Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hej på er! 

Idag är det bim-2. Jag har mer eller mindre levt i någon slags dimma denna veckan. Började få jätteont i huvudet i Tisdags och sen dess har jag haft så. Vet att jag ibland kan få så och jag är ganska säker på att det är hormonellt. Vaknade inatt och  bara grät i panik över att det var ännu värre. Tidigt imorse började det äntligen lätta.. men är fortfarande inte bra. Är helt svag och skakig. Nog för att jag brukar ha ont i huvudet men såhär jobbigt har det inte varit på länge. Hoppas det åtminstone betyder något bra, att hormonerna flippat för en graviditet, och inte att mensen ska komma. Men tror väl dessvärre på det senare :(... Kram. 

Alla härinne förstår precis vad du känner <3 Det är helt normalt att det tar lite tid ibland, behöver verkligen inte vara något alls! Men har full förståelse för hur du känner och att hoppet försvinner mer och mer. Jag har ibland tappat hoppet helt och hållet... och det är hemskt att känna. 

Jag håller tummarna för att mensen inte dyker upp <3 

Varning för dystert inlägg. Så för er som bara orkar peppande ord just nu behöver inte läsa. 

Just nu är det bara mörker. Känner att mensen ska komma närsom, igen. Känns totalt hopplöst. Varför kan det aldrig bli vår tur!!??? Är så trött på detta att det inte finns ord. Har haft huvudvärk sen i Tisdags som fortfarande inte helt har släppt, även om det är på bättringsvägen. Detta har brutit ner mig totalt både fysiskt och psykiskt. Har inga krafter kvar. Sen ska mensen dessutom komma! och jag ska behöva hantera kraftig mensvärk och psykisk smärta att det inte gick denna gången heller?? Jag orkar bara inte. Plus att jag nu ska börja jobba i allt detta. Allt gör bara ont. Och det är smärtsamt att jag i detta läge känner så mycket ilska. Varför ska det vara så jävla orättvist?! Varför ska vissa vara så jävla privilegierade för!?? Varför kan inte jag bli en av dom!? Förtjänar jag det inte!?

Denna gången gör det bara så ont ända in i själen. Förmodligen för att jag är så svag av alla dessa dagar med huvudvärk också. Har inga krafter nog att bekämpa detta. Kan man få några positiva besked någon gång? Kan det bara vända snart? Vet inte mer vad jag ska säga. Bara gråter och vill helst bara slå mig medvetslös tills allt löst sig. 

Det är verkligen tur att jag har er här <3 vet inte vart jag ska ta vägen när dessa känslor slår till som hårdast och då är jag verkligen tacksam för att jag kan få stöd här. För det ger ni mig verkligen. Tack så himla mycket för era fina ord <3 

Ja, det är verkligen så in i helvete orättvist. Och ja verkligen Janni, det är fruktansvärt frustrerande att se dessa människor som tar det för givet och knappt bryr sig. 

Jag önskar verkligen att vi alla här inte behöver vänta länge till. Jag tror vi kommer bli världens bästa föräldrar vi som kämpar, för den tacksamheten vi kommer känna när det väl händer, den kommer inte gå att beskriva.. det kommer vara den lyckligaste dagen någonsin. 

Och det är nog som du säger apan, att i slutändan så spelar det nog ingen roll hur barnet blir till, så länge barnet finns. Man kommer bara känna sådan oerhörd tacksamhet. 

Kramar <3 

Steeph skrev 2021-08-13 22:01:16 följande:

Åh vännen, vad jag känner med dig <3

Livet är så fruktansvärt orättvist och man känner en sån oerhörd smärta i att vara i den här situationen. Jag kan knappt se gravida eller vara kring barn då det gör alldeles för ont. Jag tror att någonstans mitt i det hela så måste vi få känna så här. Vi måste få känna att allt suger och vi måste få känna att det är orättvist, för det är det. Så var snäll mot dig själv och låt dig vara nere. Skrik, gråt eller få ut känslorna för att sedan kunna börja läka lite igen. Kanske skriva ned känslor och tankar, eller prata med någon? Jag kommer att söka hjälp om jag fortsätter att känna så här. Jag behöver få ventilera men också få hjälp hur jag kan få energi tillbaka igen. Och Soff, vi förtjänar också att bli föräldrar och vi kommer bli föräldrar en dag <3

Jag tror att vi som befinner oss i den här situationen kommer att vara så mycket mer tacksamma och glada över våra barn, just för att vi har fått kämpa och väntat så så så länge. Vi kommer bli fantastiska föräldrar när våra små kommer. Oavsett hur de kommer till, så kommer det att vara våra mirakel. Du är inte ensam, och du förtjänar att bli mamma!

Stor kram

<3 tack för ditt fina stöd <3

Blir tårögd när jag läser det du skriver <3

Ja det kan verkligen behövas någon att prata med, har själv funderat på det faktiskt. Jag pratar inte med min sambo så mycket om det längre för att jag inte vill lasta honom hela tiden med den sorg jag bär. Det tär på relationen. Men när mensen kommer, och dagarna innan är det svårt. För honom är detta jobbigt endast för att jag tycker det är jobbigt, han själv känner inte någon egen stress, press eller sorg. Han vill ju också ha barn, men han kommer inte förstå förns barnet är här om jag känner honom rätt, hur mycket det betyder. Det tar tid för för honom att inse saker ibland. 

Jag går till en zonterapeut just nu och hon har faktiskt varit som en psykolog för mig vilket varit väldigt skönt. Hon har jobbat som samtalsterapeut tidigare så det blir liksom en väldigt bra kombo för mig : ) med henne har jag verkligen kunna ta upp allt. 

Jag tror verkligen också det. Det kommer finnas en sådan tacksamhet som inte går att beskriva. 

Mensen kom igår som jag trodde :( har gråtit många tårar, men känner nu mig lite bättre. Huvudvärken har släppt och jag får börja bygga upp mig själv igen inför nästa försök.

Stor kram till dig med <3 du SÅ förtjänar också att bli mamma <3 

17:e försöket gick åt skogen också. Mensen kom igår, som väntat. Blev så himla ledsen, men har börjat bygga upp mig själv igen för att ge mig på nästa försök.

Jag anar ju att jag kanske har lite för lågt progesteron och jag önskar verkligen att Her Care (som jag ska ha samtal med på Onsdag) kan bekräfta detta i mina provsvar, så jag kan få börja med progesteronkräm eller nåt. Känns som att det måste till nåt liksom för att något ska hända. 

NatMar005 PLUSSAT

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

apan95, BIM 9/8, 25 år (inväntar FET)

Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)

Ciccie86, BIM 11/8, 35 år, (6:e försöket.)

Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)

Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

ananna, BIM 18/8, 29 år (14:e försöket, står i kö för utredning inom regionen)

Mirabilis89, BIM 19/8, 32 år (14:e försöket)

Tildasafira, BIM 19/8 (17e försöket, upprepade tidiga missfall)

Vickan31, BIM 26/8, 32 år (15:e försöket)

MsTintin, BIM 3/9, 29 år (18:e försöket)

RH93, BIM 4/9, 28 år (14:e försöket)

Sellcarro, BIM 7/9 (13:e försöket, 1 MA & 1 MF)

Soff, BIM 9/9 (18:e försöket) 

Längtartillvår, BIM 30/9, 36 år (12e försöket, första IVF försöket)