Jag är en "nykter" alkoholist och är gravid, min partner valde alltså att skaffa barn med mig. Har aldrig blivit diagnostiserad men har själv valt att ta avstånd från alkohol. Man kan bli bra, olika fort för alla såklart.
Innan jag blev gravid var jag såpass frisk att jag kunde ta ett glas ibland och känna att jag inte ville ha mer.
Oj extremt imponerande, själv kunde jag inte ta en droppe utan att ta återfall. Jag önskar dig lycka till och att du fortsätter i dina nyktra banor både för dig och för ditt barn. Det är något extremt stort att se fram emot<3
Vill också tillägga att allas missbruk ser olika ut. Alla är inte typiskt A-lagare. Jag är 25 år, fint jobb och arbetar hårt och precis köpt ett hus. Jag klassar mig själv till att definitivt ha haft ett missbruk men det gick aldrig ut över någon annan än att ha slösat dagar på att vara bakis när jag var ledig.
Som sagt, någon som brukar alkohol 6 dagar i veckan eller någon som dricker en gång i veckan men alldeles för mycket? Det är ett missbruk, men anledning till att man dricker är också av stor vikt, olika traumatiska händelser tar lång tid för alla att komma över och skulle säga att sånt missbruk tar längre tid att bli nykter ifrån.
För mig var det så tragiskt att jag bara var uttråkad och inte hade något annat planerat än att pimpla vin och spela datorspel, för att sen somna 07 på morgonen och vara bakis hela dagen efter. Måste jag dricka vin för att spela en lördagkväll? Absolut inte, därför var det relativt enkelt för mig att ta mig ur mitt missbruk. Jag kan dricka alkohol som en normal människa idag, t.ex. vid sociala sammanhang. Det tog ett tag innan jag inte kände att "jag måste ha mer" efter ett glas vin, men man kan komma över det och bli en frisk människa.
Missbruk är inte enbart ärftligt utan kan växa fram hos vilken person som helst som upprepande konsumerar för mycket.
För mig är det ett missbruk att vara ute och festa varje helg och dricka mycket mer än vad man klarar av, att inte kunna känna att "det räcker nu".
Du vet vad jag menar så vad spelar det för roll? Jag sett både får och tar, både i textform, på TV och när jag pratat med folk. Det kanske är dialektalt? För mig låter tar lite märkligt, nästan grammatiskt inkorrekt att säga tar (fast det säkert inte är det)
Jag har för övrigt ingen erfarenhet av AA men har stor erfarenhet av alkoholister och oavsett om de är nyktra eller inte så brukar de vara väldigt snabba med att påpeka att det är en sjukdom och att dricka eller inte är ett beslut, att det är inget de har kontroll över. När jag säger att det går att bli nykter (men hjälp såklart) får jag fruktansvärt massa skit både på nätet och IRL.