Vi som försökt en längre tid - första barnet

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

 

Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå

Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå

Jag hade hormonspiral i 7 år och blödde då ingenting alls. Efter uttaget har jag blött extremt lite. Max 3 dagar, oftast bara 1,5-2 dagar. Jag klarar mig egentligen helt på trosskydd, men använder även minsta tampongerna och dom blir inte ens halvfulla. Byter efter ca 6h endast pga hygienskäl. Detta oroar mig extremt mycket, fast jag vet att det inte behöver betyda att något är fel. Glömde ta upp det på första besöket för utredningen men tänker jag ska göra det vid återbesök.

Hej, ska också göra spolning och är lite nervös över smärtan men vad skönt att se att det gick bra för dig med just den biten! Det ger mig lite hopp.

Tråkigt att det skulle vara något annat som strular men skönt också att få det fixat om det skulle vara det som orsakat infertiliteten. Håller tummarna för att det kommer ut o bara är rester, en operation är ju det sista man vill behöva göra & vänta på. Däremot brukar sånna operationer gå ganska snabbt att få en tid till så jag skulle inte oroa mig för mycket. Håller tummarna för dig :)

Hej allihopa, idag var första besöket för utredning med prover & undersökning. Mannen bokade spermaprov. Känns så himla skönt att vara igång! Blev först lite förtvivlad när vi började prata o hon slog ned mina missfall med att dom inte räknas pga att jag aldrig fick dom bekräftade med ultraljud. Fick ju mina missfall i vecka 8 och första ultraljudet är vid v12 så hur ska jag då kunna bevisa det.. men efter ultraljudet hos henne kunde hon snabbt konstatera att jag lider av pco alternativt pcos men hon vet inte vilket av dom eller hur illa det är förens provsvaren kommer tillbaka. Det var både en lättnad att jag haft rätt hela tiden och ett nedslag för att vi då har ett verkligt problem. Förhoppningsvis får vi rätt hjälp nu iaf.

Fick provera utskrivet som en start, har jag inte fått mens inom 2 veckor så skulle jag börja med dom för hon kunde inte se några mogna ägg alls? antingen hade jag äl igår eller så blir det ingen denna cykel så återstår o se. Sen är det dags för spolning och den är jag mer nervös över. Många har fått så himla ont men hoppas att jag inte är en av dom.

Känner ändå hoppfull och spänd nu vilket är skönt.

Men mitt i denna positiva veva så har jag också skapat en annan oro, sa upp mig pga många anledningar från mitt fasta jobb och min trygghet i denna bebisverkstan. Vi klarar oss fint ändå men är lite stressad inombords att inte få behålla någon ny ev provanställning om jag skulle bli gravid framöver när vi påbörjar letrozol behandlingen.

Får a-kassa i början nu när jag repar mig mentalt från allt med jobbet & söker nytt men tänk om jag fastnar i arbetslösheten pga en kommande graviditet. Stressad att hitta ett nytt och få fast innan. Min man rycker mest på axlarna o säger att det löser sig men han förstår inte min oro & hur vanligt det är här att man hittar på en lam ursäkt för att bli av med alla gravida så fort det går.

Någon annan som varit/är i samma eller liknande sits?

Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.

Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3

Nu är det sista ägglossningen för oss innan ivf. Till min förvåning fick jag stegring igår på äl test och positivt idag (cd14), dessutom helt utan letrozol. Jag som annars brukar få äl runt dag 18-19. Känns så skönt att min kropp verkar helt stabil nu i och med graviditet, medicinsk abort och vaccination. Nu blir detta ett helhjärtat sista försök innan nästa utmaning.

Hej alla!

Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?