Dibella

Tue 6 Jul 2021 12:51

3956 svar

Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hoppar gärna in här med er, ramlade ur den gamla tråden när den splittades och hänger mycket i IVF trådarna vanligtvis, men vi försöker på egen hand nu under sommaren när IVF klinikerna har stängt och är gott med alla sorters sammanhang just nu när tiden känns oändligt lång. Jag och sambon har försökt i 1,5 och 2 IVF försök som inte blivit något. IVF nr 3 är inplanerat i september och jag är livrädd att det inte heller ska ta sig nu när man äntligen börjat kravla upp lite ur avgrundens mörka djup.

Dibella

Wed 7 Jul 2021 08:22

#617

Emmalucy skrev 2021-07-06 16:04:24 följande:

Hej och välkommen (tillbaka)! Hur känns det att ha ett par månader själv efter att ha gjort ivf? Har vården någon annan plan för tredje besöket? Är 3st "allt man får" via vården? (vet inte själv hehe)

Tack! Månaderna känns så dubbla, man vågar inte riktigt släppa taget om den egna verkstan, samtidigt som det känns helt lönlöst, jag räknar ju bara ner dagarna till IVF egentligen. Önskar att jag hade styrkan att bara släppa taget om att försöka själva under sommaren och försöka återhämta sig mentalt, men där det finns en chans, vågar jag inte riskera.

Vi gjorde två försök på privat klinik medan vi stod i kö till landstinget, pga covid och allmänt lång kö så ville jag inte vänta det nästan året det eventuellt skulle ta. Vi kommer nu i september göra vårt första hos landstinget och dom tyckte att vi ska försöka samma som vi gjorde senast som ändå genererade hyfsat bra med ägg trots att det inte blev nån graviditet =) Jag har låg äggreserv så finns risk att jag inte får ut mkt ägg alls pga svårstimulerad.

Tror det är olika i olika landsting, men allt som oftast erbjuder landstingen 3 gratisförsök då det enligt nån statistik sägs att 70% av de som gör IVF får en fullgången graviditet med snitt runt 3 försök.

Dibella

Wed 7 Jul 2021 08:26

#618

Ericky skrev 2021-07-07 07:14:51 följande:

Emmalucy skrev 2021-07-06 18:49:15 följande:

Har en kompis till mig, och har för mig att jag läst på FL häromdagen att mensen blev uppskjuten med lite under en vecka, vet inte om äl blev försenat eller vad :s de öppnade upp för min ålder när jag var cd4 och jag frös och vågade inte, när jag bestämde mig var jag tvungen att vänta in mensen... och japp, typisk :D kan inte säga att jag är ledsen, kan lika gärna ta det efter v12 och jag är inte särskild orolig att jag inte har det även nu. Gör det som känns bäst för dig!

Tack hörni för att ni delar erfarenheter. Jag har faktiskt gjort så att jag avbokat vaccinet för nu. Känner mig otroligt osugen på att riskera den här cykeln som jag har gott hopp om. Har bestämt mig för att vårt 12e försök ska fasiken vara vårt. Hoppas som sagt på en graviditet och sedan vaccin längre fram när det rekommenderas för gravida. Vad jag förstått tar väl gravida vaccinet första från och med andra trimestern, så det känns sådär att ta öht när man är uppe i verkstaden.

Spännande med folks erfarenheter, förstår att du inte är sugen på att riskera 12e försöket. Hoppas detta blir gången för er!

Jag tog mitt vaccin i måndags, ska bli spännande och se om det gör något med cykel, min ÄL kommer och går exakt som den vill så kanske inte ens märker skillnad :)

Dibella

Thu 8 Jul 2021 08:26

#635

Kan relatera till er som känner att det är jobbigt att det finns ett barn sedan tidigare relation och sedan är barnlösa i nuvarande när man hittat rätt.

Min sambo har ett barn sedan tidigare, med en person som betett sig oerhört illa mot både honom och på vissa sätt även barnet. Det gör extra ont att veta att de av alla lyckades få barn ihop, men vi lyckas inte alls. Hon var dessutom några år över 40+ och hade redan lite oddsen emot sig pga åldern, och här sitter jag och ska vara "ung och fräsch" men med försvinnande ägg som är uppenbart sämre än en 13 år äldre kvinnas och lyckas inte alls.

Men i slutändan så har ens partner ändå valt en och väljer att försöka få barn med en, bara det i sig är fint och kommer förhoppningsvis leda till ett gemensamt barn någon gång, trots om biologin är emot en eller ej. Jag hoppas för alla er här inne ${#emotions_dlg.flower}$

Dibella

Fri 9 Jul 2021 09:34

#642

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Carina82, BIM 3/7, 38 år (8e försöket)

Memestar, BIM 6/7, 29 år (11e försöket)

BoringBrick92, BIM 7/7, 28 år (8:e försöket)

Gulgja, BIM 7/7 (10:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)

Idoh, BIM 7/7, 35 år, 10:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)

Sellcarro, BIM 8/7, 28 år (11:e försöket) 1 MA & 1 MF

Längtartillvår, BIM 12/7, 35 år (10e försöket)

Lisen91, BIM 13/7, 29 år (12:e försöket)

ananna, BIM 14/7 29 år (13:e försöket)

Soff, BIM 17/7, 33 år (16:e försöket)

Längtar00, BIM 19/7, 21 år (15:e försöket)

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF)

Mirabilis89, BIM 22/7, 32 år (13:e försöket)

Janni91, BIM 22/7, 30 år (13:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)

MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)

Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)

RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)

Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)

Dibella

Fri 9 Jul 2021 13:03

#649

RBC skrev 2021-07-09 12:33:34 följande:

Är det fler än jag som tycker att man blir helt knäpp i det här?

Jag ser barnvagnar, gravida kvinnor och små barn ÖVERALLT, har inte tänk på det innan det att vi bestämde oss att det nog är dags att skaffa barn.

Oh ja, det är som man ser världen med helt andra glasögon. Hela världen är helt plötsligt fylld av det på ett helt orimligt sätt, och alla ens vänner blir gravida bara av att kramas lite fint. Känns som om jag alltid stirrar helt orimligt på gravidmagar och nyfödda så jag undrar om andra tycker jag är creepy, men blicken fastnar haha

Haft två nära vänner som i början när vi började TTC sa något i stil med "nej vi är inte redo kanske om något år", en fick kids nu i maj och en går in i andra trimestern snart. Båda har man skämtat ihop om att man ska mysa och vara föräldralediga ihop..

Dibella

Fri 9 Jul 2021 14:20

#651

RBC skrev 2021-07-09 14:08:57 följande:

Men verkligen! Och alla andra har fått skapa sina familjer, och så står man där utanför och bara tittar på alla. Och ibland när man ser någon med tre barn tänker jag ofta, men varför kan inte jag få ETT

Men gud, jag vill också ha det där, bara att man kan säga nämen åh vi kanske är föräldralediga ihop, den meningen liksom!

Det är tufft, det är ju som ett utanförskap som man aldrig vet om man kommer kunna överbrygga. Troligtvis kommer de flesta här inne kunna göra det, på något sätt, forskning och utvecklingen går framåt trots allt. Men ovissheten gör det väldigt tufft. När man väl står där och ska förhoppningsvis vara f-ledig så känns det förhoppningsvist helt annorlunda ${#emotions_dlg.flower}$

Dibella

Fri 16 Jul 2021 08:03

#691

Soff skrev 2021-07-15 13:57:01 följande:

Hej på er. Bim-2 här, 16:e försöket, och jag har tappat hoppet för denna gången också. Jag hade lite hopp tidigare för att jag känt att jag mått väldigt bra och inte känt några menskänningar, fram tills idag. Det är väl semestern som gjort att jag mått som jag mått. Känns verkligen hopplöst.

Så fort mensen kommer så kommer jag bekosta hormontest så jag kan se hur det står till med alla nivåer. Min brors sambos mage bara växer och jag sitter här med ingenting fortfarande. Känns verkligen förjävligt. Jag agerar struts större delen av tiden och försöker att inte tänka på det men kring dessa dagar så blir det jobbigt. Det här suger verkligen.

Känner med dig, det är inte alls kul när någon i ens närhet är gravid och allt verkar gå bra. Man sitter lite på dubbla stolar när någon är så nära, man vill inte missunna och dra ner deras lycka samtidigt som man (eller iallalfall jag) nästan skriker inombords och inte vet hur man ska göra, för att det känns för jävligt.

Kan kanske vara värt att ta ett test själv och kika, jag tror när jag utreddes så tog de bara "basic" grejerna, AMH och TSH. Inte såvitt jag vet östrogen/progesteron osv. Samma för dig kanske? Jag hoppas du kommer få plus på stickan snart, oavsett tillvägagångssätt ${#emotions_dlg.flower}$

Nu hade jag nästan blivit lite arg om det hade gått naturlig väg när man genomgått två IVF som inte fungerat, för då tror "folk" att de får rätt i att "om du bara slappnar av lite så kanske det händer naturligt".

Dibella

Fri 16 Jul 2021 08:04

#692

Soffsen skrev 2021-07-15 19:24:18 följande:

Hej alla underbara kämpar!

Låter konstigt kanske, men blev lite varm inombords när jag såg denna grupp. Känns skönt att vara i en grupp där många har kämpat en längre tid och man plötsligt inte känner sig så ensam längre! Har själv varit med i dessa grupper sen i december känner igen flera namn. Det är så fint att följas åt tycker jag.

Jag blev gravid första gången för exakt ett år sen, oplanerat. Blev helt överlycklig då jag och sambon bestämt att börja försöka i augusti. Slutade i missfall i v. 6. Var så förtvivlad, visste knappt att man kunde få missfall (tack för det samhället). Sedan blev jag besatt. Gjorde allt jag kunde och tog vitaminer, ÄL-tester, kollade youtube videos osvosv och trodde att jag nog skulle vara gravid inom 1-2 månader igen. Tog 8 månader innan jag blev gravid igen och tänkte att nu är det våran tur, men icke. Ett till missfall i v. 6 och ännu mer förtvivlad.

Nu är det vårat 2:a försök efter missfallet och ägglossningen var nog igår och jag bara ber att det är våran tur snart. Tog blodprover förra månaden som visade på lågt progesteron så jag gick till gyn och fick Utrogestan utkrivet så det ska jag börja med nästa månad för denna månad har jag lite fler blodprover att ta.

Hoppas alla här blir gravida så fort som det bara går, finns ju inget finare än de där två strecken på graviditetstestet. Kram!

Välkommen ${#emotions_dlg.flower}$

Tråkigt att läsa det du behövt gå igenom, jag hoppas verkligen att nästa gång är er gång och att det sker snart

Dibella

Fri 16 Jul 2021 13:37

#695

Soff skrev 2021-07-16 12:30:28 följande:

Näe usch, och nu när det börjar närma sig förlossning också... så länge hon är gravid så har jag undvikit att träffa dom, för jag orkar helt enkelt inte. Men blir svårare när bebisen kommer till världen. Min bror blir nog enormt ledsen om jag inte träffar hans barn... Näe precis, det är verkligen dubbelt det där.. :/

Aa samma här, endast det som ingår i en vanlig utredning. Tack

Åh, jo jag förstår hur du menar..då vill man ju hellre isåfall att det skulle vara något annat konkret "fel" man kan peka på som gjort att det inte blivit något, som går att göra något åt, känner jag iallafall. Å andra sidan hade det varit extremt störande efter en lång tid av försök att få reda på det NU.. hursom.. jag håller tummarna för att du, jag och alla andra härinne slipper vänta så länge till...

Beklagar verkligen att det inte gått vägen med IVF för dig hittils, jag håller verkligen tummarna för att nästa gång är din gång och jag hoppas inte att du, eller någon annan härinne, tog illa vid att jag sa det jag sa kring ivf. Jag uttryckte bara min egen känsla av misslyckande, att kroppen inte gör det den ska göra, och jag är dessa dagar nära bim som mest bitter..

Jo, det blir svårare att undvika när barnet väl kommit. När man själv inte haft erfarenhet av barnlöshet så kan det vara svårt för de att förstå varför man inte skulle vilja träffa barnet, man kan ju alltid skylla på förkylningssymtom, men håller inte hur länge som helst, men kanske är vettigt att man kan välja att göra det på en dag där man känner sig mer stabil än en dag där det bara gör att det brister med sista droppen. Jag hoppas att det kan bli på ett bra sätt även i detta, sen är det ju inget tvång att ses, men kan förstå att du inte vill göra din bror ledsen.

Tack, jag håller tummarna för dig också och jag förstår att det inte är något illa ment alls, jag kan absolut förstå frustrationen i att man vill att det ska fungera av sig självt och inte behöva genomgå massa ingrepp och få hjälp på det sättet. Men jag kunde uppleva en känsla av "äntligen", när vi väl satte igång med IVF, oerhört tufft psykiskt, för man får upp hoppet så mycket mer, men samtidigt så känns det som att det faktiskt finns en chans, vilket tog bort känslan av ovisshet och stress över att min kropp inte lyckats på egen hand. Knasigt att man tänker att man längtar efter det, ingrepp, sprutor osv, men det var en annan känsla av att det fanns kontroll? något att ta på, konkret, som var oerhört avslappnande efter man försökt lång tid själv och inget fungerat. Ville mest inge lite känsla av att det kan vara positivt ${#emotions_dlg.flower}$

Dibella

Mon 19 Jul 2021 10:16

#707

Soff skrev 2021-07-18 19:53:17 följande:

Tror min kropp har hittat ett alldeles nytt sätt att jävlas. Fick massa mensvärk förut att jag knappt orkade ta mig igenom hundpromenaden, och har legat på soffan större delen av dagen, bett min sambo göra middagen etc.. Jag har varit heelt slut. När jag har sådan typ av värk så brukar jag blöda mycket. Men det konstiga är att det knappt kommit något blod alls!? Har nog aldrig hänt, vad jag minns iallafall. Men jag gissar att min kropp jävlas med mig i ny form, och att mensen bara ska trööööööga sig igång....... : /

Så fort man är medveten om sin kropp är det som att den tenderar att hitta på nya sätt att gör allt på, ägglossa tidigt eller sent, ingen eller massor av mens. Innan har man kanske inte lagt någon tanke på det

men hoppas verkligen smärtan ger med sig

Hoppas du får ÄL smidigt så du kan ta progtestet vid rätt dag ändå, såg att du skulle få det lite dumt till i månaden.

Dibella

Mon 19 Jul 2021 21:53

#716

Längtartillvår skrev 2021-07-19 20:45:25 följande:

Idag hade jag ett samtal med fertilitetskliniken. De sa att de har ingen kö för ivf alls, så jag kommer förmodligen få börja behandling i augusti och insättning i september om allt går vägen!! Blandade känslor, sista egna försöket pågår för fullt just nu, och hoppas ju såklart att jag ska slippa alla tabletter och sprutor.

Blev fundersam när hon sa att jag skulle börja med tabletter dag 14, trodde allt började med mensen.. Kanske annorlunda utomlands?? (Bor ej i sverige)

Känner mig rätt orolig gällande ivf och mina förhoppningar. I mitt huvud så är ivf=barn, kommer bli heeeeelt förstörd om det inte går.

Ni som ska gå igenom IVF, hur kommer ni göra angående jobb? Kommer ni berätta iom att man måste till kliniken rätt så ofta ändå? Majoriteten + cheferna på mitt jobb är män, känns så konstigt att jag skulle berätta detta för dem.

Håller tummarna att sista försöket på egen hand blir lyckoförsöket! Såvitt jag vet så utomlands så kan de ofta börja med tabletter för att "tajma in" med klinikens schema, de kan ha att de bara gör äggplock vissa veckor osv. Men är inte 100 på om det är just så i ditt fall :)

Jag berättade för min chef eftersom jag tog ledigt på äggplocksdagarna men också behövde gå ifrån titt som tätt, såhär i efterhand så hade jag nog kunnat komma undan med andra ursäkter, men känns skönt att min chef (som är super) vet. Tyvärr är ju inte IVF likställt med barn, vi har gjort 2 och hoppas på det 3e nu, 70% får inom 3 försök tror jag statistiken säger, så vissa får ju på första :) men långt ifrån alla. Beroende på vad man är för person så kanske det är bra att tänka att en IVF inte är en garant på första försöket, samma som "den vanliga" vägen inte är det. Men många har tur, beroende på vad ens ursprungliga problematik är. Men hoppas verkligen att det går så snart som möjligt

Dibella

Tue 20 Jul 2021 13:22

#731

Längtartillvår skrev 2021-07-19 23:37:13 följande:

Jaha, det hade jag ingen aning om! Så att de typ fejkar en cykel pga tabletter och injektioner så det ska passa dem snarare än tvärtom?

Tack för svar. Jag vet ju såklart att ivf inte är lika med barn. Så är på nåt sätt inställd på att det inte kommer gå direkt. Men iom att det är en hjälp som ändå ska ha större chans än naturliga så kommer jag bli så ledsen om det inte går. Vet det redan nu. Du är så stark som gått igenom det här, och tredje gången gillt för er tror jag.

Skönt ändå att chefen vet om och är så bra, är ju skönt att slippa ljuga och så kan jag tänka mig, när man har så mycket annat att fokusera på.

Ja vissa kliniker kan göra så, anpassa oss efter dem snarare än att de anspassar efter oss. Smidigt på ett sätt, för då vet man hundra att man får lov att köra igång.

Nej man hoppas ju trots att man inte.. vill hoppas? om du förstår hur jag menar. Jag försöker alltid ha så låga förväntningar jag bara kan, för jag går helt sönder när det inte fungerar. Än mer så när det varit IVF, eftersom förhoppningarna är skyhöga trots att jag inte vill det. Det är en "spännande" och oerhört förödande process på samma gång. Tack, jag hoppas också för oss nu tredje gången gillt, jag har de där 70% inom 3 spökandes i hjärnan så går det inte nu så vet jag inte vart man ska ta vägen.

Jag tyckte det var dubbelt att berätta, jag berättade för chef och 2 närmaste kollegorna. Skönt att någon kunde "cover for you" när man smet iväg, men också jobbigt med frågor och att man ibland bara vill vara privat och ha ångest ifred. Man får göra det som känns bäst där och då. Håller alla tummarna för att det går bra för er

Dibella

Tue 20 Jul 2021 13:24

#732

Steeph skrev 2021-07-20 12:20:13 följande:

Jag har äntligen fått tillbaka min ägglossning efter medicinska aborten. Det tog 3,5 vecka och nu hoppas jag på att få en fin lutealfas. I augusti och september blir det letrozol och sedan ivf i oktober.

Har läst allt ni skrivit och känner så med er alla <3

Jag vill bara att vi alla ska få våra graviditeter och lyckade sådana. Även om jag känner mig svag och lite ensam ibland så vet jag att jag alltid kan skriva här och få vara en del av gemenskapen. Tack för att ni finns och för att jag vara en del av er, även om det är så hemskt att vi alla är i den här bedrövliga situationen. Stor stor kram

Skönt att kroppen är på banan igen

hoppas att det blir en riktig lyckoträff utav nån av de kommande och att du slipper IVF till hösten

Dibella

Tue 20 Jul 2021 18:42

#736

apan95 skrev 2021-07-20 16:54:27 följande:

Hej tjejer!

Jag är här i bakgrunden och läser lite sporadiskt, försöker hänga med!

Men det jag undrar är egentligen hur ni har tänkt/gjort gällande vaccination nu.

Jag ska ju göra en stimulerad FET nu i augusti och har valt att hittills avvakta med vaccin just för att jag inte vet hur jag ska göra. Min klinik hänvisar endast till folkhälsomyndighetens hemsida.

Läste på en hemsida för en annan klinik där de skrev att man helst skulle ta båda sprutorna innan samt vänta en vecka. Men det hinner jag ju inte. Eller att man skulle avvakta tills efter fertilitetsbehandling och vid lyckad sådan vaccinera sig efter graviditetsvecka 12.

Hur resonerar ni? Och hur hade ni gjort om ni var i min sits? Kan tillägga att jag inte haft Corona och har därför inga antikroppar heller.

Jag tänkte som såhär (för mig själv) att om jag hinner båda innan nästa IVF, så tar jag båda. Men om jag inte skulle hinna så skulle jag avvakta.

Jag frågade faktiskt när jag var och vaccinerade mig om jag kunde få spruta 2 en vecka tidigare eftersom jag ev. kommer hålla på med IVF och inte vill att det ska krocka, var absolut inget problem ansåg de och jag fick en tidigare tid. Hade jag inte kunnat göra detta så hade jag nog valt IVF framför vaccinet, för att jag inte vill missa chansen. Alla gör nog olika här och det ända rätta är att göra det som känns bäst för en själv. Vissa hinner ta båda, vissa tar inget alls.. Andra kommer ta under graviditet men efter v,12 och vissa inget fören de fått barn. I dagsläget är det väl inget som visar varken för eller emot gällande vaccinet.

För min del handlade det snarare om att jag vill kunna känna mig mer "fri" både nu och sen vid ev. graviditet. Om det nu, som vissa kanske oroar sig för, krånglar med ens fertilitet, ja.. jag är redan infertil. Hur mycket värre det kan bli vet jag inte.

Vi som försökt en längre tid - första barnet

INNEHÅLL