Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hej alla, Jag lämnar gruppen nu för jag har gett upp lite.

Skulle egentligen fått börja utredning i augusti för då har det gått ett år men dom ringde igår och sa att vi måste vänta till april nästa år för att man räknar 1 år efter senaste missfallet. Och jag vet att jag inte kommer få behålla nästa kommande graviditeter heller pga mina hormonbrister.. får tydligen ingen hjälp för att utreda missfall osv heller.

Hoppas att allt går bra för er andra!

Alltså jag blir så frustrerad av att få höra om er som gör utredning :( vi är i Stockholm och betalade privat för att underlätta saker, istället har vårat klinik endast EN mottagning som tar emot för spermaprov som är Anova... vilket är vanliga landstingsklinik som behöver remiss till?! Och hon har inte kontrakt med någon annan klinik så vi får inte gå någonannanstans.... och jag måste boka mitt ultraljud via en klinik som har 2månaders väntetid?!?!? Vad i helvete betalade vi för!!! :( Har ringt idag och hon svarade inte under den enda timme hon har öppet på telefon, och ingen svar på mail ännu.... vet inte om vi kan ringa till en vanlig landstingsfinansierad klinik och... ja, ska vi berätta om utredningen vi måste vänta 4månader att få hjälp med det mesta basic del av utredning för... eller bara låtsas som det inte händer och försöker kör på och skita i privata kliniken efter att ha förlorat 4k spänn? Känner mig så uppgiven, det skulle bli lättare med privat...

Förlåt, förstår att detta kan bli triggande för er som väntar på IVF eller att komma vidare i er process av olika anledningar.

Vi fick veta idag att ingen av de tre embryon vi fick befruktade klarade sig till frysen. Jag är förkrossad. Särskilt utifrån att det verkar som att mina ägg inte kan befruktas utan ICSI, att man placerar en spermie direkt i. Detta innebär dels att det blir mycket mer press på denna rundan, men att vi sannolikt kommer behöva göra om IVF i framtiden med allt vad de innebär för ekonomi, känslor och kropp.

Är tacksam för de embryot som finns i mig nu, men jag tappade hoppet nu. Det går ju fan aldrig bra så varför skulle det nu. Idag ska jag gråta och äta godis. Tänkte testa imorgon men jag är inte beredd på de känslorna som kommer komma om de är negativt.

Håller tummarna för dig! <3 Jag har också slutat tempa den här cykeln, tycker också att det har varit skönt, men har inte kommit till ägglossningen än och funderar på om jag kommer kunna avhålla mig när bim närmar sig? Hoppas på plus för dig imorgon!!

Usch, vad jag hatar förhoppningar hahah, de är dangerous :D men håller tummarna för dig!! och krya på dig om du inte är gravid, och om du är så lycka till med illamåendet redan hehe :)

"Grattis, jag ser två starka fina hjärtan här!" - det var det första vi fick höra på VUL idag och vi började gråta hejdlöst bägge två.

Tills hon plötsligt ändrade sig och sa "ojdå, jag misstog visst navelsträngen för hjärta. Det händer ibland. Tyvärr, ni har fått ett MA på det ena fostret och hinnsäcken ser dessutom blodfylld ut vilket ökar risken för missfallsblödning vilket i sin tur kan påverka den andra graviditeten också. Vi får vänta och se samt följa upp med ett nytt ultraljud om en vecka".

Och där slukade det stora svarta hålet oss en gång till.

Hej alla fantastiska kvinnor! <3

Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det. 

Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er. 

Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7. 

Ruvardag 7.

Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.

Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.

Jag hänger lite i bakgrunden. Mina spottings slutade men har tagit blodprov för att följa hcg och de ökar men inte så pass mycket som det ska? ska våga mig på att boka in ett VUL snart. Är ju 99% säker på att få dåliga nyheter. Men kanske värt att isåfall ta tag i ännu en medicinsk abort så snart som möjligt innan sommarsemestern är här. Har bara sån ångest.