Vi som försökt en längre tid - första barnet
Liten uppdatering: jag pratade med gynmottagningen nu och jag ska få lämna prover för den fertilitetsutredning som väntar oss nästa år, så det känns ändå som ett steg på vägen att jag ska få lämna ett första blodprov redan imorgon! Efter det kommer vi att boka in ett blodprov för CD 21-23 ungefär, och efter det tror jag att min sambo ska få göra blod- och spermaprov innan ett första läkarbesök i februari. Spännande och nervöst vad proverna ska visa sedan.
Man kan ju aldrig jämföra med andra person heller, det är som att jag inte skulle kunna få "gnälla" för att jag är ofrivilligt barnlös för det finns ju många som har det värre och får missfall, drabbas av cancer, barn som dör etc. Alla har rätt till att vara ledsen och känna att livet är orättvist ibland, för det är orättvist att du och vi andra i den här fina gruppen ska behöva kämpa så här länge för att få våra efterlängtade barn. Men när det väl händer, för det kommer det att göra, då är jag säker på att vi kommer att uppskatta det på en helt annan nivå 
) och fått på mig fina nättrosor med jättebinda och har inget som helst minne av det. Störtskön narkosläkare med. På det stora hela en väldigt bra upplevelse så, har inte speciellt ont och blöder inte allt för mycket (nog vad som är en vanlig mens för de flesta). Nu på kvällen känner jag mig som bakis och trött ungefär, absolut hanterbart. Återbesök den 12:e för uppföljning av det här (och på en klinik bara några kvarter från mitt jobb, jackpot!)