Ericky skrev 2021-07-06 13:36:47 följande:
Hej Soff,
Jag förstår verkligen din besvikelse. Man är ju så inställd och laddad för dessa viktigaste dagar så kommer det något emellan kan man helt tappa det. Jag blev ju helt orimligt arg på vår stackars valp tex, som en gång kom in och avbröt oss på självaste äl-dagen och min sambo kom helt av sig och klarade inte av att komma efter det. Jag var verkligen så jävla arg inombords på honom!
Sen, som en som själv lidit av ångest, så vet jag hur pissigt det är. Hur skör jag är och hur jag inte klarar av några åtaganden alls. Tänker på hur det skulle vara för mig att prestera en orgasm i en sådan svacka- omöjligt. Det som räddar mig ur de svackorna och som gör att de inte blir lite djupa är bland annat en förstående sambo. Lägger jag på press på mig själv blir svackan djupare och det tar längre tid för mig att repa mig.
Jag säger det inte för att jag tror att du har dåligt med förståelse för din sambo, för det tror jag alldeles säkert att du har. Men besvikelsen känner man ju ändå vilket är helt ok. Men jag försöker själv tänka när min sambo inte orkar, att de har en annan press i det än vad vi har. Jag kan ligga där och komma eller inte komma- det spelar liksom ingen roll. Men han måste (!) "prestera" för att det ska bli något. Sedan har vi ju pressen med den biologiska klockan så den spär ju på vår press i sin tur och bidrar i mitt fall iaf till att min ilska/besvikelse kan nå nya höjder för varje gång det händer.
Sen när det inte blir som tänkt av olika anledningar: valp som avbryter sexet, återkommande ph-rubbningar med illaluktande flytningar, mellanblödningar eller något av allt annat jag dragits med sista året, så försöker jag tänka som någon annan skrev; att det absolut viktigaste är ju att man legat innan ÄL. Man måste inte ligga äl-dagen, utan spermier lever i snitt i 3 dagar i kvinnan. 5 dagar som högst. Så chanserna är fortfarande goda <3
Åh ja det kan verkligen kännas lite som på liv och död kring äl? >< så kommer något eller någon emellan så väcks det starka känslor..
Ja hemskt är det. Tycker jättesynd om honom som ska behöva känna så. Han känner allt annat än lust i det läget, och det förstår jag. Samtidigt som jag då brottas med mina egna känslor kring detta, det är svårt. Men försöker bara vara öppen med mina känslor samtidigt som jag säger att jag förstår honom också. Man får liksom ha förståelse från båda håll tänker jag, lyssna på varandra. Viktigt att ventilera.
Jo så är det ju. Usch, inte alltid enkelt detta, för någon i denna situation?och det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig alltså?denna gången kändes det så bra först så blev liksom glad att allt gick så lätt. Men så hamnade min sambo i detta och allt liksom ?dog?. Gjorde mig lite extra besviken då på nåt sätt. Men försöker verkligen inte lägga det på honom utan försöker tänka att vi trots allt fick till det från CD8 varannan dag fram tills dess, och hoppas på det bästa.. tack för ditt stöd <3
