Vi som försökt en längre tid - första barnet
Känner med dig, det är inte alls kul när någon i ens närhet är gravid och allt verkar gå bra. Man sitter lite på dubbla stolar när någon är så nära, man vill inte missunna och dra ner deras lycka samtidigt som man (eller iallalfall jag) nästan skriker inombords och inte vet hur man ska göra, för att det känns för jävligt.
Kan kanske vara värt att ta ett test själv och kika, jag tror när jag utreddes så tog de bara "basic" grejerna, AMH och TSH. Inte såvitt jag vet östrogen/progesteron osv. Samma för dig kanske? Jag hoppas du kommer få plus på stickan snart, oavsett tillvägagångssätt
Nu hade jag nästan blivit lite arg om det hade gått naturlig väg när man genomgått två IVF som inte fungerat, för då tror "folk" att de får rätt i att "om du bara slappnar av lite så kanske det händer naturligt".
Näe usch, och nu när det börjar närma sig förlossning också... så länge hon är gravid så har jag undvikit att träffa dom, för jag orkar helt enkelt inte. Men blir svårare när bebisen kommer till världen. Min bror blir nog enormt ledsen om jag inte träffar hans barn... Näe precis, det är verkligen dubbelt det där.. :/
Aa samma här, endast det som ingår i en vanlig utredning. Tack
Åh, jo jag förstår hur du menar..då vill man ju hellre isåfall att det skulle vara något annat konkret "fel" man kan peka på som gjort att det inte blivit något, som går att göra något åt, känner jag iallafall. Å andra sidan hade det varit extremt störande efter en lång tid av försök att få reda på det NU.. hursom.. jag håller tummarna för att du, jag och alla andra härinne slipper vänta så länge till...
Beklagar verkligen att det inte gått vägen med IVF för dig hittils, jag håller verkligen tummarna för att nästa gång är din gång och jag hoppas inte att du, eller någon annan härinne, tog illa vid att jag sa det jag sa kring ivf. Jag uttryckte bara min egen känsla av misslyckande, att kroppen inte gör det den ska göra, och jag är dessa dagar nära bim som mest bitter..