Du är så välkommen <3
Även om jag såklart är ledsen att höra att du också är en av de som behöver gå igenom detta och kämpar så. Man behöver verkligen stöd i denna jobbiga situation som vi alla här inne är i. Det är närmast tortyr ibland när man känner den där starka längtan, men inget går framåt. Och när tvivel kommer och det här med barn känns så långt borta...
Och förstår mycket väl din sorg när det kommer till folk runtomkring dig som blir gravida. Min bror och hans sambo ska snart få sitt andra barn (hon har hunnit bli gravid 2 gånger under tiden vi inte lyckats, det första blev dock mf), och min kompis är nu gravid, plus en annan vän som hunnit få sitt barn innan vi ens lyckats.. jag orkar inte träffa någon av dom just nu. Jag har satt det på paus.
Här kan du skriva av dig när du behöver <3
Jag håller tummarna att det bara var för tidigt för testet <3
Yassie skrev 2021-07-21 16:14:25 följande:
Hej!
Vill så gärna också vara med i denna tråden.
Jag har försökt med min sambo att bli gravid så länge nu.
Har gjort en abort vid 17-års ålder som gick hur bra som helst utan komplikationer, efter det slutade jag med mina preventivmedel och har inte tagit något sådant sen dess. Är 24 år nu och min sambo är 30, vi äter folsyra o har gjort ett tag. Kör med äl stickor och har koll i Flo appen. 9e försöket denna gång.
Jag börjar bli rädd att jag inte kan bli gravid igen och det är så psykiskt påfrestande att det aldrig blir ett plus när det är det enda jag vill.
Det är inte många som vi pratar om detta med och att hela tiden ha hoppet uppe för att mensen sen ska komma bli så jobbigt, vet inte vem jag ska prata med eller ventilera med om detta. Min sambo får stå ut med mycket av mina känslor som går upp och ner kring detta och jag känner att jag behöver någon som går igenom samma sak som man kan följas åt.
Alla i min närhet har blivit gravida under dessa månader som vi har försökt och det gör så ont i mitt hjärta att det inte går för oss också så ?snabbt? som för andra.
Både mitt och min sambos syskon har blivit gravida nu med deras respektive och båda paren har endast varit ihop i 3-4 månader o inte alls varit planerat någon graviditet. Här står vi o kämpar o längtar och väntar och försöker men tiden går så långsamt?
Kan inte glädjas åt deras graviditeter längre då jag hela tiden nu får höra hur mysigt det är, eller hur jobbigt det är och allt som kommer med det? blir så okänsligt på något sätt nästan som att dom trycker upp det i mitt ansikte och jag känner mig nästan mindre värd. (Våra syskon är de som vet att vi försöker och försökt länge). Varken jag eller min sambo blir uppmärksammade av familjen längre, ingen vill hälsa på oss eller bjuda hem oss osv, utan all fokus ligger på de som är gravida. Det gör så ont i mitt hjärta att det är såhär och att vi inte känner oss inräknade längre endast för att vi inte är gravida än? Kanske för att vi är äldst i leden och dom förväntade sig att vi skulle vara först? Jag vet inte.
Har iallafall bim 25/7 och äl var den 10/7.
Gjorde ett gravtest idag äl+11 som är negativ på morgonurinen. Har varit så himla känslig senaste 5-6 dagarna o haft nära till både irritation och tårar flera gånger om dagen. Hoppas att mensen inte kommer denna gång även om det känns kört pga neg. Test imorse! Dock ska man väl inte ge upp förr än mensen dyker upp så än finns det en liten gnutta hopp. Kommer mensen på söndag så ska vi testa med apiforce från mensens första dag till nya Äl 5/8e och se om det gör någon skillnad.
Håller tummarna för er alla att det går snart och stort grattis till er som plussat! <3
vet inte om jag krånglade till det ännu mer för dig. Det var dock inte meningen. Kram
Hoppas på samma för oss, är också inne på andra ägglossningen sen MF.