Vi som försökt en längre tid - första barnet

Tråkigt att mensen kom :( <3 men skönt att det ändå känns ok. Känner igen känslan, att man liksom överlåter hoppet lite till att man kommer börja utreda och få hjälp <3 vi ska ta de sista proverna i vår utredning den kommande veckan, så får vi så vad som händer sen, om det blir ivf till hösten, annan hjälp, eller om det går av sig självt i sommar, vem vet :) 

Nu är jag galen här, men när det gäller BF-trådar har jag sett att det är vanligt att man skapar privata grupper på FB istället och följer varandra där. Nu vet jag att det är en annan sak, då står man där med sitt positiva streck och vet att man ska få följas åt till bebis, men en del av mig är så himla nyfiken på vilka ni alla fina människor är <3 

Jag skulle gärna ha en sådan grupp men undrar om någon annan har ett intresse av det? Jag förstår verkligen om man vill hålla sig här också. Och jag är här med FB-grupp eller ej, men om intresset finns hos någon skulle det vara så fint att få SES där med de som vill :)

Oh! Är det också förstagångs-försökare? :)

Hej tjejer!

Imorse började mensen och så började jag morgonen med att få en bild på en gammal klasskompis nyfödde dotter. Sammanträffande att bilden kom 2 minuter efter att jag gick på toa och såg att mensen börjat.

Kram på er <3

RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

Gulgja, BIM 7/7 (10:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)

Sellcarro, BIM 12/6, 28 år (10:e försöket) 1 MA & 1 MF

Lisen91, BIM 12/6, 29 år (11:e försöket)

Idoh, BIM 13/6, 35 år, 9:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

Mizzi26, BIM 17/6, 27 år (försökt i 9 mån, 6 äl, 1 missfall, långa oregelbundna cykler)

Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

Janni91, BIM 22/6, 30 år (12:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

Ericky, BIM 30/6, 33 år (11:e försöket och 1:a försöket efter MF)

Vickan31, BIM 1/7, 32 år (13:e försöket)

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - lämnar blodprov och gör VUL denna cykel

Stickling, bim 3/7, 33 år (12:e försöket, 2 mf, PCOS)

MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)

BoringBrick92, BIM 7/7, 28 år (8:e försöket)

Memestar, BIM 11/6, 29 år (10e försöket)

Hej alla, Jag lämnar gruppen nu för jag har gett upp lite.

Skulle egentligen fått börja utredning i augusti för då har det gått ett år men dom ringde igår och sa att vi måste vänta till april nästa år för att man räknar 1 år efter senaste missfallet. Och jag vet att jag inte kommer få behålla nästa kommande graviditeter heller pga mina hormonbrister.. får tydligen ingen hjälp för att utreda missfall osv heller.

Hoppas att allt går bra för er andra!

Hej allihopa i sommarvärmen!

Igår kom beskedet på 10e försöket - ingen graviditet.

Mensen kom en dag före BIM. Kände redan på förmiddagen och gick ner i depp totalt.. känns verkligen lönlöst även om vi är inom ?normalspannet? än så länge. Vad kommer 2-3 månader till göra för skillnad

Idag kommer sambons barn och stannar till nästa söndag. Känner att jag inte orkar se dom just nu även om dom betyder jättemycket för mig. Kvittot på att HAN kan men med en annan kvinna. Första försöket bägge gångerna. Det är bara jag som är fel.. och det känns som jag inte förtjänar att få barn med han typ.

Alla orostankar man får, han är verkligen mannen i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag är livrädd för hur mycket det kommer tära på mig om jag och han inte får barn. Jag hade inget emot att han hade barn sedan innan.. men om det inte går för oss så vet jag inte om jag kommer klara att leva med honom psykiskt.. bli påmind varje dag. Går det att leva så?

Alla dessa tankar gör mig galen av sorg?

Hade varit lättare om jag delade barnlösheten MED han? men det gör jag ju inte hur man än vrider på det

Uppdaterar listan då mensen dök upp som planerat..

Jag går i tusen bitar! Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre och jag vet inte om jag orkar mer. Känns som att hela livet är på paus just nu då allt kretsar kring detta och jag kan inte ta mig ur det. Hur trycker man på play igen? Någon som känner igen sig och lyckats ?komma tillbaka till livet??

RH93, BIM 11/6, 28 år (11:e försöket)

Gulgja, BIM 7/7 (10:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)

Idoh, BIM 13/6, 35 år, 9:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS)

Mizzi26, BIM 17/6, 27 år (försökt i 9 mån, 6 äl, 1 missfall, långa oregelbundna cykler)

Soff, BIM 20/6, 33 år (15:e försöket)

Janni91, BIM 22/6, 30 år (12:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

Ericky, BIM 30/6, 33 år (11:e försöket och 1:a försöket efter MF)

Vickan31, BIM 1/7, 32 år (13:e försöket)

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - lämnar blodprov och gör VUL denna cykel

Stickling, bim 3/7, 33 år (12:e försöket, 2 mf, PCOS)

MAKL, BIM 3/7, 27 år (10:de försöket)

Carina82, BIM 3/7, 38 år (8e försöket)

BoringBrick92, BIM 7/7, 28 år (8:e försöket)

Memestar, BIM 11/6, 29 år (10e försöket)

Sellcarro, BIM 8/7, 28 år (11:e försöket) 1 MA & 1 MF

Lisen91, BIM 13/7, 29 år (12:e försöket)

Längtartillvår, BIM 14/7, 35 år (10e försöket)

Hej, jag hoppas det är okej att jag hoppar in här! Detta är mitt första inlägg på familjeliv.

Idag kom i alla fall min mens och jag är helt förstörd, var stensäker på att det hade gått denna månad. Därför kände jag att det var dags att hitta stöd någonstans för det börjar vara otroligt jobbigt detta.

Både jag och min sambo är 21 år, jag är född 00 och han 99 så han blir 22 senare i år. Vi är inne på vårt 4 år tillsammans, är förlovade, och vi har en stor gemensam barnönskan. Detta var vårt 14:e försök, så nu påbörjar vi försök nummer 15 med BIM 19/7. 

Det känns så otroligt hopplöst och orättvist allting. Vi trodde att vi efter 12 månader skulle få hjälp då det står överallt att man efter 1 år har rätt till en utredning, och därför kändes det på något sätt inte lika hopplöst i början, det gick liksom att härda ut. Detta var fram till att vi började närma oss den 12:e månaden och vi insåg att ett av kriterierna för vårt landsting och en fertilitetsutredning var att båda måste vara minst 25 år?! Kändes som en stor käftsmäll och känner att jag på riktigt inte kommer orka må så här varenda månad mensen kommer - i fyra år till. 

Om det inte gått till hösten, vilket jag inte tror eftersom det inte gått än, så ska vi kontakta en privat klinik då de enligt landstinget inte är lika hårda med kriterierna. Om vi inte får hjälp där pga vår unga ålder så känns det som jag kommer ge upp. Min livslust försvinner lite varenda månad i samband med mensen och det känns verkligen som mitt hjärta typ går sönder, och att i så fall behöva vänta i 4 år till för att ens få ansöka om en utredning känns omöjligt.

Det var lite om mig, nu hoppas jag på denna månad och försök 15. 

Hej mina vänner,

Nu har jag börjat blöda på ruvardag 13. Det är inte längre ljusa spotting utan färskt blod och mycket. Har även börjat få mensvärk. Jag vet att det finns en liten % som är gravida trots det, men jag checkar ut och vet att så inte är fallet.

Första rundan IVF misslyckades med inte embryon i frysen. Så vi får börja på runda två i mitten av augusti när kliniken har öppnat igen. Känner mig bara tom, eller så har jag inte riktigt vågat lyfta på det locket än.

Vi kommer försöka i sommar men kommer inte ta ÄL test, tempa eller hålla på med några vitaminer. Planerar att avfölja alla IVF konton jag har och så mycket som möjligt försöka njuta av sommaren. Jag tänker att jag inte heller kommer vara aktiv här. Jag hoppas jag ser så få av er som möjligt kvar i augusti och önskar er alla lycka till!

Blir så irriterad när min kropp gör såhär. Har haft så lite då och då vid mens, att det verkligen känns som att mensen ska starta, t.o.m så pass att jag tar en ipren, men så segar det sig fram så in i bängen!... och startar inte förns någon dag senare eller så. Så är det nu. Den skulle komma idag, och förut när vi skulle ta en cykeltur så tog jag med en ipren för säkerhetsskull för kände att värken började bli ganska påtaglig,  och satte dit skydd ifall att. Och så går värken över, och så håller det på så ett tag, tills det faktiskt börjar på riktigt. Kan det inte bara börja så man kan gå vidare!! >< .... känns verkligen som kroppen jävlas med en ibland alltså. 

Idag kom mensen. Eftersom jag alltid känner flera dagar innan mens att det inte blivit något, så har jag redan sörjt för denna gången. Skriver upp mig på nytt i bim-listan och hoppas att det blir 17:e gången gillt nu!? :  / 

Jag har köpt progesteron- och östrogen-test som jag tänkte ta denna cykel. Det dumma är att min äl verkar hamna på helgen IGEN, vilket gör att det försvårar för progesterontestet. Man ska ju ta det 1 vecka efter äl, vilket då blir på en Lördag (och då är ju allt stängt). Nu KAN ju äl ske tidigare, vilket jag då hoppas på...kommer ta äl-test denna gången för att få bättre koll nu när jag ska ta testet, men hamnar det på helgen så blir det ju lite dumt...känns knepigt tycker jag att veta exakt när man haft äl, och ta det där testet... Jenny Koos skrev att det är viktigt att testet sker ganska exakt efter 7 dagar, annars är det missvisande. 

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSATEmmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSATCarina82, BIM 3/7, 38 år (8e försöket)Memestar, BIM 6/7, 29 år (11e försöket)BoringBrick92, BIM 7/7, 28 år (8:e försöket)Gulgja, BIM 7/7 (10:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)Idoh, BIM 7/7, 35 år, 10:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)ananna, BIM 14/7 29 år (13:e försöket)Längtar00, BIM 19/7, 21 år (15:e försöket)Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF)Mirabilis89, BIM 22/7, 32 år (13:e försöket)Janni91, BIM 22/7, 30 år (13:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)

Soffsen BIM 28/7, 27 år (12:e försöket, 2 missfall)Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)

Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)

Tror min kropp har hittat ett alldeles nytt sätt att jävlas. Fick massa mensvärk förut att jag knappt orkade ta mig igenom hundpromenaden, och har legat på soffan större delen av dagen, bett min sambo göra middagen etc.. Jag har varit heelt slut. När jag har sådan typ av värk så brukar jag blöda mycket. Men det konstiga är att det knappt kommit något blod alls!? Har nog aldrig hänt, vad jag minns iallafall. Men jag gissar att min kropp jävlas med mig i ny form, och att mensen bara ska trööööööga sig igång....... : / 

Verkligen! ><.. till viss del blir man väl extremt uppmärksam och kanske känner saker som funnits där tidigare, men som man helt enkelt inte tänkt på. Men vissa saker känns som att kroppen lägger till bara pga detta... >< riktigt jobbigt!.... 

Började läsa om folk igår som haft nästan som en vanlig mens fast med mindre blod, som var gravida, och jag började förstås bygga upp lite hopp inom mig. Men det dog rätt fort när det började blöda mer som vanligt. Så bara gå vidare.. igen.. Fan. Skulle göra vad som helst för att få bli gravid. 

Tack fina makl <3 

Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.

Fan vad tungt allt känns idag.