Vi som försökt en längre tid - första barnet

Jaa det är verkligen kämpigt att gå igenom detta, men vi är starka! Håller tummarna att alla som försöker lyckas så fort som möjligt. Känns skönt att veta att man inte går igenom det ensam, även om det är sorgligt att flera går igenom samma längtan och väntan när man vet hur jobbigt det är och kan vara. Jag är inte troende men nog har jag bett till alla möjliga väsen om att bara få uppleva den lyckan att skapa och bära ett barn. Vill bara få ett plus nu nu nu.

Har också lagt vissa relationer på ?paus? för att det är jobbigt att vara runt nu i detta. Hoppas att man blir förstådd bara.

Hoppas att vi får se många plus i tråden och att vi sen kan följa varandras graviditeter, hade varit så kul! <3

Hej! Morr, jag skrev ett inlägg som försvann när jag postade! Inte kul mitt i pms:en! Provar igen: Jag har haft både mens och ägglossning sen sist jag skrev (läser dock regelbundet och följer era resor). Mensen var noll förvånande eftersom jag typ alltid tar ett testa-tidigt. Är f.ö SÅ TRÖTT på ägglossningssex! Den här gången blev det insemination vid två av tillfällena, min lust fanns liksom inte! Sen när ägglossningen var över kom lusten tillbaka... Känner mig generellt ganska allergisk mot stress och måsten nu och schemalagt sex hamnar i den kategorin. Så, varsågod för dagens klagande! :/ Kram och heja!

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)

Soffsen BIM 28/7, 27 år (12:e försöket, 2 missfall)

Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)

MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)

Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)

Steeph BIM 2/8, 30 år (15:e försöket, 2 MA, första försöket efter senaste MA)

RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)

Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)

Idoh, BIM 11/8, 35 år, (10:e försöket)

Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)

Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)

Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)

Mirabilis89, BIM 16/8, 32 år (14:e försöket)

Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

Oh, vad spännande med zonterapi! Jag har också funderat på det, såg att det är en godkänd friskvårdsaktivitet enligt Skatteverket dessutom! :D Du får gärna berätta mer om hur det är om du vill :) 

Spännande att testa något nytt :) jag har hört talas om zonterapi, men aldrig riktigt förstått vad det är. Någon form av massage eller?

Hej tjejer!

Hängde med lite i den förra tråden där jag hann plussa och få missfall. Nu månaden efter så plussade jag IGEN, men nu igår (v.5) började jag blöda AGAIN. KAN. INTE. HANTERA. Detta händer mig alldeles för ofta och jag plussar i stort sett varannan månad, men varje gång slutar i ett tidigt MF. Jag är helt 100 på att det är min sköldkörtel som spökar(tsh 0,3 och många symptom på hypertyreos) och har bokat tid för utredning av sköldkörtelproblematik den 23aug. En remiss för ivf är skickad för tre veckor sen, så hoppas få kicka igång med den till hösten. Men även det känns ju lönlöst om det är så att jag har hypertyreos?

Hur som, igår när jag började blöda tog jag ett test som var nästintill blankt= missfall. Imorse vaknade jag och mådde illa så tog ett test och till min stora förvåning har det ökat igen efter igår. Hur är det möjligt när jag blöder som en vanlig mens? Antar att det bara är ett missfall och att hormonerna fortfarande är svajiga, men man kan ju inte låta bli att tänka ?tänk om?? bild på dagens test:

Hoppas att jag kan få vara med i denna fantastiska grupp! Ska sörja över mitt mf och ställa mig in på att nästa bim är den 19/8.

Ja, jag har hittat en klinik i Göteborg som har bland annat fertilitet och infertilitet som expertis. Jag tänker lite som du, varför inte liksom? Låter bra, det får du gärna göra! :D

Ja, precis. Det var ju dyrt, typ 900 kronor per tillfälle såg jag  Ja, man börjar ju bli ganska desperat nu...Hoppas något av allt man gör hjälper snart :) 

Ja, mitt hjärta går sönder lite varje gång. Hoppas verkligen på att få göra en ordentlig koll på mina sköldkörtelvärden.

Tack för stöd fina, hur går allt för dig? Spännande med zonterapi, hoppas att det kan hjälpa dig! Berätta gärna mer om det om du vill!

Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.

Fan vad tungt allt känns idag.