Jag har tänkt föreslå heminsemination för min sambo faktiskt från och med nästa månad om det inte blir något denna månad. Dels eftersom min sambo är helikopterpilot och ibland ligger borta under det fertila fönstret (the horror när man inser det liksom!), dels för att vi båda längtar efter att kunna ha sex när man faktiskt känner för det. Har läst att många lyckats finfint med det :)
Tack för ditt svar! I vårt fall handlar det dock inte om prestationsångest egentligen, utan ångest som helt enkelt gör att min sambo inte har tankar på detta alls. Och i det läget så vill han nog inte göra något själv heller. Han får liksom början till panikångestattacker, icke relaterat till prestation. Men när det handlar om prestationsångest kan jag mycket väl tänka mig att det funkar superbra! Tack hursomhelst för ditt tips <3
Aah okey, tack för förtydligandet. Det kan pågå så länge ibland för min sambo, vilket är så jobbigt. Han har haft känningar i flera dagar nu av ångest. Han sa att det började bli bättre igår. Men nu har jag definitivt tappat lusten, plus att äl förstås är över. Ja du, inte lätt alla gånger. Tack <3 hoppas som sagt att det iallafall räckte. Det ska ju göra det, men när man försökt så länge så tror man lätt att man behöver göra något mer.
Hej!
Vi kör med spruta och slang, lite meckigt innan man får ordning på att dra upp dom i slangen helst utan luft och inte i sprutan, för då fastnar dom där.
Men man lär sig.
Inte så romantiskt men vi gör det tillsammans och jag tillfredställer honom. Ibland har vi sex först men kan han inte komma då så avslutar vi med att jag hjälper honom :)
Man får försöka ha lite roligt under processen och hålla humöret uppe så man deppar ihop helt.
Lätt hänt!
Lycka till och fråga om du undrar något :)
Kram
Hej! Morr, jag skrev ett inlägg som försvann när jag postade! Inte kul mitt i pms:en! Provar igen: Jag har haft både mens och ägglossning sen sist jag skrev (läser dock regelbundet och följer era resor). Mensen var noll förvånande eftersom jag typ alltid tar ett testa-tidigt. Är f.ö SÅ TRÖTT på ägglossningssex! Den här gången blev det insemination vid två av tillfällena, min lust fanns liksom inte! Sen när ägglossningen var över kom lusten tillbaka... Känner mig generellt ganska allergisk mot stress och måsten nu och schemalagt sex hamnar i den kategorin. Så, varsågod för dagens klagande! :/ Kram och heja!
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT
Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT
Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)
Soffsen BIM 28/7, 27 år (12:e försöket, 2 missfall)
Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)
MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)
Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)
Steeph BIM 2/8, 30 år (15:e försöket, 2 MA, första försöket efter senaste MA)
RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)
Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)
Idoh, BIM 11/8, 35 år, (10:e försöket)
Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)
Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)
Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)
Mirabilis89, BIM 16/8, 32 år (14:e försöket)
Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)
Hej! Det börjar närma sig ivf-remiss för oss. I slutet av september ska vi ringa för att få en remiss, om inget hänt tills dess vill säga. Det tvivlar jag så klart på med tanke på erfarenheterna hittills... Enligt kliniken är väntetiden inte alltför lång och jag räknar med start under hösten eller i alla fall mot november. Jag är glad att ivf finns men det känns mörkt också. Hade aldrig tänkt att jag skulle vara den som sitter där med sprutorna och TÄNK om inte ens ivf funkar? Avgrunden som öppnar sig när tanken på att förbli barnlös kommer... Ja, ni vet.
I övrigt undrar jag om någon av er funderar på ivf och jobb? Jag löneförhandlar den här veckan för att fortsätta på mitt nuvarande jobb men det är en visstidstjänst (som säkert skulle förlängas iofs). Vill dock så gärna ha en tillsvidareanställning, för trygghet osv. Funderar alltså på att söka nytt jobb men hur skulle det vara att vara ny på en arbetsplats och samtidigt dra igång ivf-process? Hur skulle ni tänka? Förstår att ni har annat att fundera på så är glad för vilken input som helst! Kram
Hej! Jag och min kille är i ungefär samma sits som du, ska träffa läkaren nästa vecka för att få resultatet av fertilitetsutredningen. Med tanke på åldern tänker jag att det absolut kommer rekommenderas IVF oavsett. Inte det man hade tänkt sig såklart, men samtidigt skönt att få en väg framåt <3 Är ni i Stockholm? Vilken klinik ska ni isf göra IVF på? Nyfiken i en strut haha!
Jag tycker du ska köra på med det jobb du vill ha. Tänker att ett bra och tryggt jobb kommer vara skönt när du är inne i en ivf-process med all osäkerhet det innebär. Du har ingen skyldighet att berätta innan, har du en bra chef så kommer personen förstå. Jag hade nog berätta innan ämdå, typ "bara så du vet så står vi i kö xx". Men inte för att man måste, jag är lite överkommunnikativ och vill inte jobba på ett ställe som inte är flexibel nog för en sån här sak :) Vad gäller kompisar och sånt så kommer du få vänner på nya jobbet också, som kommer kunna stötta <3
Vad skönt att väntetiden inte är så lång, här är det närmare ett år innan man får börja med ivf :(
Jag tycker det är jättesvårt det där med jobb. Jag trivs inte på mitt nuvarande jobb (fast anställning), men vi planerar att betala för ivf så vi kan sätta igång i höst och då tycker jag att vore skönt att vara kvar där jag är eftersom jag kanske inte kommer prestera på topp (jag är redan en nervvrak). Men om jag har hittat något som jag verkligen vill ha så har jag faktiskt sökt det, för man vet aldrig hur lång tid det kan ta. Jag förstår att du vill ha tryggheten, så sök om du hittar något intressant jobb och se hur det känns på intervjun? Senast igår pratade jag med en som genomgått ivf och hon mådde bra både fysiskt och psykiskt under tiden. Tänk på dig själv, dina behov och ditt mående i första hand :)
Sådär ja!
Nu ligger de en liten blastis och flyter omkring i livmodern på mig! Testdag 17 september då men kommer absolut börja testa tidigare än så kan jag lova haha!
Frågade även om jag kunde ta vaccin nu då jag avvaktat detta. Men hon rekommenderade mig att INTE göra det nu då jag klassas som gravid och bör därför vänta tills efter v. 12. Kommer helt enkelt få ljuga på jobbet om att jag ska ta det nu och sen säga att jag gjort det för de börjar bli lite diskussion och ?krav??
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Wow vilken lycka :D stort grattis till dig <3
Wow! Det är sånt här som inger hopp. Grattis!!
Åh WOW! Massa grattis till er! Mycket kan gå fel, men mest kan det gå rätt faktiskt <3 hurra hurra från en annan som lyckades tillslut utan IVF. Nu gravid i v14 <3
Stort grattis, vilken härlig nyhet!!! :) <3
Åååh men vilka fantastiska nyheter!! STORT grattis, vilken lycka! <3 Hoppas att allt går bra och jag är så glad för din skull!
Jag förstår det <3
Jag har mått väldigt bra. Lindrigt illamående emellanåt och lite äckel för mat, men väldigt lindrigt så jag har mått oförskämt bra. Sedan har det i dig blivit ganska oroligt i och med att jag haft ett missfall 2 månader innan och nu car rädd för MA. Men nu har vi fått se lillen på UL som låg och hickade <3
Önskar SÅ er alla den synen i denna grupp <3
Wow stort grattis! <3 Efter att ha försökt så länge så är det inte konstigt att tänka på allt som kan gå fel. Jag oroade mig jättemycket i början men det blir lite lättare allt eftersom tiden går. Jag hoppas att det ska gå bra för er nu! :) <3