Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hej allihopa. Ny på denna sida, varit inne lite då och då men blivit medlem nu för att kunna skriva av mig också.

Har denna månad påbörjat behandling med Letrozol, och tidigare i veckan tagit Ovitrelle-sprutan. Detta i väntan på att få påbörja IVF till hösten om det inte tar sig. Varit på två olika gynekologmottagningar - den första där vi gjorde vår fertilitetsutredning i våras - var jag inte så nöjd med. Gick till en annan gynekologmottagning efter sommaren, hon frågade om jag hört talas om PCOS - vilket jag inte hade. Berättade att jag tycker att ingenting händer, tiden bara går, och hon frågade om jag skulle vilja påbörja behandling enligt ovan tills jag och min man får påbörja IVF. Samtal hit och dit, den första gynekologen tror inte att jag har PCOS men den andra jag gått till säger att flera saker tyder på det - blodprovet, äggen som låg som i ett pärlband, inga lyckade graviditeter hittills. Är däremot varken överviktig, har ökat kroppsbehåring eller mer akne. Hoppas att det kan ta sig nu efter både Letrozol och Ovitrelle, känner att det mest är hopplöst men försöker tänka positivt att chansen finns att det denna gång händer <3

Hej!

Skulle ni tolka detta som stegring? Har gjort otaliga test men kände spontant att jag måste fråga, är lite osäker på hur vi ska tolka de - ligga typ om 24 timmar?

Har som vanligt svårt att citera så svarar såhär istället:

MsTintin: jag valde att vara hemma varje kväll för att ta sprutorna. Det blev bara lättast då dels min sambo tog sprutorna på mig och dels använde jag också lokalbedövande plåster för fyremadelsprutan som behövde sättas på 1h innan och sedan torkas bort innan stick. Jag tänker att man absolut kan ta med sig sprutorna och smita iväg på en toa eller så dock. Det viktiga är bara att du ser till att ha något bra ställe att lägga sprutorna på tills du är hemma igen. Det kommer nog gå toppen :) 

Soff: guud så kul att du ska få börja nu. Äntligen!
Carina82: håller tummarna att ni får sätta igång nästa vecka!

Hoppas på många plus för oss alla framöver <3

Verkligen!... Man blir så trött...tur att jag upptäckte det i tid igår!! Annars hade ju vi i värsta fall behövt avbryta allting pga deras misstag... och då vet jag inte vad jag hade gjort..

Näst-nästa vecka blir det <3 v.9 (eller ja, snart nästa vecka.. :)) längtar verkligen nu! Blir väldigt spännande! Ska på ultraljud på Tisdag och då är det bara att hoppas att allt går enligt plan. 

Jag mår bättre än på länge tycker jag! <3 Förmodligen mycket för att den psykiskt jobbiga delen med att försöka på egen hand kan läggas åt sidan, vilket jag är otroligt lättad över! Och jag känner hopp för första gången på länge! Sen kommer det ju saker framöver nu snart som förmodligen kommer göra mig till ett nervvrak ^^ Är mycket som du där, jag känner mig i nuläget inte orolig för det fysiska (förutom möjligtvis lite inför äggplocket) utan mer för den psykiska berg-och-dalbanan man står inför.

Hittils har jag förövrigt inte känt mycket alls fysiskt. Men tycker att jag kan börja känna mig lite öm ibland, lite som kring äl. Fyremadel-sprutan kändes lite konstigt efteråt tycker jag ^^ tog den första idag. Kändes lite som ett tryck, eller ömhet, en liten stund efter sprutan. Men det gick bra! Känns som att sprutorna är det enkla i allt det här. Det jobbiga kommer sen, när man hoppas på många fina ägg som ska befruktas, och rädslan för att det inte ska gå bra. 

Jag har jobbat på som vanligt, och hittils har det inte varit några som helst problem. 

Nu ligger jag på soffan och vilar efter äggplocket imorse. Allt har gått bra! Det var inte alls så farligt som man skulle kunna måla upp det, iallafall var det så för mig. Gjorde som mest ont precis efteråt, men det är bättre nu. Har lite molande värk nu bara. Spolningen var 10 gånger värre för mig än detta!

Är så lättad att jag gjort det nu. Dels för oron över smärtan, men också för att min sambo inte skulle kunna "leverera". Han började med antidep för ett tag sen och har fått svårt att få utlösning pga detta. Det är en väldigt vanlig biverkning av tabletterna. Men det gick bra tack och lov. 

Nu kommer nästa oros-moment, hur det ska gå med äggen. Tänk om inget blir befruktat!?

Dom fick ut 5 ägg. Blev färre än vad jag trodde eftersom hon såg 10 på ultraljud, så blev lite ledsen över det, men samtidigt så är det ju inte antalet utan kvalitén som spelar roll. Bara hoppas att dessa ägg är bra, blir befruktade och klarar sig på vägens gång. Vore otroligt glad om det finns något ägg att frysa in också, men skyddar mig själv känslomässigt med tänka att det kanske inte blir så.