Bada i pool utan tillsyn

Hej!

Min dotter som är 11.5 år gammal var hemma hos en kompis igår och badade i familjens pool. De var 4 tjejer totalt, samma ålder, och föräldrarna satt inne under tiden. När jag fick veta att de inte varit ute och kollat till dem när de badade sa jag till min dotter att hon inte fick bada hos dem igen, utan tillsyn. Med tillsyn - okej, utan tillsyn - inte okej. Nu har jag tydligen "förstört hennes liv" och jag är tydligen en "dålig mamma" . Själv tycker jag att de andra mammorna är oansvariga, men när jag sa det till min dotter fick jag en ordentlig uppläxning om att man inte får tala illa om andra . 

Jag har en obehagskänsla i kroppen och kan inte slappna av med tanken om att hon badar utan tillsyn men jag har förstått att detta är hönsigt av mig. Hon är bra på att simma, jag är mer orolig att de slår huvudet i poolkanten och tuppar av utan att kompisarna inser vad som hänt och liknande katastrofer. Är jag överdrivet orolig eller hur ska man tänka? Min dotter är inte vild eller oansvarig generellt, men olyckor kan ju hända ändå. Själv skulle jag aldrig lämna andras barn i min pool, om jag hade en pool, utan tillsyn. Skulle skämmas ihjäl. Vill också tillägga att barnen var där från 16.00 till 20.00 utan tilltugg vilket också gav mig oroskänslor över vad det är för slags "folk".  

Har aldrig pratat med föräldrarna och när jag föreslog det hotade min dotter med att flytta hemifrån eftersom jag tydligen skulle skämma ut henne totalt. 

Hur tänker ni kring detta?

Jag tycker att det är konstigt att inte vara orolig för sitt barn. Det är naturligt och instinktivt att vilja skydda sitt barn. Man behöver inte ha en ångestproblematik i botten utan det räcker med att kunna tänka ut risker och konsekvenser.

Sen måste man ju släppa på oron för att inte förstöra för sitt barn, och det gör jag i många andra sammanhang. Just vatten, oövervakat, är ett sådant sammanhang där det inte finns så mycket spelutrymme för att öva. Man är inte jättemogen i den åldern faktiskt och jag tycker att man som vuxen ska övervaka barn. Om jag hade känt familjen hade jag kunna göra en bättre bedömning i frågan, men eftersom jag inte gör det får jag gå på magkänslan.

Med öva menar jag på olyckshändelser. Min dotter är en fena på att simma, men om hon halkar, slår huvudet i poolkanten, eller dyker och bryter nacken, är det inte alls säkert att hennes kompisar uppmärksammar detta i tid nog för att ta sig in i huset och leta efter föräldrar. Jag känner alltså inte familjen, och jag har aldrig träffat tjejen som bor där heller. Jag tycker att det är ett superdålig tillfälle att öva på olyckor i vatten i sådana sammanhang. Visst, jag kan skicka dottern på en kurs i livräddning i vatten, men det hjälper inte om de andra barnen är uppspelta, leker vilda vattenlekar och stojar, och föräldrarna är inomhus. Jag tycker att det är ansvarsfullt att ta dessa saker i beaktande. Hade det varit en för mig känd familj som sa att de skulle vara ute med barnen och titta till dem så vore det ju annorlunda. Jag vet ju absolut ingenting om föräldrarna här. Hur vet jag att de inte åker iväg en sväng och handlar medan de badar? De kanske anser det är safe, vad vet jag?

Men ett sådant där exempel finns ju för i stort sett varje tänkbar och otänkbar situation i livet. Det blir ju omöjligt att leva ett gott och rikt liv om man ska försöka förutse och ta hänsyn till varenda märklig sak som skulle kunna inträffa. 

Men nej jag håller med ts, om ni vill vara slapphänta så är det upp till er. Men mycket värre att vara för slapp än åt andra hållet när det gäller just detta.