Känner mig lite mörbultad.
Åkte in till gynakuten igår pga smärta i nedre delen av magen och blödningar. Klart ljusrött blod men ändå. Allt var bra med bebis dock tack och lov. Men emotionellt är det tufft. Blöder fortfarande lite men har inte ont längre.
Ännu svårare att stressa ner nu såklart. Alltid livrädd. :(
Hej allesammans. Är i v 5+0 idag troligtvis och vi är försiktigt optimistiska sen igår, känns som att mycket kan gå fel fortfarande. Jag ska ta nya sköldkörtelprover på fredag för att se om vi ska justera medicinen och sen har jag inbokat hälsosamtal hos BM nästa vecka. Sen kommer tyvärr alla på jobbet få reda på det idag vilket ger mig ångest men min chef kunde inte komma på något sätt att dölja det.
Men jag måste bara få tacka er för allt stöd. Jag har hängt här sen i september tror jag och hade inte klarat den här resan utan er. Ni är så fina människor och jag hoppas innerligt att ni kommer att få era efterlängtade bebisar snart för ni förtjänar det! Skickar massor av styrkekramar till er alla och hoppas att jag inte trampar någon på tårna för det inte min mening. <3
Vad skönt att höra att ni ändå vågar känna er lite mer optimistiska och att det finns en plan framåt med sköldkörtelprover och inbokat hälsosamtal hos BM. Får jag fråga hur det kommer sig att ni känner er tvingade att berätta på jobbet nu, fastän du egentligen inte vill? Finns det inget sätt att vänta tills du känner dig lite mer redo? Hoppas att det kommer kännas okej för dig att berätta i alla fall, om det är så att du faktiskt måste och ni inte kan komma på någon annan lösning <3
Åååh så fint skrivet och tack till DIG för allt stöd och pepp alla dessa månader! Hoppas att du vill hänga kvar här lite, vore så fint att få veta hur det går för dig tycker jag i alla fall <3 Stor kram!!
Woohoo vad bra att du har klarat dig förbi v5! jag hoppas verkligen att graviditeten fortsätter och ni kan se fram emot BF planer inom kort! :) kommer att sakna dig, förhoppningsvis ses vi alla i BF/familje trådar framöver <3
God morgon, liten skugga, hoppas du inte försvinner i upplåsning pga kass upplösning har... Ändå bara en 10miu test och jag är äl +10,jag har haft många kemiska graviditeter och en under tiden jag har använt progesteron, but we take the wins anyway, right?
Hej gänget!
V12 nu och på dagens vul fick vi se en räka på 5cm sprattla, göra kullerbyttor och vinka åt oss innan den blev trött och la sig på sidan mot oss för att sedan somna med händerna om kinderna. Vilken lycka! Nu förbereder vi oss bara för KUB om lite mindre än 2v och sen kanske vi vågar tro på det här <3
Hej alla!
Jag vill bara påminna om att en del av oss finns i en privat fb-grupp ifall man känner att man vill ansluta sig det också. :) ett par av oss har plussat och ett par inte. Men det vi alla har gemensamt är att vi kommer härifrån och försöker med första barnet. <3
Vägen mot drömmen heter den. Tänkte bara säga det.
Kram på er!
Hej tjejer!
Gjorde ett desperat werlabstest på min sköldkörtel imorse och nu har mitt tsh gått upp från 0,3 till 2,0!!! Jag har för mig att optimalt ska det ligga på 0,8-1,8 -men men.
T3 låg på 4,9 och T4 på 13. Allt är alltså inom referensramar men vet ju att dessa är lite väl breda i Sverige.
Är det någon som är duktig på dessa värden?
Åh! 1000-tack för info, då är det iallafall bra att tsh stigit inför min kommande ivf alltså?:)
Hej alla!
Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?
Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.
TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.
Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.
Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.
Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.
Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??
Godmorgon tjejer!
Kan säga att även jag vaknade till en chock idag. Var såå inställd på att ta ett negativt test idag på RD8 men efter 3 minuter visade mitt testa tidigt test 2 ganska starka test så jag tog ett CB digital och ett CB plus.
Kan inte fatta! JAG ÄR GRAVID!!!!