• Anonym (Läskig)

    Barn som dödshotar

    Vid middagen så ?skojade? min bonusson och sa att ha skulle mörda oss och att han samlar på knivar och har en slaughter practice kniv som han beställt på wish och väntar på. Han är elva åt och vi har haft det ansträngt med honom.

    Han mår inte bra och har eventuellt en diagnos.

    Han bor hos mamman och hatar bonusfamiljen och har svårt för sin far då han känner sig övergiven.

    Ringa soc och göra orosanmälan? Polisanmälan!?

    Min 14 åriga dotter blev helt chockad (så även vi).

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-07-11 20:36
    Har framkommit att han samlar på knivar som är sk träningsknivar som inte är lika farliga som knivar. De ser ut som butterfly knivar med slöare egg. Han har dem för att öva på olika manövrar och för att han har motorisk oro. Däremot så lät det på honom när han pratade vid middagen som att kniven han väntade på som kom från ebay var en riktig kniv.
    Socialtjänsten är informerade utan åtgärd.

  • Svar på tråden Barn som dödshotar
  • Anonym (Psycho)

    Vill även tillägga att man faktiskt kan kräva hjälp. Pojken har problem. Han behöver ingen diagnos för att få stöd och hjälp av myndigheterna. Det är hans rättighet som medborgare. Sitt inte och vänta på en diagnos. Den tiden är värdefull och bör inte slösas på fel saker. En diagnos kan hjälpa honom i framtiden men inte i nuet. Häng inte upp er på det. Se pojken nu, han blir inte annorlunda för att det står en bokstavskombo på ett papper.

  • Anonym (kanske)
    Anonym (Läskig) skrev 2021-07-06 11:05:29 följande:
    Ja det låter dramatiskt men ja det kan stämma att det är de två alternativen. Har tänkt i de banorna.

    Min sambo vill inte överge varken mig eller sitt nya barn. Tänker att det är bra att få in hans perspektiv.

    Du tror själv att vår relation skulle klara av den påfrestningen? Om han överger mig och vår dotter och satsar på sin son? Jag är inte så säker på det faktiskt. Tror att det skulle bli väldigt svårt för de flesta relationer.

    Mamman har slutat jobba och tar hand om pojken på heltid. Är inte säker på att min sambo vill göra så stor uppoffring.
    Nja, det jag tänker är att er relation nog inte är beroende av sådan fysisk kontakt som det innebär att bo tillsammans utan att ni tvärtom kan få en bättre relation än nu om pappan inte behöver slitas mellan sonen och er andra? Det måste ju vara en otroligt pressande situation för honom.

    Om jag ser till mig själv så skulle jag inte klara av att ha ett förhållande med en  man som inte tar hand om alla sina barn. Tänk om något händer dig så att ert lilla barn blir helt beroende av pappan och du vet att han bara sticker när det blir besvärligt? Jag skulle själv inte kunna känna tillit till en sådan person. 

    Jag har själv ett barn som har haft depression och varit hemmasittare. Det har inte funnits på kartan att prioritera min nya man före barnet. Skulle välja barnet utan att tveka om min man skulle ställa mig inför ett val. Som tur är tycker han precis som jag att det barnet som mår sämst alltid går först. Vi har tre barn i olika konstellationer. (Nu har mitt barn inte varit utagerande alls, så det är en viktig skillnad.)
  • Anonym (Perspektiv)
    Anonym (Läskig) skrev 2021-07-06 10:59:15 följande:

    Nej det gör det inte. Mina barns behov går före hans! Mina behov är viktiga också. Kom tillbaka med åsikt om du får hot om att du och ditt barn ska bli knivhuggen tack!

    Jag har inget mer att diskutera om den saken.

    Pojken vill bo hos mamma och vill inte ha med pappa att göra eftersom han är för sträng. Så då ska man tvinga honom att bo på hotell eller annan ort med sin pappa då? Jag vägrar utsätta mins barn för obehag i detta


    Jag har två barn med särskilda behov och vet vad det kostar och vilka uppoffringar man får lov att göra. Nej, de har inte hotat mig men de har också haft föräldrar som bryr sig och sätter gränser. Det som din sambos son saknar.

    Det är jäkligt enkelt. Barns behov går före vuxnas. Kan ni inte samsas under ett tak (vilket jag förstår att du inte vill) så är det pappan och sonen som behöver få vara tillsammans. Inte du och din sambo.
  • Anonym (Perspektiv)
    Anonym (Psycho) skrev 2021-07-06 11:48:15 följande:

    Ja tyvärr har psykopati blivit ett skällsord. Och vem vågar ens sätta en sådan diagnos på någon? Det betyder inte att det inte finns.

    Vem är bäst lämpad att hjälpa pojken? En mamma som inte bryr sig, en pappa som inte orkar eller en styvmamma som gör allt för att skydda sitt eget barn? Tror folk här att de ska klara ett samarbete för ett krafttag att hjälpa pojken? Det tror inte jag är möjligt. De behöver professionellt team. NU!


    Jag tror också de behöver professionell hjälp, men inte i form av att sonen skyfflas iväg till ett hbv-hem och överges av båda sina föräldrar vilket ts verkar vara sugen på?
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Läskig) skrev 2021-07-06 11:08:45 följande:
    Jo jag har tänkt de banorna men tycker att det är ett väldigt stort steg att ta. Dessutom så när jag nämt det för min sambo så har han sagt att han tycker att jag överger när jag tänker så.

    Så han ska överge sin dotter men inte hans son?
    Hans dotter blir inte övergiven om ni flyttar isär, däremot kan hans son naturligtvis inte få det stöd han behöver om ni bor ihop. Dottern har dig och kan ändå träffa pappan hur mycket som helst och hon är dessutom så liten än, jag tänker inte att ni gör slut alltså utan bara är särbos ett tag. Pojkens mamma verkar ju inte särskilt bra i sammanhanget, då återstår pappan. Om han bryr sig om sitt barn, som jag är säker på att han egentligen gör, då får man sätta dem först och sig själv i andra hand. Klart ni vill bo ihop, men vad är bäst för barnen...?
  • Anonym (Läskig)

    [quote=81231520][quote-nick]Anonym (Perspektiv) skrev 2021-07-06 12:02:36 följande:[/quote-nick]Jag har två barn med särskilda behov och vet vad det kostar och vilka uppoffringar man får lov att göra. Nej, de har inte hotat mig men de har också haft föräldrar som bryr sig och sätter gränser. Det som din sambos son saknar.

    Det är jäkligt enkelt. Barns behov går före vuxnas. Kan ni inte samsas under ett tak (vilket jag förstår att du inte vill) så är det pappan och sonen som behöver få vara tillsammans. Inte du och din sambo.[/quote

    Han kan och vill inte överge sin dotter

    Barns behov går inte alltid före alla andra nej

  • Anonym (Läskig)
    Drottningen1970 skrev 2021-07-06 11:26:08 följande:

    11 åriga barn får inte själva välja var de bor. Särskilt inte om de uppenbarligen inte uppnått sådan mognad att de kan ta ett sådant beslut.

    Hur jobbar man med relationen om pappa kliver av och lämnar barnet åt sitt öde med en olämplig förälder.


    Jo de får de visshan valde det redan som nio åring och det vsr ok för socialtjänsten
  • Anonym (Perspektiv)
    Anonym (Läskig) skrev 2021-07-06 12:10:39 följande:

    [quote=81231520][quote-nick]Anonym (Perspektiv) skrev 2021-07-06 12:02:36 följande:[/quote-nick]Jag har två barn med särskilda behov och vet vad det kostar och vilka uppoffringar man får lov att göra. Nej, de har inte hotat mig men de har också haft föräldrar som bryr sig och sätter gränser. Det som din sambos son saknar.

    Det är jäkligt enkelt. Barns behov går före vuxnas. Kan ni inte samsas under ett tak (vilket jag förstår att du inte vill) så är det pappan och sonen som behöver få vara tillsammans. Inte du och din sambo.[/quote

    Han kan och vill inte överge sin dotter

    Barns behov går inte alltid före alla andra nej


    Att bo särbo är inte att överge. Men visst, din sambo föredrar er gemensamma dotter framför sin problematiska son. Han verkar vara ett kap! Jag förstår varför du vill hålla fast vid honom.
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Läskig) skrev 2021-07-06 12:10:39 följande:

    Han kan och vill inte överge sin dotter

    Barns behov går inte alltid före alla andra nej


    Du tycker inte att din dotter och ert gemensamma barn har rätt att bo i ett hem där de inte riskerar att få halsen avskuren när som helst?

    TS, en soc-anmälan är på sin plats här, gentemot båda familjerna. Ingen av er vuxna klarar av ert föräldraansvar.
  • Anonym (Läskig)

    För det första

    Folk kommer med idiotiska tillrop att han ska överge sitt andra barn.

    Folk menar att hans behov ska gå före alla andra. Det insinueras även att barn med särskilda behov ska gå först i alla lägen. Jag har en dotter med Asperger. Jag har varken gått ner i arbetstid eller varit sjukskriven.

    Han behöver professionell hjälp

    De behöver arbeta på sin relation enskilt (ensamma utan oss)

    Vi kommer inte separera eller vara särbo. Vår livssituation tillåter inte det (jobb,ekonomi, föräldraledighet).

    Hans eventuella psykopatiska tendenser behöver professionella arbeta med även

Svar på tråden Barn som dödshotar