellt trevlig eller snäll mot en så är det ingen fördel med syskon.
Vi har ett barn, en pojke på 8 år. Ser stora fördelar med att bara ha ett barn. Som en förälder får man en större frihet att hitta på sådant man vill göra, både själv och med barnet. Man slipper syskonbråk och en vardag fylld av massa gap och skrik. Jag och min syster bråkade varje dag i 15 år och har aldrig haft någon glädje av varandra, varken som barn eller som vuxna, så det finns ingen sådan garanti som många som skaffar ett barn till (enbart för att ge det första barnet ett syskon) tycks tro.
Man har massor av tid med sitt barn och kan verkligen vara närvarande som förälder och skapa en riktigt bra relation. Man har ork för att låta barnets vänner vara hemma mycket och ta med barnets vänner på utflykter och annat kul.
Man tappar inte bort sig själv som människa och inte heller relationen till partnern. Flera av mina fd vänner som har flera barn umgås inte med någon annan än familjen längre. De orkar inte. Jag umgås med vänner i stort sett när jag vill.
Det går ofta bra för barnet i skolan eftersom det finns tid och ork för att stötta hemma med läxor.
Endabarn växer ofta upp och är starka och trygga i sig själva. De trivs i sitt eget sällskap och kan sysselsätta sig själva. Men de blir också väldigt modiga socialt eftersom de inte kanslits sig tillbaka på att hänga med lillasystern i nya sammanhang.
Några nackdelar finns det ju men de tar inte över och du bad uttryckligen att endast nämna det positiva så jag slutar här. Var nöjd med ditt val. Det är ett bra val.
Min sambo, min dotters pappa, gick bort i cancer när min dotter var ett år (idag är hon 6) Jag är sambo sedan ett år tillbaka och vi är båda såpass unga att det inte är några problem att få fler men jag vill inte. Jag trivs med att ha ett barn, man har mer tid och pengar att lägga på det barnet. (Min nuvarande sambo har inte barn sedan innan)
En annan sak som också skavt lite när vi funderade på ett barn till var det att inte ha någon fritid på flera år till, om det skulle bli som vi har det nu får man räkna med minst fem år till innan vi kan åka på semestrar, gå på restaurang som en familj osv. Det är sånt som tyvärr inte går att lösa för oss annars, lång förklaring så ni får ta den infon med er som den är. Jag vill helt enkelt inte sätta livet på paus så länge till, och är redan äldre så då skulle mina sista "yngre" år gå till att ha ett barn till.
Har en dotter på 9.
Separerade med hennes pappa när hon var 3, men kände redan när hon var 1 att jag inte ville ha fler barn. Det är en stor uppoffring man gör när man skaffar barn, man lägger sitt eget liv åt sidan för att barnet är beroende av en i många år.
Jag har ett stort behov av att vara ensam och att få göra vad jag vill ibland, och att ha flera barn och bo med en partner begränsar mig i det.
Har aldrig haft någon barnlängtan, inte innan dottern heller, och kände att det räcker med 1.
Idag kan hon gå hem från skolan själv, hon är med kompisar, vi kan gå på restaurang, fika, hitta på saker som är roliga även för mig och inte bara henne och tvärtom, vi har ett skönt liv hemma med att vi hjälps åt och sköter oss själva. Hade inte varit en bra mamma åt fler barn, och allt vad det innebär med syskonbråk och olika aktiviteter osv.
När min dotter var 7 steriliserade jag mig och är väldigt nöjd med det beslutet.
Är idag tillsammans med en 7 år äldre man och han har också ett barn sedan innan, och vill absolut inte ha fler, så det är väldigt skönt och jag helt tillfreds med tillvaron.
Nu har jag två barn men jag är själv enda barnet. Jag älskade min barndom. Hade full uppmärksamhet från mina föräldrar. Vi kunde gör många roliga resor och upplevelser just för det är billigt och lätt att bara hålla reda på ett barn. Än i dag har vi fin och kamratlig relation. Saknade inget som barn. Även om du inte frågade om det så vill jag ändå lägga till att jag som vuxen kan sakna syskon. Den dag mina föräldrar inte finns länge har jag ingen att dela alla fina minnen med.
Jag tänker på en kompis jag hade. Mamma och pappa döda. Inga syskon. Några kusiner i andra delar av landet fanns men inga som han stod nära. Ingen flickvän och inga barn. Just på julafton tyckte jag synd om honom. Det fanns ingen naturlig tillhörighet för honom. Alla träffas i sina familjebubblor. Han var ensam. En julafton kan man väl ta sig igenom. Men om det uppstår kriser i livet. Man kanske blir sjuk, man behöver hjälp med pengar. Då är det långt ifrån självklart att kollegor eller vänner är tillräckligt. Just i dessa lägen är familjeband viktiga och då kan jag tänka att syskon är en trygghet. Sånt kan jag vara orolig för...
Samtidigt är det ju aldrig en lösning att skaffa ett barn man egentligen inte vill ha.