Vi som försökt en längre tid - första barnet

BIM imorgon och idag fick vi vårt efterlängtade plus igen. 2a ägglossningen efter missfallet och 12:e försöket totalt. Ber till gudarna att det här är vårt guldägg som stannar den här gången <3

Jag fortsätter precis som tidigare att följa er i bakgrunden och heja på er <3 Önskar SÅ att ni alla får plussa under året, helst igår förstås <3

Idag var jag på min första zonterapi. Det gjorde lite ont, men kändes bra! Kommer testa det nu några gånger och se om det ger nåt. Det har trots allt hjälpt väldigt många med barnlöshet. Ämnet låg henne varmt om hjärtat, vilket känns extra bra. Sen har hon även en historia som samtalsterapeut, så blev att man fick snacka av sig en hel del också haha, vilket kändes skönt. 

Fick också mitt kortisoltest i brevlådan som jag ska göra på Söndag. Man tar då salivtest 7ggr på en dag. Blir spännande och se vad det säger ^^ ... 

Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.

Fan vad tungt allt känns idag.

Kände för att skriva in mig i BIM tråden igen! Allt har ju legat på is för oss nu under sommaren och jag har passat på att dricka många goda drinkar, enstaka koppar kaffe men framförallt njutit av sommar och semester med min sambo!

Kommande mens ska jag börja med letrozol dag 3 för att sedan göra en stimulerad FET. Tabletterna är hämtade och sprutan ligger i kylen. Nu längtar jag efter mens haha!

Tog mig friheten att radera passerade datum förutom er som plussat! (om jag råkat ta bort eller göra fel får ni rätta till såklart!) TAGGA HÖST!

Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)

RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)

Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)

apan95, BIM 9/8, 25 år (inväntar FET)

Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)

Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)

Soff, BIM 14/8, 33 år (17:e försöket)

Janni91, BIM 17/8, 30 år (14:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)

Tildasafira, BIM 19/8 (17e försöket, upprepade tidiga missfall)

Idag kom mensen, även om jag misstänkte att vi inte lyckats pricka ägglossningen så blev jag ändå besviken och ledsen. Den här jäkla resan alltså, hur ska man orka?

Känner mig allmänt helt urlakad. Var och träffade en gammal väninna i helgen som jag inte träffat på ett år. Hade tänkt att det kunde vara bra att tänka på annat, jag berättade för henne om fertilitetsutredningen i förra veckan så det inte skulle bli några missförstånd. Men det första (alltså, utan överdrift andra ordet efter hej) som hände var att hon tittade rakt på min mage och frågade hur det går med barn. Sen fortsatte det så heeela helgen, som att hon inte hade nåt filter. Hon har två barn och när jag funderade högt på hur man bollar heltidsjobb med hämtande och lämnade av barn tittade hon rakt på mig och sa ?jag tycker det är sjukt att folk inte tänker igenom sånt innan dom börjar skaffa barn?.

När jag kom hem i förrgår blev jag stressad över att ha sagt för mycket så jag skickade ett mail för att vara övertydlig om att det jag sagt var i förtroende (våra föräldrar känner varandra och mina vet inte att vi försöker få barn). Inget svar trots att jag ser att hon lägger ut massa grejer på sociala medier och vanligtvis svarar supersnabbt. Ångesten är total.

Summa summarum (plus en dos pms) så är jag så himla arg och ledsen just nu. Är det nån här inne som har satt bekantskaper/vänskaper på paus under den här perioden? Är det ens en grej eller låter man det bara rinna ut i sanden? Är extremt konflikträdd. Känner mig just nu illamående vid tanke på att behöva träffa henne någonsin igen.

Förlåt för långt mail, kände bara att jag behövde få ur mig det här <3 Det finns inget krav på svar :)

En liten update från mig- jag har följt er i tråden utan att vara särskilt aktiv sista tiden. Fick ett svagt positivt streck på tidigt test förra cykeln, men sen kom mensen vilket gjorde mig helt förkrossad och det tog lång tid innan jag kände något hopp igen. Nu känns det lite bättre igen när ÄL är på g. Har fått jättefint stöd från min sambo och vi har beslutat oss för att söka privat till hösten om vi inte får tid inom regionen vilket också känns skönt, att ha någon slags plan B spikad. 

För övrigt ska jag på min första zonterapi session idag, ska bli spännande! 

Hejja er alla, ni är fantastiska och jag är så tacksam för er. <3 

Fick svar på mina kortisolprover. Dom visade totalt tvärtom mot vad jag trodde(!), nämligen rätt låga kortisolvärden! Men har tydligen missförstått att kortisolet skulle ligga högt under en lång tids stress/utmattning, då ligger det med största sannolikhet lågt! Det är skillnad om man tillfälligt blir stressad, då blir det kortisolpåslag. 

Mina värden låg både inom referens och under referens (man mäter flera gånger på en dag). Men man skulle helst ligga "inom det gröna" i en graf, inte i det orangea ovanför eller nedanför det gröna. Jag låg i det orangea fälftet nedanför hela tiden förutom den sista mätningen (där låg jag inom det gröna). Vid ett tillfälle vad mitt kortisol nästintill obefintligt (vid 17:00-tiden). 

Detta kan faktiskt vara väldigt intressant, då man med stor sannolikhet har hormon-obalans vid lågt kortisol. Det KAN vara svar på saker.. men ska vänta tills jag får svar på det andra innan jag eventuellt en läkare angående detta. Tänkte kanske kontakta Her Care isåfall.